Imorgon är det 5 år sedan!

Och imorgon känner jag citrondoften i den ljumma kvällsbrisen på Capri! (eller möjligtvis sopstanken?)


Läs vad jag tidigare skrivit om Capri här (scrolla ned en bit).

Läs dokumentationen av recepten på vårt bröllop i Expressens helgbilaga.

Matsmart (1)

Hinner inte skriva något eftertänksamt ochn nyanserat då jag är i packningstagen men jag ska ändå dela med mig ett par tankar om den sk samhälls- och samtidsboken Matsmart. Jag har nämligen hakat upp mig på ett par saker som jag måste komma över för att kunna säga något vettigt om den. För det finns nämligen en hel del gott att berätta.

Upphakning 1: Namnet. Ordet smart är inte särskilt samtida. Mer uttjatat ord i matsammanhang finns väl knappast? Ok förresten för samtida men inte det minsta visionärt.

Upphakning 2: Varför en bok i reportageform? Varför inte ett magasin eller en folder?

Nu när jag fått det ur mig kan jag tänka lite friare om innehållet. Det mest betydelsefulla. Först måste jag bara bestämma mig för vem jag ska recensera. Och sedan måste jag ha tid, men det kommer, jag lovar!

Söndagsmiddag: Honungsmarinerade tjocka revbensspjäll på cous cous- och rucolabädd

Asia de Cuba praktiserar sharingkoncept, det vill säga att alla äter från samma fat.

Ända sedan vi åt honungsspjäll på Philippe Starckdesignade Asia de Cuba i NYC för ett par år sedan har Åke försökt återskapa den kötträtten. Nu börjar det närma sig. Det här var gott.

Så fort jag får tid till egna tankar ska jag berätta lite om samhälls- och samtidsboken boken Matsmart som jag läst i helgen.

Det tredje rummet 2

Med min äkta hälft har jag fått en stor släkt som ofta träffas. Ibland när någon/något ska firas görs det på krogen. I lördags celebrerade vi att maken fyllt år, små och stora, släkt och vänner kom till kvartershaket där vi setts många gånger förut av nästan lika många anledningar; efter dopet, före teatern osv.

A har nyligen ätit god gris på Madrids äldsta krog.

Ett värdigt sätt att behålla gravkilona på - mjölkchoklad från Amedei

Eftersom Hedda på Mamavaganza (en av få mycket roliga och läsvärda mammabloggar) flera gånger nämnt Amedeis mjökchoklad fick jag ett infall att köpa den idag. Dumt mycket dumt. Eller snarare gott, mycket gott! Köpte även mjölkchoklad från Michel Cluizel, också fin, men bittrare och inte alls så vaniljig och gosig som Amedeis, beror nog till stor del på att den innehåller ca 50 % kakao till skillnad mot ca 30% i den förstnämnda. Mjölkchoklad ska vara mjölkchoklad tycker jag. Egentligen skulle jag provsmakat Hansens Flödeis då jag var på Kungsholmens choklad & caffé (Fleminggatan 45) men någon måtta fick det vara, käkade ju även inte världens nyttigaste men trevligaste frukost med en matbloggare imorse. Btw, den som letar efter Valhronas kakaopulver kan hitta det på samma ställe.

La Riggiola

På Rörstrandsgatan, granne med Xoko, ligger sedan ett år tillbaka en butik med handmålat kakel från Vietri sul Mare vid Amalfikusten - La Riggiola. Besöker man Amalfikusten är det omöjligt att inte lägga märke till det vackra kakel som finns överallt. I badrummen, som golvdekorationer, som bordsdekorationer osv. Jag har en dröm om en egen ljummen terass/pergola med sådant kakelgolv.

Elektra och det tredje rummet

Ibland räcker det att maten är ok och inte så mycket mer om hjärtat finns med. Var igår bjuden på en familjesammankomst/kalas på grekiska kvarterskrogen, eller tavernan som de själva kallar sig, Elektra. Och jag kan inte tänka mig ett bättre ställe för ett sådant ändamål (ti hi).

Ägaren och hans familj som jobbar där är sådana människor som alla sprider värme, lugn och trevnad omkring sig. Och det är inte bara ok att ta med sig en bebis, det gullas med den på ett naturligt sätt och personalen hjälper till med barnvagnen. Publiken är därefter mycket blandad och lite sådär klyschigt tycker jag att det är en av de stora fördelarna med restaurangen.

Maten är av ett sådant slag att de flesta gillar den, jag åt Patitsio som man lite slarvigt kan kalla för en slags lasagne. Elektras enda problem är att portionerna är alldeles för stora, när jag bodde i närheten undvek jag ofta att äta där eftersom jag blev mätt bara av att se maten. Nu när jag ammar tänker min hjärna lite annorlunda men inte ens hantverkarna som var med orkade äta upp. Hursomhelst är det en pärla på många sätt, i utkanten av Sundbyberg.

UPPDATERAT: Läs vad RagazzeElin skrivit om samma ställe.

Esperanto!

Ett gränsöverskridande matspråk. Matlingvistik... Nej jag ska verkligen bespara er en sådan krystad travestistart. Men faktum kvarstår att sju matskribenter av olika slag åt en ypperlig middag med mat som talade för sig själv på Esperanto ikväll.


Menu du Marché


Amuse 1: Consommé smaksatt med Pu-erh-te, risboll, shitake och sockervadd. I den graciösa skålen flöt en späd blomma som inte syns på bilden.


Amuse 2: Madeleinekakor med smak av ål? och soja, mest soja faktiskt.


Amuse 3: En pytteportion med mycket skaldjurs- och limesmak, kaviaren kom från Frankrike.


Amuse 4: Frusen olivyoghurt med bla fänkålspollen, fick ingen bild tyvärr eftersom det var min favorit bland smakportionerna.

Nästan samma gäng åt för ett år sedan en måltid på utmärkta Carl-Michael, läs mer om den upplevelsen här.

Hoppas ingen runt bordet la märke till de kopiösa mängder smör jag åt med minilimporna som alibi. Nu bara ett par timmar efteråt är det nog smöret jag minns klarast, opastöriserat från Bretange. Det låg i små avlånga järnlådor med plomberingar som drogs av i vår åsyn.


Pilgrimsmussla i purjolökspotage med smörproteinvinaigrette och caviar. Smörproteinet hade utvunnits helt enkelt genom att bryna smöret. Purjolöken var friterad. Fint komponerat i smak och konsistenser.


Ibericogris med äppelbrässerad spetskål och hasselnötskräm, och karamelliserad nypotatis. Vad glad jag är över att gristrenden på finkrogen (som jag skrivit om här) inte verkar vara övergående än på ett tag, för det här är sådan mat jag gillar. Grisen, en bit av ryggen, var inte den möraste utan mera lättsamt stunsig, och viktigast, elegant i grissmaken



Rabarbertarte med mandelemulsion och vaniljglass. Ett frasigt skal med moln som det fraktades godsaker i, en efterrätt i min smak!


Vissa korr sker kanske under morgondagen, är lite trött nu och amningen gör mig allmänt dyslektisk och glömsk.

Till de fyrbenta

Jag inte bara jobbar med mat, är mamma, och bokmal. Jag är hundägare också. Flera caféer och krogar på Kungsholmen har doggybar vid sina uteserveringar, det värmer mitt hundhjärta. Bilden ovan är tagen på café Anna och Mats. Liknande finns på restaurang Göken. Både ställena är dessutom uttalat gayvänliga.

Kungsholmens glassfabrik

Nyligen i min hand, kardemummaglass och violglass. Glassfabrikens egna efter eget recept. Ännu en anledning att bo (kvar) på Kungsholmen. Pipersgatan 14.

En dag i staden, och annat

Det här blir säkert en snurrig bloggpost, lite spridda skurar, det är ju så mitt liv ser ut för tillfället - föräldraledighet kombinerat med en del jobb och föreningsengagemang.

HANDVÄSKPALLAR
Ett par tankar senaste dagarna: Såg att Ann-Katrin Ljung på Expressen bloggat om speciella vadderade stolar att lägga handväskorna på på restaurang Swedish Taste i Göteborg. Det fick mig att minnas en lunch för sådär 5 år sedan med matstylisten/kocken Peter Norman då han berättade att han sett sådana pallar på Alain Ducasses restaurang på Hotel Plazaa Athénée i Paris. Första gången jag kom i närkontakt med dylika var på tvåstjärniga Sadler i Milano för ganska exakt 3 år sedan.

KÄNDISAR OCH MAT
Har funderat över fenomenet kändisar skriver kokböcker. Camilla Läckberg nu senast och i höst kommer Dominika Peczynskis Östeuropas kulinariska hemligheter. Mat från Öst vill jag veta mycket mera om så det ska bli spännande att se vad den innehåller, men jag kan inte låta bli att länka till den här matrelaterade konversationen jag hade med författarinnan för ett par år sedan.

Nedan lite bilder från den senaste veckans barnvagnspromenader.


GAMLA STAN

Vad används den kroken till månntro? Till att hänga kött eller korv?

PONTUS BY THE SEA

Käkade prisvärd och ovanligt god lunchbuffé på Pontus by the see på Skeppsbrokajen som har en av stans populäraste uteserveringar, har inte varit där sedan den här trevliga kvällen (apropå Ann-Katrin). Ett franskt brasserie på stockholmska. Utom på sommaren då vi dessutom är Skeppsbrons största rivierainspirerade veranda och är stans närmaste skärgårdskrog, säger de själva.


Från uteserveringen spanade vi in 1majtåget.


På vägen hem passerade vi en filminspelning på Riddarholmen.

Svärfar tog mig och familjen med på fika i Dansmuseets kombinerade café och shop. Gillade atmosfären även om det ätbara kanske inte höll samma klass som det i Tate Moderns café i London.