Sapori di Ischia får vänta

Fick inte tag på kaninkött idag. Slut! Jag som verkligen ville äta det (här) ikväll. Istället blir det fläsk- och svampgryta. Också gott, men nära skjuter ingen hare.



Bilden visar dagens lunch på Melanders Fisk i Söderhallen. Tråk-ok fiskgryta.

Skånska gourmetas

Passade igår på att kombinera ett möte i Malmö med ett besök hos min väninna i Helsingborg. Hennes dotter, som jag är gudmor åt, gav mig ett jättefint paket med tomat- chili- och chokladmarmelad, kex och flingsalt som ska ätas ihop. Sedan åt vi välgjorda pintxos i flera timmar - saltad torsk, chark mm. De var köpta hos Torbjörn Lagmark som kallar dem för gourmetas. Perfekt pratmat om man som vi inte setts på länge.

Längtan till Italien

Råkade slå på tv:n när Bo Hagström i Solens Mat var på Ischia. Åh vad jag längtar dit när jag ser människorna, landskapet och maten! I helgen ska jag laga kanin till tonerna av Caruso. Och plocka fram ett vin från trakten.

Flera postningar om Ischia 3 sept och augusti 2006.

Läst i dagens tidningsskörd

Förkylningen börjar att släppa. Sängliggandes läser jag tidningar som sällan hinns med i vanliga fall. Här kommer en snabbresumé:

• Fast Food skriver att ekomarknaden i USA växt med 20 % 2005. Det beror till stor del på ökad tillgänglighet.
  
  
• De tre största kaffekedjorna i Europa är; 1. Tchibo, 2. Starbucks, 3. Costa Coffee, berättar Fast Food Kaffespecial.
  
  
• I Restaurang & Storhushåll säger Pelle Danielsson som drivit fina krogen Hos Pelle i 15 år att han ska ändra inriktning. Gåslevern åker ut och in kommer oxsvansen. Det ska bli mer rustik och säsongsbetonad mat. Bara det viktiga får vara kvar. Det låter som tidens melodi.
  
  
• I Vagabond läser jag om Madrid. Jag lär mig att man kan äta Churros där - friterad deg med kolasås. (Hörde i helgen om en välbevarad gammal restaurang där Hemingway brukade äta som serverar sånt han gillade. Dit vill jag gå om jag åker till Madrid).
  
  
• I Amelia finns en genomgång av svenska retreatgårdar, dvs hälsohem a la Masesgården som inte blivit SPA-anläggningar. Det finns tydligen några sådana kvar. Undrar vilka kunder de har? Och om det fortfarande är rårivna rotfrukter som gäller i matväg.

New York i min säng

Jag har gjort en Churchill, inte druckit kall och torr champagne, utan jobbat i sängen. Jag hatar att vara sjuk och inte orka!

Jag har också läst ut boken Middag med mr Latte. Undertexten lyder; En kärlekshistoria med recept från hjärtat av New York. Om och av matskribenten Amanda. Den har kallats för en Bridget Jones dagbok för matnördar. Det tror jag stämmer bra trots att jag inte läst BJ-böckerna. För mesig tycker en kollega som är ett fan av Elizabeth David . Kanske men ändå charmig tycker jag och skrattar när jag känner igen de olika typerna i matbranschen. Och detta vill jag göra efter att ha läst den:

• Provsmaka soppressatakorv.
• Äta middag på Danube. Det var nära förra gången jag var i NY. Vet att brödet (som jag har smakat) serveras från en tvåvåningsvagn.
• Bruncha på Prune (har också varit på gång).
• Allra helst vill jag äta saltfriterade räkor på Pearl Oyster Bar.

Sötast på Restaurangexpo 2006

Pyttesmå kakor bakade i Hälsingland av lokala råvaror. Låg en och en i vita paket med röda snören. Tänk att vakna en morgon och överraskas med frukost på sängen. Då skulle väl pricken över i:et vara att få en inslagen dröm och ett vackert glas med efterrättschampagne?

Och vinnaren är...

...Malin Söderström! En mycket värdig segrare av Journalisternas Kock! Kompetent, ödmjuk, generös med sin kunskap och jordnära utan att vara tråkig. Jag har jobbat med henne i flera projekt och har bara gott att säga.

Hur var paneldiskussionen om kockars roll i media? Kändes konkret. Moderatorn gjorde ett bra jobb. Jag tror att jag bidrog med en annan vinkel. Och när jag efteråt gick runt på mässan blev jag stoppad av obekanta som bla ville diskutera trender med mig. Hade gärna sagt mer, hade förberett för det, men det blev inte många minuter per person. I panelen satt förutom jag själv: Jens Linder på DN, Gourmet mm, Ingrid Eriksson på SvD, Bengt Sjöström på Linnea, TV4-kock mm och Paul Svensson på Restaurangakademien.

Journalisternas Kock

Tre treo och nu drar jag. De nominerade är (i bokstavsordning): Ulrika Brydling, Åre. Karin Fransson, Borgholm. Mats Nordström, Göteborg. Malin Söderström, Stockholm.

Prosit 2

Det blev ingen provsmakning av spanska skinkor idag. Var för snuvig. Men jag får säkert träffa tv-kocken Sergio Fernández från Restauranghögskolan i Madrid någon annan gång (ironiskt). Nu samlar jag mig inför morgondagens paneldiskussion. Jag är schyst som föreläsare men tycker att det svårare att säga smarta saker när det är någon annan som för. Men jag ser fram emot det.

Prosit!

Nej, jag har blivit ordentligt förkyld! Krafterna tryter. Ska jag ändå gå på presentationen av spanska delikatesser i eftermiddag? Eller ska jag spara på mig till imorgon då jag ska prata på en scen? Hmm. Fortsättning följer.

På Xoko med goa gubbar

Skrev om nya dessertbistron Xoko (uttalas chocko) då det var bageriet Dalpojken. Kaffet och surdegsbaguetterna är fortfarande lika fina och utbudet perfekt. Men måste få vara lite sur tant och tycka att det är tråkigt att så många gamla och personliga hak förvandlas till sterila inneställen. Jag hade föredragit att man gjort något nytt av det gamla. Dock ser Magnus nya koncept onekligen ut att funka. Det var fullt med kunder hela tiden. Och jag hade en glad stund där tillsammans med "brorsan" *, Anna och lilla Henning som kommit till huvudstaden ända från Västkusten.

P.S. Glöm att jag nämnde en ny bok om sushi igår, se det som en parantes. D.S.

* "Brorsan", jag och en tredje person delade boende när vi pluggade i Göteborg (91-94). En vindsvåning på Prinsgatan där vi hade legendariska fester med folk från Handels, Chalmers och Pedagogen + en och annan transa och några udda typer. Det kunde komma upp till 90 pers. Och vi bjöd alltid alla på bål och stark chiligryta eller paella. Ibland även på chokladmousse eller äppelpaj.

Lantliv och ny bok om sushi

Vad är det bästa men kan göra en ledig lördag i september? Åka ut på landet så klart. För att gå på galleri* och och fika med vänner på stallbacken.

Min islandshästtokiga ex-kollega bjöd på kaffe och citronmarängtårta. Hon gav mig också en ny sushihandbok av Robert Melin (jag kunde inte vara med på releasen). Första intrycket är att formgivningen ser tråkigt husmoderstidningsaktig ut (kunde varit retrofint) alt. hemkunskapsbok. Nu ska jag se om innehållet lirar bättre.


*Anne Hansson visade målningarna "Inte bara häst" i en lada på Öråkers gård. Hade jag träffat ägaren till den röda bilen hade jag frågat om jag fick åka med, då hade jag fått användning för mina nya ljusa skinnhandskar och engelskrutiga kavaj som jag hade med mig men som det var för varmt att använda. (Märks det att jag fortfarande längtar till Cornwall?)

Fredagshäng på Centro och Wasahof

Träffade en vän (mitt bröllopsvittne som jobbat på kultiga Manolo Blahnik i NY) efter jobbet för att ta en fredagsöl/drink. Jag föreslog två ställen vi kunde gå till; mondäna Centro och mindre balla Atlas (enda baren jag känner till som har Brooklyn lager). Hon valde inte helt oväntat det förstnämnda som påminner om betydligt äldre och exklusivare Hotel Costes i Paris. Där vi passande nog har varit tillsammans och druckit Bellini. Ikväll drack vi dock martinidrinkar med mixade hallon och ananas. Läskande då temperaturen är 20+ och man är höstklädd, och inte alls så sött som det låter.

Min man kom och hämtade mig. Vi fortsatte till Wasahof där väggarna är fullproppade med Jirlow-tavlor. Han åt finfina ostron från Grebbestad (valde mellan det och belon) och sedan tournedos. Jag Wallenbergare med klassiska tillbehör. Uppskattar allt mer pärlorna som självklart sätter maten, kunskapen och människorna i centrum.

Jämställt i köket?

Nej, säger de basmätningar jag har gjort. Nej, säger Coops nya undersökning. Det är fortfarande kvinnorna som står för det mesta arbetet i köket. Men nästan varenda gång jag påpekar det så får jag höra tillbaka: Personligen tror jag inte det. Så är det inte hemma hos oss.
Varför tror så många att de själva är normen för hur det funkar rent generellt?
Men i detta är det kanske rätt att låtsas att alla är lika jämställda som mina kollegor och vänner (medvetna, ofta stadsmänniskor). Så det blir självuppfyllande istället för den trista sanningen?

Ernst Kirchsteiger doftar och minns i TV

Mitt i inredningsarbetet bakar han plötsligt en tårta med medelhavssmaker. Smeten består bla av chocolat chip cookies, han doftar på den och säger:

För mig är det här Centrumbageriet i Degerfors. 1975. Min syster jobbade där.

Ja, så funkar det med preferenser.

Grand Central Oyster bar

Har nu börjat läsa en bok om och av en matskribent i New York. I förordet nämner hon att luncher på Grand Central Oyster Bar inte är så dumt. Jag har ätit där ett par gånger och kan bara hålla med. Ostron med ett glas sancerre eller skumpa och/eller deras generösa fiskgryta går inte av för hackor. Omgivningen är högljudd, tillgänglig, stökig och älskvärd. Oyster Bar är så folkligt ett sådant här ställe kan bli, utan att det känns fel.

Tips! Matbutiker i New York

Dean & Deluca, Whole Foods (ekologiskt) och Amish Market har fina och riktigt bra livsmedelshallar jag inte brukar missa.

Har förresten börjat uppdatera gamla postningar med bilder, tex dessa från NY.

Ett tips! Vesuvio Bakery i New York

Italienskt, gammalt och ofta med i film. Förutom gott bröd (det finns dock bagerier med bättre men inte många med samma känsla) har de gott kaffe. Och en pratglad föreståndare.

Bra bagerier i New York

City Bakery
Ett stadsbageri som ibland gör country makeover´s. Gourmetställe. Goda lunchsallader.

Sullivan Street Bakery
Populärt bageri i Soho. Många restauranger i området hämtar sitt bröd där. Kända för sin ciabatta med olika pålägg.

Amy´s Bread i Hells Kitchen Amys Bread har stans bästa bagerier och särskilt detta. Har haft förmånen att träffa Amy inself , en cool kvinna med koll. Det finns flera sådana i bageribranschen i NY. Medelålders, vackra, judiska drag, pondus och karisma. Undrar var de kommer ifrån?

Magnolia Bakey
Magnolia Bakery´s cup cakes och personal sprider värme på många olika sätt.

Balthazar
På på ett gammaldags franskt och elegant sätt.

Bouley
Det trendigaste bageriet med högsta ambitionerna ligger i Tribeca. Fantastiska bröd och underbara macaronbakelser.

Amy´s Bread i Chelsey Food Market, och i Soho

Det gick upp ett ljus

Idag har jobbat med ett utkast till en ganska lång artikel där kunden är en mattidning. Det gick trögt eftersom jag ville hitta att nytt angreppssätt till ämnet. Jag funderade och funderade. Till slut gav jag upp och tog en lång promenad med hunden istället. Men hann inte mer än runt kvarteret innan bitarna plötsligt föll på sin plats! Det var inte första gången en rask promenad och/eller byte av miljö räddade mig.

Tea for me

Nu har boken Middag med Mr Latte kommit. Ska krypa ned i soffan och kolla om den är något för mig. Dock är jag löjligt lättflörtad bara av att tjejen på framsidan har en Dean & Deluca-kasse. Men vad ska jag dricka för te till läsningen? Grönt eller oolong som jag köpt i Beijing? Grönt eller oolong inhandlat på Chaikhana i Gamla stan? Eller något mer engelskt från Harvey & Nichols i London?

Med maffian på Akkurat

Synnerligen gott och prisvärt är det med musslor och pommes frites på Akkurat. Dessutom är personalen proffsig, trevlig och kan allt, jag menar allt, om öl och whiskey. Jag var där ikväll med Matmaffian, en förening för matskribenter. Åt musslor med chevresmak, en otippad höjdare eftersom jag egentligen är en traditionell Moules Mariniere-typ. Till det drack jag belgiskt fatöl, Urthel, på rekommendation av Rille som vet vad som passar. Akkurat har fått pris för bästa fatöl nio år i rad på Stockholm Beer Festival. De har stans bästa ölsortiment. Och ett enormt utbud av whiskey, skulle du prova 1 cl om dagen av varje sort skulle det ta 4 1/2 år och bli sammanlagt över 4 liter. Provningar går att boka.
Akkurat för högt betyg, typ 9 av 10! Det är en riktig pärla.

Eftersnack

Söndagens dagen-efter-bröllopet-brunch var en av de trevligaste sådana tillställningar jag varit på. Den innehöll allt man man är sugen på när man har druckit alkohol dagen innan; pepprig Bloody Mary, starkt kaffe, matiga minipizzor, olika grillspett, scones med vispgrädde och fina sylter, ansjovis, jordnötskakor med mörk choklad, smågodis och mycket mer. Hemlagat av bruden mor! Läget var också fantastiskt, vi var på brudens fars sommarställe på Långholmen. Solen sken och vattnet var blått. Det var avslappnat. Det var gästvänligt. Och det var mysigt.

Kärlek, glädje och lite brännvin

I ett strålande sensommarväder vigdes det mycket förälskade brudparet ute i trädgården. Varje blick de gav varandra höjde temperaturen i omgivningen. Varje puss de gav varandra förvandlades till ett långt hångel.
Middagen ägde rum i vackra Brännvinskungens sal, Carlhälls gård, Långholmen. En gång byggd av interner åt just Brännvinskungen L.O. Smith (finns avbildad på Abolutflaskornas emblem). Nubbe blev vi också inledningsvis bjudna på. Till den serverades olika sorters sill, fräsch räksallad och mumsig böcklingröra. Huvudrätten bestod av fisk med tomatsås som bla smakade koriander, och ljummen potatissallad med sparris och sockerärtor. Eterrätten av cheesecake med färska bär. Jag talade under sittningen med krögaren till ett favvohak, en dam på Vin & Sprit, ägaren av ett spritmärke, tv-rösten och systemvetaren. Senare med komiker, gycklare, musiker, skådespelare, brudens gamla barnflicka och många fler. Kvällens största överraskning måste varit Martin Stenmark som kom utan brudparets vetskap, drog av ett par låtar och sedan stack tillbaka till sin turné igen.

Uppladdning

Jöss, vilket socialt schema jag har i september. På jobbet är det högsäsong för pressmöten, tävlingar och dylikt. Privat fyller halva släkten och bekantskapskretsen år. Varje dag händer det något (om jag inte tackade nej ibland för att ta hand om mitt introverta jag). Nu laddar jag för dagens bröllop. Gissar att det kommer att bli mycket underhållande. Bruden som jobbar som artistagent har lovat bla mycket livemusik. Hur detta blir blandat med stor glädje och kärlek ska bli spännande att få vara en del av!

En perfekt kväll

Var på fest i den perfekta förorten. I det perfekt inredda huset. Hos det perfekta paret. Som bjöd på perfekt mat. Det hela hade varit jobbigt perfekt om inte den här tårtan med värden på åkt fram till kaffet.

Kram och grattis min favvo-svåger!

Oaxen 2006

Jag var bakis igår, inte av vin men av upplevelser.

I onsdags åt jag lunch (Laab Gai) på East med den karismatiska omvärldsanalytikern. En ny bekantskap. Som resulterade i nya tankar. Och nya idéer.
Senare en resa till Oaxen tillsammans med kloka och trevliga matskribenten/redaktören Alice som jag inte kände innan. Hela kvällen var just en resa lika mycket som ett restaurangbesök. Alice har skrivit så bra om allt att jag bara kort berättar vad jag tyckte om Oaxen. Jag borde kanske inte göra det ens eftersom jag ännu inte sorterat alla intryck och smaker.
Servicen var perfekt, vänlig och korrekt, och de berättade lagom mycket om varje rätt.
Överlag tyckte jag också att maten var fantastisk. Men jag tror att de ibland skulle vinna på att begränsa antalet komponenter på tallriken. Det känns som man vill visa allt man kan, vilket är imponerande, men inte alltid nödvändigtvis en bra idé. Jag saknade lite mer varm mat eller känslan av att ha ätit mera varmt. Mest gillade jag mycket: de krispiga konsistenserna, de olika konsistenserna, den perfekta sockerkulan med ost i (hur gör man den?) och maltsalt på, hela ankrätten, vinerna, minimacaronerna mm mm. Och är ledsen över att jag inte hann dricka ur dessertvinet från 1959 och det etiopiska kaffet som var supergott. För vips var kvällen slut. En mycket lyckad resa och blinddate.

Två böcker om att skriva och leva genom mat

Idag har jag köpt Middag med Mr Latte. En bok av och om en matskribent i New York. Hennes besök på finkrogar, turer till de bästa tapasbarerna i Barcelona och möte med med kärleken (som det ställs särskilda matkrav på). Imorgon ska jag äta middag med en redaktör (på Oaxen by the way) som nyligen läst en annan bok jag är intresserad av; Julie & Julia. Också av och om en matjournalist. Måste komma ihåg att fråga vad hon tyckte. Så här skriver Amazon.com:

Julie & Julia is the story of Julie Powell's attempt to revitalize her marriage, restore her ambition, and save her soul by cooking all 524 recipes in Julia Child's Mastering the Art of French Cooking, Volume I, in a period of 365 days.

Foto: Pia R B. Lunch på Asia de Cuba i NY.

Mat, form och mode

För ett par år sedan tog min favoritmatstylist med mig på en föreläsning med trendoraklet Li Edelkoort. Sedan dess har jag haft lite koll på henne eftersom hon säger intressanta saker. I våras öppnade Li en krog i Paris. Och förklarade att man numera hittar nytänkandet och trenderna i restaurangköket och inte i klädmodet som tidigare: Och det är demokratiskt- man måste inte vara ung, snygg och smal för att följa med i matmodet.
Li Edelkoort är nu aktuell med en utställning, "North meets South", som behandlar likheterna i det afrikanska och nordiska formspråket.

Foto: Pia R B. Görvälns slottspark.

Fika och konst vid Görvälns slott

Fikade och lapade höstsol i Görvälns Slottspark igår. Därefter en efterlängtad skogspromenad runt Görvelsjön.


Foto: Från Ewert Pamps trädgårdsutställning vid den gamla rättarebostaden - en svensk skrotGaudi?

SÅ levnadsglatt om Bar el Quim i Barcelona

Varför ler jag när jag läser denna krönika i San Fransisco Chronicle av Marlene Spieler? För att jag precis kommit hem från Barcelona, har ätit de flesta av mina frukostar i Boquerian och utnämnt just Bar el Quim till mitt favoritställe? Eller för att raderna är sprudlande på ett sätt som bara amerikanska texter är?

Mer om Bar el Quim.

Foodballs - långsam mat för snabba Barcelonabor

Här serveras, inte oväntat, all mat som bollar. Allt är dessutom fritt från tillsatser, vitt socker, mjöl och annat livsfarligt:) Maten ska också enligt en skylt på dörren vara tillagad enligt slow food-koncept. Adress: Elisabets 9, norra Raval.

Barcelona - Macba

Moderna museet Macba ligger i norra Ravalområdet.

Barcelona - Lunch i norra Raval

Sköna hak och coola snubbar lite överallt. Åt en trerätters på stället bilden visar.

Hotel Oriente

Hotel Oriente på La Rambla var Hemingways favorithotell i Barcelona.

Sinatra - restaurang i Barcelona

Gazpacho och manchega

Har ätit tapas ikväll på Sinatra, Heures 4-10 (läskig gata). Jag skriver medans smakerna fortfarande är kvar i munnen. Vill inte borsta tänderna.

Vi blev bjudna på en amus; Gazpacho med mixad grön paprika, en bit mozzarella och svarta sesamfrön. Mycket, mycket väl sammansatt, trots många olika aromer. Anade en ton av anis i eftersmaken. Därefter åt vi; Manchegaost, mild men smakrik. Sallad med varm getost- den gosiga osten fick sällskap av fräsch lollorosso och machesallad, pinjenötter, björnbär, blåbär och supersmå söta körsbärstomater. Lammkotletter, perfekt rosastekta med svampsmör och rösti. En bit entrecote med hoisinliknande sås och tunn potatiskaka. OchVitlöksgambas. Till detta drack vi husets cava - kall, torr och nästan gratis.
Sedan kunde vi inte låta bli att testa ett par desserter. Bäst var tre chokladtryfflar -chokladmousse, tryffel med hackad mandel och vitchokladkräm med syltade aprikosbitar.

I liknande lokaler i Sverige är maten ofta inte nämnvärd men dyr, på Sinatra var maten prisvärd, vissa rätter mycket mer än det och servicen varm och professionell.


Jätteglaset med torr fin Cava kostade 3 euro.

Antiga Licoreria Cervantes - bra lunch i Barcelona

För en svensk hundring får du två sjysta varmrätter, efterrätt, måltidsdryck och kaffe. Om du kommer över ett bord förstås, det är populärt bland dem som jobbar i området. Jag åt en smakrik Paella, mör kyckling med pommes och ugnsbakad lök, och brylépudding (eller flan som det heter här). Den underbemannade personalen sliter i sitt anletes svett men har ändå tid att vara trevliga och att skratta.
Adress: Cervantes 7

Bar el Quim - överlägset bästa frukoststället

Baren är snyggare och renare än de andra ställena i La Boqueria, Barcelona. De som jobbar där är fokuserade, trevliga, observanta, coola och välklädda. Om jag skulle lista de bästa frukostarna jag någonsin ätit ute skulle Bar el Quim hamna 1-3a. Inte för att stället har ett vackert yttre utan för att kaffet smakar mer, croissanterna är godare och de tomatgnidda bocadillorna med omelettfyllning är krispigare.

P.S. I ståndet bredvid är det rykande åtgång på mage och lever.

Skön middag på Hotel España

Katalansk modernism, baren på Hotel España.


Ugnsbakad gris från trakten. Alltid ett säkert kort i Spanien.

I den vackra Art Noveau restaurangen är det knäpptyst, de få gästerna talar lågmält och det spelas ingen bakgrundsmusik.

Vi skulle egentligen på slappsemester till Kalabrien i Italien men så tog resorna slut. Istället åkte vi till Barcelona. Det är fint och vi trivs men kan inte riktigt vänja oss vid allt folkliv och larm eftersom vi var inställda på något annat. Därför var gårdagens tysta middag mycket välkommen. Helt galet god var också spädgrisen vi åt, Suckled Pig Segovia, från Girona. Så mjäll och rund i grissmaken. Det knapriga skinnet var stekt med honung. Till det drack vi ett bärigt katalanskt rödvin; Pirineus Somontado som jag definitivt kommer att dricka igen till liknande mat.

Katalanskt Vildsvin

Ankvingar


Lammrilettes

-Vad betyder Vildsvin? frågar jag servitrisen.
-Vet inte. Det är svenska tror jag, men ägaren är inte svensk och har inget med Sverige att göra.

Efter två halvdirty luncher, en på ett kackerlackställe och en på ett arbetarhak med bara män i skitiga kläder, var det dags för en restaurang som kändes hel och ren. Min man hade redan innan bestämt att vi skulle gå på Vildsvin (Ferran. 38). Han hade spanat in att de hade torr Cava och fräscha ostron. Så så fick det bli. Efter ostronen åt vi tapas; trådig mjäll och mild lammrilettes, kladdig smakrik chevre från Langeudoc, feta ankvingar som lossade från benen bara man tittade på dem, krämig quiche, parmesanliknande koost från Verona och pepprig minibagel.

Vilsvin eller svenskt på menyn? Nej.
Nöjd och glad? Ja!

Pepparkakshus signerat Gaudi

Sobrasada 3

Åh, sådan Sobrasada, som jag åt i våras i Palma. En röd pepparstark mallorkansk korv som brukar smetas ut på vitt bröd och serveras som tapas. Ja, det är ju inte så långt till Mallis härifrån Barca.