Tre sorters must

Guttstas must smakar barndom. Förmodligen eftersom de övertagit nerlagda Fors Nya Bryggeris gamla recept, den musten var självklar när jag växte upp.

Två sorters höjdarsenap stod på mammas julbord. Lasses whiskysenap som hennes granne i Horndal (södra Dalarna) gör. Jag skulle ha fått en sådan i julklapp men den hade tagit slut. Hade jag inte blivit ägare till en Creuset-form hade jag tagit det hårt. Det var drag i den, men precis så mycket att det inte blev för starkt, och whiskynsmaken var välbalanserad. Jag är mycket känslig för whiskysmak som blir fel.

Bredvid stod LissEllas skånska senap, en favorit i mitt egna kylskåp. Också den väl avvägd, med stora senapskorn. Tillverkas 7 km från mamma, men finns inte i den lokala livsmedelsbutiken, däremot kan jag i centrala Stockholm gå tvärs över gatan till Daglivs när min LissEllaburk tar slut.

En två-åring som glatt partajar fram till 23-snåret, hur länge kommer han stanna på festerna när han när han blir tonåring?

Kvällens övertydliga glöggfesttrend

Tvärrandigt på herrarnas fötter.

Lördag hela veckan

Var på en grekisk vinprovning i grekiska ambassadörsresidenset. Många fina viner, iallafall bland de vita som jag provade först, när det var dags för de röda dök det upp en bunt starkt parfymerade herrar som störde både smak- och doftintrycken så dem fick jag inget grepp om. Vinerna kostade nästan alla över 160 kr och få finns på Systemet. Hursomhelst var det en intressant provning eftersom jag inget visste om Grekland som vinland.

Mjölkchokladmania

Sedan jag anordnade ett mjölkchokladtest för tidningen Gourmet för snart ett år sedan med den fina panelen choklad-Rebecca (ingen kan så mycket om choklad som hon), konditorn Daniel Roos och bagaren Hélene Johansson har mitt intresse för mjölkchoklad bara växt. Och lämpligt nog har marknaden också gjort det. Den här veckan har jag testat tre för mig nya godsaker.

Askinosiechokladen, 85g, kostade typ 120 pix, det är den dyraste mjölkchoklad jag ätit. Den lilla tofsen på förpackningen kommer från säcken till just mina bönor. Bonden som odlat bönorna kan jag läsa om genom att slå in en kod på förpackningen på Askinosies hemsida. God? Jag jag tycker det. Vet inte om det är en klockren mjölkchoklad, den balanserar till att vara mörk, men den har en karaktär och skön bitterhet som jag gillar. Att den är gjord på getmjölkpulver slår också igenom en gnutta. Värd sitt pris? Kanske för mig, men för dig kan bara du avgöra.

Valhronas Jivara är mera klassiskt mjölkchokladig och len, ren i smakerna. Ett riktigt glufsgodis.

En glad överrasskning var Organic Seed & Bean Companys snackspåse som följde med Årstidernas låda. Russin och rostade pumpafrön och soyabönor överdragna med belgisk choklad. Just rostningen lyfte det här snarret till något riktigt gott.

Spanat på stan

Kolla vad jag såg hos Kvänum, såna glaslådor som fanns i varje lägenhetskök när jag växte upp.

Gottegrisigt

Köpte godsaker till helgen på Rue du Pont Nouveau. Hänger ju på Östermalm dagtid numera. Glittriga och färgglada minimacaroner i smakerna marsipangris, polkagris, saffran, pepparkaka och glögg. Smakade distinkt och exakt vad det lovade. Pralinerna längst till vänster är två gamla favoriter, den glittriga döljer läcker lakritskola och den Paul Smith-randiga stjärnaniskryddad chokladganache.

Läs vad jag tidigare skrivit om Rue du Pont Nouveau.

Utö tur och retur, och ett julbord däremellan

Helgens tredje släktmöte ägde rum på Utö Värdshus. Jag har inte varit där sen jag och min man fortfarande var nykära för 10 år sedan. Då gästade jag honom och svågern som lagt till med den smäckra träsegelbåten Havsörnen som tyvärr såldes ett par år senare. Det sägs att Evert Taube sjungit om båten och den var den första Gotland Runtvinnaren. Nästan lika vacker som en Riva.

Idag vädrade vi havsluft, kikade på julmarknaden och åt julbord. Stram kalvtunga, smäcker anklevermousse och Utösnaps med smak av fläder och citron smakade bäst, även fast det bara blev smakbitar av just det.

Rutiga skjortor vad värsta julbordsmodet.

Repeal Day idag

Det råder juldagsstämning hos oss. Det doftar gran, glögg och pepparkaka. Bob Dylans julsånger hörs åter i högtalarna. En två-årig gosse leker med leksakerna han fick på sin födelsedag igår. Lönnkrogen jag är medlem i kommer uppmärksamma Repeal Day med kuriosadrinkar, det är 76 år sedan prohibition slutade i Amerika, men jag ska dricka must på ett släktkalas.

Hey Anna, kul att du har bakat med margarin sedan 1929

Det arkitektritade left-over-pepparkakshuset, sista delen

Lägg märke till granen i huset.

När det sista skräpet var undangömt i någon garderob, Bob Dylans julskiva hördes i högtalarna och jag fortfarande skållade mandlar kom första gästerna. Vi bjussade på Snälleröds Vinhandlarens ekologiska Starkvinsglögg. Jag gillar den, den har en sötma som inte är kladdig och smaker som påminner mig om portvin. Jens Dolk beskriver den så här på tasteline.com: Ekologisk vinglögg i kryddig stil med torkad fruktighet. Inte så jättesöt utan snarare smakrik och stram. Och hans sparringparter Mikael Mölstad fortsätter: Årets utropstecken i glöggvimlet. Vuxensmak med goda glöggiga skogstoner där både granskott och nejlikor märks.


Ritningen till huset.

Bendel, fem vinare finare

Jag, skofetishisten och dietisten testade vinautomaterna på Terrenos Vinotek. Min vinnare var, inte helt oväntat, en rieslingtorris från Alsace med citrus och mineralsmak. Fast den var i syrligaste laget. Lite pratvänlig plockmat beställdes in; rökig lardo di Arnad, stunsig coppa, pepprig salami, mustig fasanpaté och olika kaxiga ostar. På någon av plocktallrikarna ingick en svårbegriplig ricotta med haloumikonsistens. Terrenos är ett datevänligt ställe även om det finns karaktärsfullare krogar runt hörnet, vintestandet ger något att prata om hela kvällen, det är lagom intimt och maten sådan att den kan ätas snyggt. En del säger att restaurangen är en spegling av nyrikedomen på Kungsholmen (funnet via Lisa).

När morsan minglar snickrar sonen och pappan på pepparkakshuset eller snart ett arkitektritat left-over-pepparkakshus, del 2

Om jag hade haft en kaffekvarn hade jag druckit andra koppen Haugaard-kaffe för idag. Köpte en bönblandning från Panama och Etiopien i samband med att jag käkade frukost med en begåvad matbloggare på Cocovaja. Den franke och sympatiska ägaren Ilias tog genast reda på hur jag hade hittat dit, vad jag jobbar med och var jag bor. Det var för övrigt en minst lika sjyst stund som gårdagens morgonmål under värmelampan på Petite France utomhusservering. Bagaren Sebastien kom ut och berättade allt om briochebakning, hans briochebakta lussebullar och det spanska saffranet som han marinerar i cognac och muscovadosocker i ett år. Min gamla chef dök också upp av en slump och klappade Jack Russelterriern som värmde mig i knät.

Igår kväll hade en gammal vän boksläpp. Varannan på tillställningen hade MBA-utbildning och det pratades inte så mycket mat, mera Porter (inte drycken) och nyckeltal. Eftersom jag ger ett snällt och förtroendegivande intryck fick jag veta lite för mycket om lite allt möjligt. Jag drack fyra glas kall och torr champagne till snittarna. När jag kom hem hade de båda männen i min familj jobbat vidare på pepparkakshuset. Kanske kommer det bli färdigt enligt byggnadsplanen.

Snart ett arkitektritat left-over-pepparkakshus, del 1

Ritningar finns här och där.