Espressokurs i Göteborg

Fick detta mejl från min gode vän Kristian Lissvall. Naturligtvis har han godkänt att jag postar hans text.

Pia, jag gick en espressokurs (steg 1) i butiken Kaffemaskinens regi häromdan, och det var en inspirerande stund! Jag har en sex år gammal Krups espressobryggare, kaffekvarn med ställbar malningsgrad, gott om hela bönor i frysen och jag vet skillnaden mellan Arabicabönor och Robustabönor, men likväl lärde jag mig mycket. Det var trevligt bara för att ha möjligheten att ställa dumma frågor som man kanske inte skulle våga kläcka ur sig annars.Jag anlände till butikslokalen en halvtimme efter stängningsdags och mötte mina kurskamrater som jag med ett undantag känner sen tidigare - ett roligt och annorlunda sätt att umgås med vänner o bekanta.

Det började med en allmän genomgång av kaffebönor, malning och rostning, samt hur kaffet eller bönorna påverkas av olika aspekter av bryggningen men även förvaring och hantering. En av de intressanta sakerna jag lärde mig (men nästan glömde bort igen) var att med större andel Robusta-bönor i blandningen måste man ha kaffet mer finmalet eftersom de bönorna är torrare än Arabica-bönor.

Med teorin avklarad demonstrerades maskinerna och några av de yrkestricks en "barista" använder.T.ex är det bra att vrida tampen (den "stämpel" som används) ett halvt varv efter att ha pressat ned kaffet med c:a 15 kg tryck. Detta för att kaffet då kommer upp litet på väggarna på metallfiltret och täcker bättre. Det tilltryckta kaffet ska vara vågrätt, inga sneda kanter för vattnet tar då alltid den kortaste vägen och sprids inte i filtret.

Med huvudet malande av allt man skulle komma ihåg delade vi upp oss på några olika stora rostfria proffsmaskiner och började brygga espresso i större mängder än vad vi själva kunde dricka upp.

Väl varma i kläderna plockades mjölken fram och de kunniga kursledarna demonstrerade hur de skapar s.k. "latte art".Våra taffliga försök att åstadkomma vanliga konstverk som hjärtan o blad blev oftast något odefinierbart i början men på slutet tog det sig. Mycket tekniksnack här också om hur man skummar mölken, bäst handgrepp på kannan (av metall givetvis) och rätt lutning på kaffekoppen samt när man börjar vicka med den sista lilla skvätten mjölk.

Summa summarum tog det 2.5 timme och kostade 400:- vilket var väl investerad tid och pengar. Dock hade kursen konsekvensen att jag insåg att min gamla maskin inte längre håller måttet (om den nu nånsin gjorde det) och i förlängningen kommer det med stor säkerhet att kosta mig ytterligare 3-4000:- för en ny Gaggia-maskin. Det är i och för sig trevliga bekymmer att ha!

Länk: Kaffemaskinen
-Kristian

Hej då Ingarö!

I måndags tog jag och maken kappsäcken med oss till St Eriksgatan där vi nu bor och jag jobbar. Men våra möbler och saker kommer senare, just nu består inredningen av två tältsängar och en tv.
Så snart jag har en riktig internetuppkoppling kommer jag att berätta om de senaste dagarnas matmöten. Framför allt om det jag hade igår på Grand Hotel med världens coolaste sommeliernestor (kvinnlig dessutom, hurra för det). Vi avnjöt elegant och gott after noon tea. Hej så länge!

Pepparkaksarena

Gårdagens lättsamma lördagsnöje bestod av husbygge, närmare bestämt en konsertarena. Eftersom Finland har flyt nu för tiden fick Lordi (jag protesterade) ta plats på scenen.
Idén var att göra en byggnad av fyra redan färdiga pepparkakshus, ett uppdrag min man vann i ett lotteri på värdparets bröllop tidigare i höstas. Min uppgift var att dokumentera.


Lägg märke till de biffiga vakterna.


Sluttande baksida.


Slutfinish.


Jag och Åke fick en stund över innan som vi använde till barhäng på Mississippi Inn eftersom det ändå låg runt hörnet. Sköljde ned Ostron Rockefeller med favvoölen Brooklyn Lager. En väldigt bra kombo.

Julpremiär på Grönan

Julbelysning a la amerikat. Energilampor?


Tummen ned för den här degiga nyheten.


Sötast: Kafferep i Pettson och Findus hönshus.

Samtidigt som många i matbranschen följde utnämningarna av Årets Bästa Bord käkade jag varmkorv och våfflor på Gröna Lund. Det var mysigt. Och jag lyckades vinna 4 kg godis på ett lyckohjul.

Kvällens Jag mötte Lassie: Thomas Bodström (på vårpremiären var den nuvarande statsministern där med sina barn, gissar att han inte har så mycket tid över till sånt nu), Gry Forsell (alltid), Dr Alban (med sin söta dotter), Jovan Radomir (programpresentatör), Linda Lampenius (utan fiol) och många andra journalister, skådisar, artister och en och annan sk dokusåpakändis.

I bilen på vägen hem fick jag en lärorik sammanfattning av SIME-konferensen som min man hade besökt.

Jag - en skandinavisk blatte

Elias Alekji, ägaren av Lebanon Meza Lounge, hade vällagat ett välsmakande libanesiskt smörgåsbord.

Min Mat presenterade igår en fokusgruppsundersökning om hur invandrargrupper i Sverige handlar mat. Intressant. Och jag förstod att trots att min finska släkt kom till Sverige mer än 20 år innan jag föddes finns det mycket blatte kvar i mig. Jag kände igen mig i mycket trots att de exkluderat finska invandrare (de anses integrerade) i den här studien. Tex att mina föräldrar i regel handlar svenskt kött men när det gäller chark har de alltid dissat det som finns här. En annan skillnad är brödet, liksom hos många andra invandrare. Jag är uppvuxen med osötat rågbröd till alla måltider. Tyckte som barn att det var hellyxigt att få en sirapslimpmacka. Mamma bakade rieska själv och kompletterade med bröd som hon köpte av en kringresande försäljare av finsk mat.

N-ord på modet

Natur
Naturligt
Nepotism
Neoism
Nypon

Mississippi brinner

Träffade ex-kollegor på Mississippi Inn. Jag har tidigare lyckats undgå detta ställe till min stora förtret. Soul food är liksom min cup of tea. Men ikväll var det dax.

Lokalerna är enkla och mysiga, brunt och trä dominerar inredningen.

Det här åt jag:

CAJUNPOPCORN
Friterade kräftskjärtar med sherrymajonäs
Krispiga med perfekt tuggmotstånd. Mumsigt som snacks före maten.

LAMMKOTLETTER, MAJSKOLV, CHILIBEARNAISE
Det enda jag inte var nöjd med var att det fina köttet var done och inte medium som jag beställde. Bearnaisen var kvillrande hot hot hot!
K och C beställde back bone ribs (hot) med bbq sås och kyckling gumbo (hot hot). Båda verkade nöjda.

KIE LIME PIE
Pigg och smäktande med mums mumsigt marängtäcke.
Så god! Liksom den fina mud pie:n mitt sällskap beställde.

Nästa gång jag längtar efter mat från amerikanska södern återkommer jag gärna.


Så här glad blir jag när jag hittar smakrika favvoölen Brooklyn Lager i Stockholm, något jag tidigare bara gjort på Atlas. K skålar gärna.


Kie Lime Pie. Smakade mer lemon än lime.




Kuriosa: K sa att skadan i hörnet orsakats av Fredrik Virtanen då han hastigt och oförsiktigt rest sig. Jäklar vad lång han måste vara!

Soul food

Sylvia´s corn bread.


Fick en pratstund med the leading lady of soul food.

Ibland blir jag vansinnigt sugen på Sylvía´s smöriga, smekande corn bread. Besökte hennes legendariska restaurang i Harlem för snart ett år sedan och åt robust husmanskost från amerikanska södern. Det var då jag bla upptäckte att soul food ofta innehåller udda styckningsdetaljer. Det beror på att ursprungligen åts det "fina" köttet upp av herrefolket och slavarna (som skapade detta kök) fick ta de bitar som blev över. Betyder dock inte att den maten smakar sämre.

Snobbar säger att Sylvia´s mat inte är vad den har varit men den duger gott för mig. En turistfälla sägs det också. På söndagar antar jag då turistbussarna besöker de populära gospel-gudstjänsterna i denna stadsdel. Jag och min man var där en lördag kväll som de enda blekansiktena. Övriga publiken kändes väldigt mycket Harlem och såg ut att känna varandra. När vi skulle lämna krogen fylldes den på med fantasifullt klädda pimps och ladies. De bar mantlar, höga leopardhattar, käppar med bling bling och sånt.

Vaför skiver jag om detta? Jo, för ikväll ska det ätas soul food i stockholmska södern.

Sidospår - filmgodis

The Plaza, NY.

Alfie - snygg och stilig som en plåtning för Vouge. Blå, sliten och dekadent. I like Jude Laws mörka ringar under ögonen och kläder. Och New York-porren.

Melinda and Melinda - för att jag gillar dialogen, igenkännandet, det vardagliga och det hysteriska. Cloë Sevigny, alltid Cloë sedan Last days of disco. Och suck, Upper East Side-lägenheterna.

P.S. Har bestämt ett tema för idéer till mitt nya sovrum. Klassiskt hotell a la Waldorf Astoria, The Plaza och Plaza Athenee. Inspireras även av Liz våning i filmen Alfie och alla mysiga Big Apple-rum i Melinda och Melinda.

P.S.2 Nu ska jag äta oglammig kyckling med ris och currysås.

Mat och inredning i kombo

Småfåglarna utanför köksfönstret är så söta. En efter en faller handlöst nedför tallen och gör plötsliga och perfeka landningar i matskålen. Jag är en lantlolla och behöver verkligen dessa stunder i obygden.
I helgen har jag ätit på Art of Living (samma hus som jag snart bor i) och samtidigt passat på att kolla på köks och badrumsinredning. Jag har också både fikat och letat efter säng på Room. Naturligtvis har jag som den Svensson jag är även besökt IKEA. En välbehövlig (småbakis efter en trevlig 30-årsfest) wallenbergare slank ned där. Dock var det enda jag handlade med mig hem en burk krusbärsmarmelad (I like very much på rostat bröd) trots att jag egentligen var på sovrumsinredningsjakt.

Uppdatering 21/11: Letade tapeter på hippa Björklund & Winqvist tillsammans med alldeles för många småborgerliga 35-åringar. Blev impad av organisationen med topplistor på de populäraste mönstren oav. Så klart finns det en caféavdelning även här.

Indulgence

Ett skyltfönster i Milano med Antoinettekänsla.

Är det inte gudomligt? säger Marie Antoinette till sin bror när hon häller varmt vatten på de knutna teblommorna i det sköra guldkantade porslinet. Bladen vecklar ut sig. Det är jasminte som jag fått av den kinesiska konungen.
Filmen frossar i njutning och överdåd. Många sköna fester som varar till gryningen med choklad, rosa macaroner, champagne, bakelser och ännu fler bakelser. En skön pastellfärgad dröm. Mycket annorlunda Sofia Coppolas tidigare filmer som egentligen är mer i min smak, men precis vad jag ville se nu. Enda funderingen den lämnar efter sig är om von Fersen medvetet liknar Prins Carl Philip?

Uppdatering: Eftersom det talats så mycket om överkonsumtion i samband med filmen vill jag klargöra att jag funderar en hel del över konskvenserna med det även om jag valde att se filmen som verklighetsflykt. Jag njuter hellre av toklyx och shoppar för mycket i tanken än i verkligheten.

Den tillfälliga öbon

Har den senaste tiden varit upptagen med att flytta. 40+ flyttkartonger. 4 trappor utan hiss. Hela min kropp är ledbruten. Trots massor med bärhjälp. Stärkande har dock det levainliknande brödet vi ätit till frukost varit. Bakat av Mattias på Passion Bageri i Sumpan (någon gång ska jag berätta hela storyn om honom och bageriet).
Tillfälligt bor jag nu i Långtbortistan, med modemuppkoppling och trasig mobil (om någon tycker att jag är svår att nå).

Bildtext: Passion Bageri i Sundbyberg säljer finfint bröd på lösvikt.

I andra delar av världen

Söt grekisk halva med smak av sesam.


Finsk övermogen skinka - Ylikypsäfläsk - med surkål på svart kavring.

Söt-besk-salt-syrliga lakris-smakande torkade mandarinskals- och saftkulor, knallgula syrliga russin, gröna avlånga inte så söta russin, mört smakfullt rostbifflock och korianderdoftande chimichurri är bara några av de saker som jag har ätit idag. Dag tog nämligen Maffian med på en Mat-karavan runt Hötorget. Ett tips till alla matälskare! Och den perfekta gåvan till den som har allt. Dag är superkunnig, trevlig och underbart kompromisslös med den han är (genuin skulle nog en del säga).

Hej då lägenheten!

Käkade sushi på ett nyöppnat ställe i Sumpan mellan Systembolaget och utmärkta Passion Bageri (bakar allt i en gammal stenugn). Helt ok. Och helt galet smaklös inredning. Åkte sedan hem och fortsatte packa. Minnen rakt ned i kartongerna.
Åh, en löneutbetalning från 98. Tjänade jag så då? Oj, hittade manuset till grillprogrammen i TV4 Öst. Ah, här är arga bönder på stan-projktet Berghs-eleverna gjorde. Och mitt egna Berghs-exjobb om blåtandsteknik.
Det blir en köttbit från Hälsingestintan till middag idag och ett rekorderligt rött vin: Chianti Classico lamole di lamole.

Bagerifrälst

I skyltfönstret på Orwasher´s i New York.

Epicurous. com listar USAs bästa bagerier. Bara ett i New York är med - judiska Orwasher's (Upper East Side). Det är verkligen genuint och bra. Men inte lika besökvänligt och flörtigt som dessa och det här. Och det har inte den obligatoriska bänken utanför där man kan provsmaka det man köpt och dricka sitt kaffe. Åh vad jag gillar amerikanska bageributiker.


Challah-bröd och andra judiska sorter.