Det blåser Newportvindar över Nacka

Champagnetrött efter en invigningsfest. Hotel J i Nacka har fått 113 nya rum, utöver de ca 45 de hade innan, och Tornvillan bredvid har renoverats och serverar numera mat signerad Catenacci. Det hela har fått en air av Newport-stil, även maten som drar åt det amerikanska. Köket kan bli bra. Gott så. God natt!

Delikatessen Bistro Bar

Pratade good old days och även nytt trams med en vän jag inte träffat på alldeles för länge. Detta hände sig på på Delikatessen Bar & Bistro över ett par oxkinder och en flarra Rhonevin. Ett utmärkt val hela vägen.

Den rustika miljön som är en gammal brandstation kändes ljuddämpad och var därför lämpad för intimt prat. Det finns verkligen inte många ställen i stan som är det, på exempelvis AG och Mäster Anders som i viss mån har liknande lokaler får man skrika sig hes för att höras. Dessutom spelades sensuella toner av Chet Baker i högtalarna som också hjälpte till att tona ner.

Menyn är väldigt nära att vara för kort men funkar. Vi gick rakt på varmrätten, oxkinder med tryfferat mos. Vällagat men lite väl smakstinnt. Vi valde det enda Rhonevin som fanns på glas och det samarbetade fint med maten. Till dessert fick det bli en rent oanständig chokladbakelse som var obcent rinnig inuti. Jösses, jag törs inte ens berätta vad den gjorde med mig, så god var den!

Delikatessen Bistro Bar, Krukmakargatan 22, Stockholm
http://delikatessenbistrobar.se/

Nytt favoritsmarr

Zen Tronchetti, 100 % lakrits från Kalabrien. Sugpastiller med stark, lång och härlig smak. Inte alls ettrig och äckelgod som sådan kan vara. Bara fin. Och god.
Finns att köpa på bla Urban Deli i Stockholm. Pris? Don´t know.

/Hälsningar Urban Turban

Bäst både för plånkan och midjemåttet att det blir havregrynsgröt till middag. Vilken tur att jag har en stadig bit brillat savarin jag kan äta sen

Konsumtionslördag a la Bendel: Lakrits från Kalabrien, Pärlans kolor, franska småkakor i vacker burk, knallgrön keramikkniv, leopardmönstrad turban, brun turban, Burberryrock, handväska i pressat skinn, rosa plåtrobot, käpp för dandys, mörkröd hög hatt, fab brunch på Urban Deli med ostron, korv, surkål, skagen och skumpa, läcker rabarbersorbet och blåbärsglass på StikkiNikki och frukost nr 2 (sonen väckte oss 5) på Petite France som är lika strålande som vanligt även utan Sebastien.


Testar turbaner och min nya Burberryrock.

Sonen fick en rosa plåtrobot.

Lyxbrunch på Öööörban Deli.

Skål pappa!

Ööörban du fångade mig redan i rubben. I´m on!

Franska kakor i vacker plåtburk.

Second round.

Alla älskar Ernst nowdays

Skrev på fejan att jag träffat Ernst vilket möttes med jubel. Kanske har en ny våg av nyfolklighet rullat in. Eller så är man bara sjukt trött på att ironiska, hårda människor förnedrar varandra i tv-rutan. Ernst inte bara är god, han har ju liksom alltid varit snäll, och barfota.

Det var igår på Formex jag passade på att hälsa på honom.

Hej jag heter Pia. Jag tycker att det är roligt att du kan så mycket om matlagning.

- God inredning doftar nystekt strömming och panerad lever.

Efter den starten plockar jag omedelbart upp mitt Moleskin ur väskan fast vi inte hade något möte inbokat. Vi connectar direkt. Kanske för att vi båda har växt upp i bruksorter, flyttat därifrån så fort vi fått chansen och slutligen hamnat i mediasvängen.

Kommer du att designa matprylar?
- Det är ofrånkomligt, jag har mönster hemma som bara måste hamna på porslin någon gång.

Jag fortsätter med att ställa en fråga som jag ställt till flera som jobbar med design:
Ett kök som är vackert men inte alls funktionellt, är det vackert egentligen?

Ernst säger nej blixtsnabbt (liksom alla andra jag frågat):

- Det är bara en bild. Ett kök som inte funkar är som ett öppet sår och man blir ledsen varje gång man går in i det. (Visst är det lite DiLeva över den frasen?) I ett kök behöver man inte ha en hög estetisk ambitionsnivå, ett som funkar blir vackert med tiden.


Vi pratar länge om hur viktig maten är för oss båda.

- En sås kan bli en textil, ja inte direkt så klart, men för att jag hamnar i ett meditativt tillstånd när jag lagar den.

Ernst berättar också att han föredrar enkelhet, både vad det gäller inredning och mat:

- I det enkla växer ofta vänskap.

Här tänker jag runda av återgivningen av vårt samtal som var mycket längre i verkligheten. Jag gick från mötet med en skön feeling i magen och och Ernst sista ord klingande i öronen:

- Möten ska man inte slarva med!

Ernst köksbord, med löstagbara zinkunderlägg.

Pratade även med Lisa Bengtsson, mest om hennes nya porslin Tillsammans. Serien med taxar som kom till när hon började jobba igen efter sin föräldraledighet med tvillingar. De är lika men ändå olika. "Hugo är lik sin mamma. Sixten är lik sin bror. Kanske nästan samma men med lite olika skor ..."

Sweet, eller hur?