Sen chokladreflektion

Jag har haft tid att reflektera över ett mycket hektiskt arbetsår. Stort som smått, tex detta: I vintras när jag var på Lars Wallins jubileum i Stadshuset fick jag några mycket eleganta chokladpraliner. De låg i små vita askar och var liksom litografier numrerade. Idag har jag tagit reda på att konditorn bakom heter Emanuel Andrén och blev Årets Konditor 2005. Han har sitt säte i Lilla Edet - hurra för hela Sverige! Vill du veta hur de supersnygga godsakerna såg ut, gå in här. De påminde om den som heter jordgubb och champagne - men hade även guldstänk, hette Glamourinne och var specialgjorda för detta event. Jag fick nr 169, 612 och 630/800.

På mitt kylskåp...

...finns alltid en massa saker.

Förlorad krogmiddag

Hårfrissan påminde mig om klipptiden imorgon via sms idag. Tänk om tandläkaren kunde göra likadant. I maj när jag var på turné missade jag en undersökning för första gången någonsin (bokad ett år innan). Kan betyda - 700 kr på kontot = en middag på något roligt ställe.

God långhelg

Midsommarlunch, cou farci (fylld gåshals), på restaurang Bendel i Bromma.


Cou farci-lunch på Le Medieval i St Emilion, Bordeaux.
Foto: Pia R B, Åke Bendel

Vi åkte hem från Ingarö i torsdags, då stadsborna började åka dit för att fira midsommar.
En sak jag gillar med att vara ledig är att äta frukost, det finns utrymme att vara mer kreativ (frukosten är det mål där folk är absolut mest konservativa inkl. jag) och den kan få ta tid. Idag såg det ut så här: croissanter, surdegsbröd, västerbottenost, mogna tomater, rökt skinka, latte och Bellini. Bellini till frukost förknippar jag med vackra dagar sedan jag bodde på Hotel Poseidon i Postinano på min smekmånad och det fanns på frukostbuffén. Bellini har också blivit en drink jag testar på sköna ställen i olika länder tex på Harrys Bar i New York, Hotel Costes i Paris och Emporio Armani Bar i Milano.

Tillbaka till frukosten. Igår, på midsommarafton, åkte vi in till Gamla Stan och åt frukost på en Stortorgets uteserveringar. Vi brukar göra det ibland när vi längtar abroad. Det är inte många svennar där, särskilt inte helgdagar. Igår kryllade det av tyskar, kineser och amerikaner.

Jag minns en av de första frukostarna jag åt ute i Sverige, det var när jag pluggade i Göteborg 93. Det kändes otroligt dekadent, idag tycker jag att det är vardagslyx för ganska små pengar. Särskilt soliga sommardagar.

Apropå lyx, åt jag en lyxig lunch igår. Något som liknar rillettes, cou farci (fylld gåshals), gjort på gåshals, -kött och -fett med en kärna av fois gras. Det doftar hundmat men har en lång mild smak av kött och lever. Förlagan till hela rätten åt jag förra sommaren på restaurang Le Medieval i Saint Emilion. Då drack jag det goda vattnet Badoit till som är naturligt kolsyrat. Igår fick det bli passande mousserat; Rotari Riserva Mezzacorona 2000. Som var brödigare i smaken än jag mindes. Vi, jag och min man, lyckades dock inte dricka upp hela 1 1/2 liters-flaskan som är en gåva från Peter och Petra. Flaskan är vulgär, sa de när jag fick den, men vi gillar när den är det. Me to.

Ejes choklad

Inför Matmaffians senaste styrelsemöte hade Lina varit på Ejes och köpt tryfflar med kardemummasmak. Vi åt dem efter maten till kaffet - jag säger bara mums!

Dalpojken

Är en sväng inne i stan idag. Åt frukost på Dalpojken, en krispig baguette och en lätt croissant till riktigt gott kaffe med fint skum. Mina höga förväntningar var inte för höga, men de ska de heller inte vara då stället är en av sveriges bästa konditorers.

Allt om Mat - vårspecialtidningen

Kom över ovanstående magasin och såg att jag var med på bild i ett reportage om Eva Boströms 50-årskalas. Visserligen bara min rygg eftersom jag själv tar ett foto på jubilaren samtidigt som den superduktiga fotografen Steven Quigley, men ändå. Jag publicerar därför en egen bild från festen, på mig och "storasyster" Eva.

Apocalypse Now

Har sett två filmer i helgen som får nästan full pott av mig, Apocalypse Now Redux och Guds stad. Den första handlar om en kaptens uppdrag under Vietnamkriget, den andra om våldet i favelorna (kåkstäderna i Rio). Båda är smärtsamt hårda, och estetiska - ofta samtidigt. Inledningsscenen i Apocalypse är legendarisk, till the Doors låt This is the end flippar kaptenen ur på ett hotell samtidigt som hans landsmän bombar brinnande napalm. Denna scen refererar kändiskocken Anthony Bourdain till i Kitchen Confidential. Han berättar om ett kök han jobbat i där de spelade samma låt av The Doors och på gasspisarna framkallade "napalmer".
I Apocalypse serveras stora T-bonesteaks och hot dogs i den vietnamesiska djungelhettan - lika amerikanska symboler som playboybrudar och surfing.

Lyxiga magasin

Har läst senaste Plaza Magazine, med lyx som tema. Jag reagerade över att den är så mycket snyggare än Elle Lyx-tidningarna. Vilka jag i huvudtaget inte upplevt särskilt lyxigare i varken form eller innehåll än vanliga Elle och därför känt mig lurad. Plaza har alltid råkoll, denna gång ännu mer. Bara bildreportaget med de generösa juvelerna mot den enormt vackra modellen Alek Weks hud är värt pengarna. De få artiklarna är relevanta och underhållande tex Anna Hellstens text om nyrikedom. Det enda jag saknade i Plaza var maten. Något som finns representerat i Elle Lyx och något som bevakas seriöst av "miljonärs-tidningen" Connoisseur - kockar, krogar, viner, champagne mm. (Men inte ens det magasinet är generellt i närheten av så snyggt som Plazas lyxnummer). Publisher till Plaza (+ Gourmet och många andra tidningar) är Christopher Östlund. En karismatisk visionär. Jag samarbetade med honom för 100 år sedan när han jobbade med tidningen IQ Vägvisaren (som i alla fall då var sveriges största studenttidning). Bakom Connoisseur står en annan social begåvning, Susanne Ytterskog.

Sköna dagar i skärgården

Åkte efter en lång frukost i förmiddagsol till Strömma Kanalbar (kändis- och stekaretätt) och spanade in motorbåtarna som passerar där. Restaurangen har bra mat men idag fick det räcka med kaffe och en perfekt surdegsbaguette (från välrenommerade Kringelgården) med skinka och dijonsenap.
Därefter följde ett par timmar i solen på "mina" klippor nära landstället.
Ikväll har jag ätit ugnsbakad lax med färskpotatis och en gräddfilssås med söt senap och kryddgrönt från svärmors trädgård. Till det har jag druckit en god ripasso - Masi Campofiorin. Vinet är en gåva från världens bästa Tesse som känner till min svaghet för ripassor. Därför ska jag skåla för henne nu. Därefter ska jag äta årets första goda svenska jordgubbar, så som jag vill ha dem, med lättsockrad lättvispad grädde. Det finns ingen annan efterrätt som slår det. Inte ens Streets crème brulée. Kram.

På landet-shopping

Det är roligt att handla mat till vistelser på landstället. Det är så mysigt och jag blir alltid sugen på saker som jag aldrig vill ha annars. Skagenröra, oliver, småkakor (typ ballerina och marie-kex), folköl, glass, massor med frukostsaker och mycket mer åker ner med en rasande fart i kundvagnen. Och tidningar jag inte heller läser i vanliga fall typ Amelia. Nu upptäckte jag att jag inte har några mysbyxor med mig. Men det ska jag lösa genom att handla en träningsoverall på ett jättestort Coop som ligger ganska nära. Kanske ska min man få en likadan. Allt är så hejdlöst billigt där.

Det man inte har i huvudet får man ha i fötterna

Maya vill inte bli kvarglömd då vi flyttar ut på landet.

Förra veckan när vi skulle flytta ut till sommarstället på Ingarö hade vi bråttom. Och då är det lätt att glömma något. Ni fattar var jag vill komma. Vi glömde husnyckeln. Vilket vi kom på först när vi var framme. Det var bara att knacka på hos grannen och be henne snällt om att ta hand om vår mjölk och monkey chunkey-glass. Och köra hem. Och köra tillbaka.
Nu har vi varit i stan några dagar eftersom jag haft flera kvällsjobb. Men snart åker vi tillbaka till Ingarö. Med nyckel!

Irriterad på

Jag trodde förut att jag hörde till dem som är ute i sista minuten. Men allting ÄR relativt. Det finns de som är betydligt värre. Och vad de personerna (som alltid är de samma) inte verkar förstå är att de genom sitt beteende sätter andra i en dålig sits. Andras förseningar har gjort att jag till exempel, utöver att jag fått jobba kvällar och sånt, inte kunnat gå på viktiga möten (för att annat sedan länge är inbokat - och det i sin tur kan leda till att det verkar som JAG struntar i det viktiga mötet), att jag i min tur har fått deala med leverantörer som blir irriterade på att JAG är sent ute och att jag nästan inte klarat av att ro projekt i land för att när jag tagit över så är ingenting fixat. Grrr.

Roppongi Seikoen

Har ikväll ätit en fantastisk fem-rätters meny på Roppongi och druckit ett matchat dryckespaket med bland annat sake och plommomvin. Jag kommer kanske berätta lite mer utförligt om vad jag åt vid senare tillfälle. Nu vill jag bara säga att det var väldigt gott och fräscht.

Glögg

Fick precis en inbjudan till ett glöggparty i höst då Vin & Sprit ska presentera vilken smak det blir på BLOSSA 06.

Ingarös hjärta

Dagens lunch - biff med bea på Ingarös hjärta. Vi bor nu i svärföräldrarnas ena sommarhus. Det är så skönt med tystnad och gräs under tassarna! Tog nyss en skogspromenad - det doftade nyklippt gräs, sågad ved, syren, liljekonvalj och torr grusväg.

Att:ention och Mons

Jag har sagt upp tidningen Att:ention. Men kommer sakna att få matskribenten Mons Kallentofts bisarra krönikor regelbundet. I senaste numret skriver han om ett liv i sus och dus på världens bästa restauranger. Texten lämnar en obehaglig känsla av att han bara dragit en skröna. Jag känner sig lurad, trots att allt troligtvis är sant. Jag rekommenderar verkligen Mons bok Food Noir till matmänniskor som inte är så präktiga.

Ena mysteriet löst

Nu vet jag vem som registrerat mig på Bloggtoppen.se. Som jag misstänkte är den personen snäll. Men vem som ringer mig med hemligt nummer och lägger på innan jag hinner svara är fortfarande ett mysterium.

Vem/vilka bevakar mig?

Häromdagen fick jag ett mejl från Bloggtoppen.se om att någon (hemlig) har registrerat min blogg där. Men jag kunde inte sluföra det hela eftersom jag inte hade "mina" inloggningsuppgifter. Kanske är det samma person som i flera dagar ringt min mobil med skyddat nummer, max två signaler och lagt på. Jag tror inte det. Den första är snäll, den andra vet jag inte.

Vatten-navelskåderi

För ca 10 år sedan öppnade berömda Waterbar i ultracoola minivaruhuset Colette i Paris. Därefter har det passerat en hel del vattentrender. Men först nu har nörderiet börjat sprida sig bredare. Vin & sprit skriver på deras hemsida:
Förutom valet mellan stilla och bubbligt har det inte varit så mycket snack om vattnet tidigare. Men nu är det dags att börja fundera på ursprung, salt-, mineralhalt, smakkaraktär, bubbeltyp, serveringstemperatur och mycket annat.
Såg för ett tag sedan ett liknande uttalande av Filip Wretman (son till Tore) som är vattensommelier på Ritz Carlton i New York, läs här. Han har för övrigt en enkel tumregel:
Vatten utan kolsyra till varmrätt och vin, vatten med kolsyra till efterrätt, ost och före maten.
Filip nämner även norska Voss som en favorit, som var det enda vatten som serverades på designhotellet Puro och dess beach i Palma, där jag var förra veckan. En liten flaska kostade 70 kr.
Nu finns även en vattenbar i Stockholm, i restaurangen Locanda (som jag kanske ska ge en ny chans).

Palma - restaurangtips

Ni som sökt på mat + lizarran + Palma och hamnat på min blogg. Här kommer några tips som jag fått av en matkunnig, kräsen kille som bor där:
Lokalt:
*Husmanskosten (särskilt kaninen) är bäst på Bar Dia
*Lizarran, fina tapas (har testat)
Lokalt/baskiskt:
*Koldo Royo, välrenommerad baskisk kock styr i köket
Asiatiskt:
*Tahini ska vara grymt och i världsklass!
*Opio (har testat)

Palma - bilder från Puro

Jag och festfixaren Johan Carlén, Purobeach

Nu börjar bilder från från förra veckans fester publiceras i skvallerpressen. Här tex, en del på maten också! Se mina egna längre ned.

PR-kvinna chillar och bantar

För en månad sedan såg jag den framgångsrika PR-kvinnan och debattören i ett tv-reportage som handlade om hennes jobb. Hon hade ett enormt tempo och sa saker som "Mina kunder får ringa mig dag som natt." Jag träffade henne förra veckan i Palma. Hon var utbränd. Av någon anledning berättade hon om sin pågående bantningskur som bestod av 36 piller (som sväller i magen för att mätta) om dagen:
- Min kompis gick ned, så jag vet att det funkar.
- Men funkar det långsiktigt? frågade jag.
- Långsiktigt är sååå tråkigt! svarade hon och drack mer champagne.

En story om hushållsost

Jag tror att den är helt sann. Och jag hoppas att varken Mjölkfrämjandet eller Hovet blir förgrymmade över detta skvaller.

Ni känner säkert till att en grupp internationellt erkända sommelierer kommit fram till att den ost som matchar champagne bäst är hushållsost. Om detta berättade Mjölkfrämjandets verksamhetsledare för Kungen då hon hade honom till bords under Årets Kock-middagen. Varpå Kungen frågar:
-Vad är hushållsost?
Nästa dag budades det en viss sorts cheese till slottet.

Toscana OCH Baskien

Det är ok att vara BÅDE hund och kattmänniska. Intellektuell och ytlig. Att gilla både stad och land. Förrätt och efterrätt. Enkel och pretentiös mat. Toscana och Baskien.

Foto: Pia Ristola Bendel. Klicka på bilderna för att förstora dem.

Toscana

Fattoria di Corsano, 1 mil från Siena, Den engelska patienten är inspelad i trakterna.

Vin och olivoljeprovning med fattorians egna produkter. (2003)

Baskien

Juan Pied de Port (2005) - söt by där man kan äta både enkelt och elegant, liksom i betydligt större San Sebastian:

En av många pintxosbarer.

Toscana vs Baskien

Toscana är fantastiskt och outtröttligt men ändå lite sönderkramat. Så nu försöker jag övertala ett gäng att fara någon annanstans istället, framför allt till Baskien, som har minst lika vackert jordbrukslandskap (ser fortfarande ut som Hemingway beskriver det i Och solen har sin gång) och hög gastronomi. Det är inte för inte San Sebastian är den stjärnkrogstätaste staden i världen. Om detta berättade jag i ett mejl för en vän igår, varpå hon svarar:

Och du har rätt om Toscana, tror jag. Pinchos i Baskien äger, framför de allra godaste av korvar och skinkor. Det är lite mer goth i Baskisk mat. Du skrev, såg jag om Sodabrasa från Mallorca på din blogg, den korven reser onekligen fler nackhår än mortadella, till exempel, bara en sådan sak (och jag äter inte ens korv).

Dagens stickspår - Go Ranelid!

Ända sedan jag läste ruskiga Synden 1995 har jag varit beroende av någorlunda regelbundna Ranelid-språk-kickar. Och därefter har också böcker som Krigaren och Tusen kvinnor och en sorg givit mig rus.
Jag diggar inte bara böckerna, jag fascineras av Björns personlighet (jag är inte ett dugg ironisk). Framför allt av det snirkliga, bildrika språket han uttrycker sig med även till vardags, liksom rösten och den skånska dialekten som bär fram detta. "Jag centrifugerar en mängd möjligheter när jag skriver", sa han på tv nyss för att beskriva skrivarprocessen. Bara så där.
Och visst är han en ståtlig man? Därför anser jag att hans exhibitionism är klädsam. Liksom den eviga solbrännan, det medvetet bångstyriga håret och den eleganta och moderna klädstilen.

Pressmeddelanden - tips

Dagens pressmeddelandeskörd:

1. Findus: Findus ärtsafari firar 20-årsjubileum i juli
2. Svensk Fisk: Lanserar en tillagningsguide för fisk och skaldjur
3. Mjölkfrämjandet: Mjölk vanligaste måltidsdrycken efter vatten

Är rubrikerna ovan intressanta nog för att tränga igenom informationsbruset? Det får du själv fundera över. Hur som helst är rubriken viktig för att få ett bra mediagenomslag, liksom att det finns ett tydligt nyhetsvärde i texten. Låter självklart för en del, men jag lovar att det inte är det för alla som skriver pressmeddelanden. Det är också smart att disponera det viktigaste först. Helst ska redan ingressen sammanfatta det man vill få sagt, och en journalist ska kunna stryka i texten från slutet och uppåt. Meddelandet får inte heller vara för långt, och i Sverige inte för säljande. Avsändare och kontaktpersoner ska vara tydliga och tillgängliga.