BENDEL

Det blåser Newportvindar över Nacka

2011-09-07T21:38:00.007+02:00

Champagnetrött efter en invigningsfest. Hotel J i Nacka har fått 113 nya rum, utöver de ca 45 de hade innan, och Tornvillan bredvid har renoverats och serverar numera mat signerad Catenacci. Det hela har fått en air av Newport-stil, även maten som drar åt det amerikanska. Köket kan bli bra. Gott så. God natt!

Delikatessen Bistro Bar

2011-09-06T19:42:00.006+02:00

Pratade good old days och även nytt trams med en vän jag inte träffat på alldeles för länge. Detta hände sig på på Delikatessen Bar & Bistro över ett par oxkinder och en flarra Rhonevin. Ett utmärkt val hela vägen.

Den rustika miljön som är en gammal brandstation kändes ljuddämpad och var därför lämpad för intimt prat. Det finns verkligen inte många ställen i stan som är det, på exempelvis AG och Mäster Anders som i viss mån har liknande lokaler får man skrika sig hes för att höras. Dessutom spelades sensuella toner av Chet Baker i högtalarna som också hjälpte till att tona ner.

Menyn är väldigt nära att vara för kort men funkar. Vi gick rakt på varmrätten, oxkinder med tryfferat mos. Vällagat men lite väl smakstinnt. Vi valde det enda Rhonevin som fanns på glas och det samarbetade fint med maten. Till dessert fick det bli en rent oanständig chokladbakelse som var obcent rinnig inuti. Jösses, jag törs inte ens berätta vad den gjorde med mig, så god var den!

Delikatessen Bistro Bar, Krukmakargatan 22, Stockholm
http://delikatessenbistrobar.se/

Nytt favoritsmarr

2011-09-04T17:49:00.004+02:00

Zen Tronchetti, 100 % lakrits från Kalabrien. Sugpastiller med stark, lång och härlig smak. Inte alls ettrig och äckelgod som sådan kan vara. Bara fin. Och god.
Finns att köpa på bla Urban Deli i Stockholm. Pris? Don´t know.

/Hälsningar Urban Turban

Bäst både för plånkan och midjemåttet att det blir havregrynsgröt till middag. Vilken tur att jag har en stadig bit brillat savarin jag kan äta sen

2011-09-03T19:47:00.012+02:00

Konsumtionslördag a la Bendel: Lakrits från Kalabrien, Pärlans kolor, franska småkakor i vacker burk, knallgrön keramikkniv, leopardmönstrad turban, brun turban, Burberryrock, handväska i pressat skinn, rosa plåtrobot, käpp för dandys, mörkröd hög hatt, fab brunch på Urban Deli med ostron, korv, surkål, skagen och skumpa, läcker rabarbersorbet och blåbärsglass på StikkiNikki och frukost nr 2 (sonen väckte oss 5) på Petite France som är lika strålande som vanligt även utan Sebastien.

Testar turbaner och min nya Burberryrock.

Sonen fick en rosa plåtrobot.

Lyxbrunch på Öööörban Deli.

Skål pappa!

Ööörban du fångade mig redan i rubben. I´m on!

Franska kakor i vacker plåtburk.

Second round.

Alla älskar Ernst nowdays

2011-09-02T19:57:00.017+02:00

Skrev på fejan att jag träffat Ernst vilket möttes med jubel. Kanske har en ny våg av nyfolklighet rullat in. Eller så är man bara sjukt trött på att ironiska, hårda människor förnedrar varandra i tv-rutan. Ernst inte bara är god, han har ju liksom alltid varit snäll, och barfota.

Det var igår på Formex jag passade på att hälsa på honom.

Hej jag heter Pia. Jag tycker att det är roligt att du kan så mycket om matlagning.

- God inredning doftar nystekt strömming och panerad lever.

Efter den starten plockar jag omedelbart upp mitt Moleskin ur väskan fast vi inte hade något möte inbokat. Vi connectar direkt. Kanske för att vi båda har växt upp i bruksorter, flyttat därifrån så fort vi fått chansen och slutligen hamnat i mediasvängen.

Kommer du att designa matprylar?
- Det är ofrånkomligt, jag har mönster hemma som bara måste hamna på porslin någon gång.

Jag fortsätter med att ställa en fråga som jag ställt till flera som jobbar med design:
Ett kök som är vackert men inte alls funktionellt, är det vackert egentligen?

Ernst säger nej blixtsnabbt (liksom alla andra jag frågat):

- Det är bara en bild. Ett kök som inte funkar är som ett öppet sår och man blir ledsen varje gång man går in i det. (Visst är det lite DiLeva över den frasen?) I ett kök behöver man inte ha en hög estetisk ambitionsnivå, ett som funkar blir vackert med tiden.

Vi pratar länge om hur viktig maten är för oss båda.

- En sås kan bli en textil, ja inte direkt så klart, men för att jag hamnar i ett meditativt tillstånd när jag lagar den.

Ernst berättar också att han föredrar enkelhet, både vad det gäller inredning och mat:

- I det enkla växer ofta vänskap.

Här tänker jag runda av återgivningen av vårt samtal som var mycket längre i verkligheten. Jag gick från mötet med en skön feeling i magen och och Ernst sista ord klingande i öronen:

- Möten ska man inte slarva med!

Ernst köksbord, med löstagbara zinkunderlägg.

Pratade även med Lisa Bengtsson, mest om hennes nya porslin Tillsammans. Serien med taxar som kom till när hon började jobba igen efter sin föräldraledighet med tvillingar. De är lika men ändå olika. "Hugo är lik sin mamma. Sixten är lik sin bror. Kanske nästan samma men med lite olika skor ..."

Sweet, eller hur?

Kilat vidare!

2011-03-23T11:42:00.003+01:00

Det ekar tomt här. Anledningen är att jag börjat blogga på alltommat.se istället och jag vet inte riktigt hur jag ska göra med den här bloggen. Fram tills dess blir jag jätteglad om du går in HÄR.

Året som gick...

2011-01-07T14:52:00.026+01:00

...träffade jag många grymma matmänniskor och besökte en uppsjö sköna matställen och barer. Tänkte dela med mig en bråkdel av höjdpunkterna.

Traif i Williamsburg/Brooklyn.

Förutom sonens luciatåg och en privat middag var decembers höjdpunkt självklart min New York-resa. Du kan läsa om ett par besöksvärda bruncher här.

Novembers främsta jobbminne var nog besöket hos Pubologi i Gamla Stan, jag nämnde nyligen krogen i en spaning här på bloggen.

Oktober bjöd på en tripp till Lombardiet. Jag åt åsna för första gången, i alla fall medvetet.

För första gången deltog jag också i en glasprovning, jösses vilken skillnad glasen gjorde för vinerna. På plats (i en Orreforsbutik) var bland annat en hel del munskänkar och glasformgivaren Erika Lagerbjelke.

SEPTEMBER. Landet på riktigt kan man kalla Färingsö/Ekerö och omgivningarna runt Äppelfabriken där du inte bara kan köpa fantastiska marmelader, drycker och bakverk utan också musta dina egna äpplen.

I september åt jag årets godaste maträtt och det smarrigaste lammkött som någonsin kommit innanför min mun, en lammtunnbringa som kokat sju timmar i rödvin och sedan fått en krispig yta genom att stekas i olivolja vid serveringen. Rostade rotfrukter och sky till. Detta hände sig i Umeå på Le Bistro Garage.

Augusti bestod av en hel del sköna dagar på Ingarö innan jobballvaret satte igång. Extra stolt var jag över att min redaktör på min dåvarande redaktion kirrade en intervju med den amerikanska vingurun och entreprenören Gary Vaynerchuk. Bara på twitter hade han då 852 000 följare.

På mornarna i St Angelos hamn kan man köpa direkt från fiskarna.

Nästan hela juli tillbringades med familjen i södra Italien, några dagar i Rom och fyra veckor på ön Ischia, grannö till Capri. Vi åt det vi brukar äta där, mycket tomat, citron, vitlök, mozzarella, skaldjur och pasta. En och annan köttbit och kanin.

I juni gjorde jag och maken en kvällsrepa på stan. Det blev en afton med torr champagne, spänstig vitello tonnato, tuggiga italienska korvar, sjukt långkokt chili, svettiga ostar, en pava rhonetjut och bedårande crème brulée på charmiga kvartershaket Hjördis på Söder. Därefter ett Urban deli-stopp och bellinis och negronis hedervärt rörda med antica formula-vermouth på Och himlen därtill.

Årets andra resa till Malmö blev av. Under den första åt jag grym tuppkorv på Smak vid Malmö Konsthall, en ypperlig krog som drivs av Nina Christensen som också är delägare i hajpade Bastard som jag gjorde ett jobb hos den här gången. Hann turligt nog även med ett besök i baren på Mrs Brown.

I Prag träffade jag Tjeckiens matman numero uno, Pavel Maurer. Han är personen bakom Prague Food Festival, även den oberoende restaurangguiden Grand Restaurant som finns att köpa i stadens bokhandlar, översatt till engelska.

10 maj var det fortfarande så svinkallt i Stockholm att täckjacka, vantar och mössa var ett måste. Då kom Garrett Oliver, bryggmästare på Brooklyn Brewery, NY, till Matbaren i Stockholm. Mathias Dahlgren lagade fem rätter som kombinerades av detta smakproffs med lika många olika öl.

31 maj var jag en vända till Prag där favoritstället heter Wines Home/Bilkova. Lokalerna är en blandning av industriromantik, nästan skandinavisk stram elegans och high tech. Stämningen är alldeles egen, New York goes Skandinavien utan att tappa de tjeckiska rötterna. Där drack jag europeiska, även inhemska, toppviner guidad av Stepan Mlejnek - sommelier och tidigare redaktör för ett tjeckiskt matmagasin.

Kaninpatén på La Girona i Cannes var inte dum. Skaldjurspastan på bilden åts på samma ställe.

Den tidiga påsken i april firades med familj och vänner i Nice. Jag åt en hel del gott men missade tyvärr Le Meranda vars krubb ska vara höjden av enkelhet och god smak. Min favoritkocks favoritställe och flera pålitliga källors. Ett utflyktstips är en tripp till grannbyn Villefranche, musslor i hamnen ska vara en höjdare, själv åt jag en läcker köttsallad på Les Garcons.

Roligaste intervjuerna den här månaden måste varit de med Kajsa Bergqvist, Glenn Strömberg, Annika Sörenstam och Andreas Yngvesson. Alla fd idrottsstjärnor som nu är verksamma på något vis i dryckesbranschen.

Skoj var det också att sitta i juryn på Årets Bartender.

Privat var min väns bröllop i Fjällnäs aprils hjärtligaste och coolaste upplevelse.

Colomado Ibérico i Bilbao.

I mars besökte jag Bilbao och åt osnoffsigt, gott och genuint på Colomado Ibérico och Café Iruna. Åkte även till Rioja för en heldag på Montecillo där legendariska, skinn-nästa drottningen av Rioja, aka Maria Martinez, guidade i produktionen, den enorma källaren, i provningsrummet och bland tunnbindarna.

Stjärnkockarna spelades in i februari i en lokal i Frihamnen i Stockholm. I was there och förutom att jag hälsade på ett par mer eller mindre bekanta i juryn fick jag ett snack med Alexandra Pascalidou.

I januari tog jag tåget till Göteborg och träffade Magnus Lindström på Swedish Taste. Hann även med en dejt med min gamla vän och kaffekonnässör Kristian. Tillsammans gjorde vi ett par kaffehak, inte minst hål-i-väggen-caféet Mahogny Coffee på Skånegatan.

Äter mörk Bendelchoklad med mandel

2010-12-27T14:41:00.007+01:00

Köpt på favoritvaruhuset Henri Bendel på 5e avenyn i NY samtidigt som jag införskaffade tvålar så att gäster som sover över ska kunna få egna Bendeltryck på huvudkudden. Där träffade jag också Richard Anderson, mannen bakom Per-fékt beauty, som har både svenska och tyska rötter men bara pratar Hollywoodska, och tycker att jag är rolig.

Published with Blogger-droid v1.5.1

Red Rooster har öppnat

2010-12-23T13:28:00.006+01:00

Marcus Samuelssons nya ställe i Harlem, Red Rooster, har nu slagit upp portarna. Retligt nog bara ett par dagar efter att jag lämnade Manhattan. Läs mer om restaurangens första dag här, det ser helnajs ut. Vill du läsa mästerkockens tillfälliga Zagatblogg hittar du den här. Där talar han gott om bland annat Sylvia´s som även jag tycker är ett bra klassiskt soul foodställe, dessutom är Sylvia är en kooling. Är du även intresserad av Marcus egna Harlem Hangouts så är de listade här. Melba´s nämns, där var jag förra veckan.

Spridda tankar i tiden

2010-12-22T13:43:00.019+01:00

Ibland tycker jag att trender är ganska fjantiga men det går ju inte att förneka att de finns och alltid kommer att finnas. Några saker jag går och tänker på nu:

COMMUNITY TABLE
Det är inget nytt i USA, särskilt inte på delin, med ett stort bord som alla gäster delar på istället för många små. Men det känns som det gemensamma bordet fått en ny medveten plats i restuaranglokalerna på Manhattan. I Stockholm känner jag bara till en krog ännu med detta som koncept, Pubologi i Gamla Stan. Ett skönt ställe som bland annat alltid har ett grymt uppdaterat ölsortiment. Alla öl går också att få i tre olika glasstorlekar, 12, 25 och 40 cl. Deras burgare är beryktad trots att stället bara varit öppet ett par månader, en träkolsgrillad best på 300 g, gjord på grovmalen hängmörad högrev och andra hemlagade grejer. "Det är ok att titta på grannarnas mat, och att börja prata med dem", sa ölansvariga Staffan Björck när jag träffade honom på plats för en månad sedan.

STICKNING
Att stickning, eller snarare virkning, anses koolt är inte heller en nyhet men överallt såg jag unga människor som satt och stickade, det gjorde jag inte när jag var i NY för några år sedan. På krogen, i tunnelbanan och i hotellobbyn kunde man hitta the knitters. Antagligen en del i den stora hantverksmässiga gör-själv-trenden som sköljt över oss de senaste åren, vilken också genererat i nya tidskrifter.

BAKVERK
Cupcakes och macarons är lite matvärldens motsvarighet till stickning och virkning, även om de båda känns daterade trendmässigt. Att de här bakverken känns trista ur den aspekten betyder inte att jag inte gillar dem, det är en helt annan sak. Cupcakes Stockholm som gör något försvenskade varianter (läs mindre söta) bör få cred (dessutom startat av män). Och nästa gång jag är i London tänker jag besöka Cox Cookies & Cake som gör sexigt rockiga och blingade varianter.

Under min senaste New Yorkresa såg jag att Magnolia Bakery som ursprungligen bara låg på Bleeker Street har öppnat filialer i Upper East, Rockefeller Center och Grand Central Station, även i Los Angeles och Dubai. Det fick mig av någon anledning att tappa lusten att gå in och köpa pumpkin pies vilka ursprungligen bakades av Amishfolket men nu blivit en jultradition hos en del amerikaner, just deras ska vara extra smarriga.

Jag är väldigt förtjust i Pierre Hermés macarons, liksom Ladurée har Hermé utökat sin verksamhet till London (3 Lowndes Street). I Stockholm finns det bara två ställen jag går till i detta ärende, Pont Noveau och självklart Petite France.

Läs vad jag skrivit och macarons och cup cakes för 5-6-7 år sedan (scrolla ner lite).

NÄSTAN LUNCH
Sjysta äggiga bruncher känns väldigt aktuellt, saknar det i Stockholm och har du tips på bra såna hör gärna av dig. Åker du till New York kan jag tipsa om Traif i Williamsburg och Melba´s i Harlem.

PAN-ASIATISKT
Alice har skrivit bra om asiatisk mat. Själv sörjer jag att jag inte hann med att besöka Flushing (China Town i Queens - tack för tipset Anna och Jessika), med mera matfokus än på Manhattan. Jag hade också gärna besökt bland annat Hangang i Korea Town, och Momofukus Noodle bar eller Ssäm Bar.

SIST...
...har jag noterat att madeleinekakan inte bara tillhör den tid som har flytt trots att den serverats i olika varianter länge på olika krogar. Den har i New York blivit lite av en it-kaka på caféer, i bagerier och i bättre livsmedelsbutiker, såg den på många olika ställen. Ett ställe i London som just nu ska ha fina medeleinekakor är Bougie Macaron & Tea.

Mångalen på The Met

2010-12-19T20:31:00.012+01:00

Ända sedan jag såg en av mina många favoritfilmer - Mångalen (Moonstruck)- i slutet av 80-talet har jag velat gå på opera på The Met i New York. Filmen handlar om en ung änka (Cher) som bor hos sin italienska familj i Brooklyn. Hon går på La Boheme på just denna scen med sin blivande svåger (Nicolas Cage som för övrigt är bagare, sådärja nu fick jag med en matreferens). Det tog 20 år innan jag kom till skott, men till slut satt jag på en balkong (och trodde att jag skulle bli skjuten i gången bakom precis som i någon av Gudfadernfilmerna) och såg/hörde La Boheme på The Met, och det var min livs operaupplevelse.

siggi´s

2010-12-18T20:40:00.002+01:00

Handlade mina middagar på Zabar´s och Westside Market. Passade på att smaka mig igenom siggi´s skyr-yoghurtutbud som jag länge varit nyfiken på. Yoghurten var tjock, lite sträv och osöt, passade min smak. Gillar företagets historia och tycker att Siggi som startade upp tillverkningen verkar sympatisk. Läs mer om siggi´s här.

Brunscher i New York

2010-12-18T19:18:00.017+01:00

Har hängt några dagar i New York, det var inte en matresa i första hand men några matminnen och andra minnen kan jag dela med mig.

I Williamsburg, som ju är judarnas plejs i Brooklyn, åt jag en brunsch på Traif som var allt annat än kosher. Det hamnade Spritz i glaset och egg in a nest med tryffel och en sidohamburgare med portobello och brie på tallriken. Fett, frasigt och mycket gott. Kunde inte heller hålla mig från munkarna doppade i dulce de leche och sedan strösslade med små små bitar hårdstekt bacon, serverade med kaffeglass.

Williamsburg.

En timme tog det att promenera till Harlem från mitt hotell i skyfall och stormvindar. Jag valde att gå dit en söndag så jag före brunschen kunde hinna med en gospelgudstjänst på Mt Nebo Baptist Church. Lika mäktigt som jag minns det sedan förut.

Den unga manliga prästen kommer in med svart skinnrock och rakat huvud och sjunger som ett pojkband. Den kvinnliga kören bänkar sig bakom honom med ansiktena mot församlingen. Tanterna med vita strumpor och roliga små hattar småpratar bland bänkarna. Trummisen slamrar slött. Sedan sätter det igång. Transliknande tal, hurrarop och inte minst konstant sång och dans till hammondorgel och trummor. Jag älskar det, det är så välkomnande, medryckande och tillåtande. Man får/kan inte låta bli att sjunga, klappa händerna, dansa, skratta, gråta. I söndags reste sig en sjuttonårig ung kvinna i knallröd dräkt upp och tog ton, hon både såg ut och lät som en ung Barbara Henricks. Ståpäls. Och ni skulle sett ungdomarna som tog upp kollekten i vita klänningar och mörka kostymer hur de dansade loss.

Upplyft gick jag till Melba´s bara ett par kvarter därifrån. En utmärkt kvarterskrog. Beställde Mellini (typ Bellini), southern fried chicken (så klart) och eggnog waffles med jordgubbssmör. Drack även en kopp kaffe som det inte helt oväntat serverades grädde till, inte mjölk. Ursäkta ordvalet, men allt kändes väldigt fräscht, trots fettprocenten. Otroligt stilig publik, kändes som hämtad ur en amerikansk advokatserie, några med casual fridaykläderna på. Svarta väggpaneler och skvallerspeglar.

"Delad gris är dubbel glädje"

2010-11-17T19:30:00.013+01:00

Så sa min gamla vän Frida när vi åt spädgris på Mäster Anders. Är man två kan man beställa en sådan halv lillgris som på bilden. Till det serveras smörigt pumpamos, surkål och sås med smak av fänkål. Syndigt gott. Det var bara en magkänsla som stoppade mig från att gnaga av det sista köttet från bakbenet.

Det fick bli ananasvariation till dessert - chips, sorbet och salsa - rätt val efter spädisen.

Kö utanför livsmedelsbutiken

2010-11-11T21:34:00.012+01:00

Där jag bor finns en Lidl-butik. Utanför står ofta ett tiotal personer och köar på morgonen innan de öppnat. Jag undrar varför. Att man står och väntar på att livsmedelsbutiken ska slå upp portarna vardagsmornar har jag inte sett sedan jag var liten, bodde i en bruksort och följde med mamma när hon skulle handla på Ica (det var förrädiskt att inte handla på Konsum i ett arbetarsamhälle). Att hänga på låset var en social grej, en stund då man passade på att småprata och skvallra om det senaste.

Published with Blogger-droid v1.5.1

Några dagar i Lombardiet

2010-10-26T19:41:00.023+02:00

Utsikten från restaurangen La Terazza.

Bruschettor med rå och kryddig korv, tomat. skaldjur och lardo (något vi åt minst en gång om dagen).

Tycker du om hisnande vyer, gamla italienska städer och god mat så är det inte helt fel att åka till Bergamo. Där har jag precis varit med min familj.

Vi bodde i Città Alta, den gamla stan som stolt ligger högst upp på en rejäl kulle omkramad av en mur. Hotellet Hotel Piazza Vecchia har fina stora rum och frukosten är rejäl, förutom en buffé med olika bröd, marmelader, flingor och lite sånt så bordsserveras det kaffe, olika chark, ett par grovhuggna lokala ostar och polentasockerkaka. Servicen är inte den gladaste men korrekt.
Mitt över gatan ligger Ristorante Pizzeria Franco som är ett riktigt trevligt ställe. Välkomnande, livligt och populärt. Det var där vi bland annat åt bruschettorna på bild ovanför, även läcker citronrisotto vars varenda smaknyans och munkänsla jag lätt kan frammana bara genom att nämna den, perfekta pizzor, underbar carpaccio med ruccola, gudomlig olivolja och parmigiano. Därutöver smarriga rödviner på glas till skämsigt låga priser.

Från Bergamo gjorde vi utflykter. Vi drack varm trögflytande choklad på en Comosjönära uteservering i Varenna, vi hade en dag i Milano och vi åt en fantastisk måltid högst uppe på en bergstopp, på Le Terrazze. Världens mysigaste mor och dotter tog hand om oss och serverade lardobruschetta, syndigt god ravioli på deras vis med ost och svampfyllning och med hårdstekt bacon och krispig salvia, rödvinskokta killingkotletter, tjurköttsgryta, långkokt åsna och ostpolenta. Killingköttet smakade get så det sparkade till i munnen, åsnan häst med en aning sötma i och tjuren var grovtrådig med must.

Dekandens och friluftsliv på Häringe slott

2010-10-17T20:18:00.023+02:00

Jag visste att vi skulle vara barnfria ett dygn och att vi skulle bege oss till Häringe slott för att fira min 38-årsdag, men jag visste inte att en limousin skulle plocka upp oss.

En strålande sol och ett friskt, klart höstväder mötte upp. Vi drack champagne, after noonteade, snubblade runt på ägorna, åt slottsmiddag med tillhörande starka drycker, smuttade kaffe i förmaket, gled förbi baren, sov bokstavligen kungligt under tunga fluffiga täcken, åt våfflor till frulle och gick en rejäl vända på frostnupna vägar innan limousinen hämtade oss igen.

I stan käkade vi krispig qroque på Grandpa, och fick sedan hem sonen som vi åt tårta med innan askungesagan var slut för att jag sedan skulle jobba.

Samuelssons nya i Harlem

2010-10-07T20:26:00.002+02:00

Amerikanska Gourmet (som bara finns i nätversion) skriver långt om Marcus Samuelsson och hans nya hak i Harlem.

Och jag, jag lever, ska bara överleva ännu en lämning.

Plankstek och Jureskog tar över Allmänna Galleriet

2010-09-26T15:14:00.015+02:00

Published with Blogger-droid v1.5.1

Igår var jag en snabbis till södra Dalarna, till Horndal och Avesta närmare bestämt, för att fira min mamma som fyllt jämt. Jag åt en plankstek på The Kings Arms i Avesta. Kan inte minnas när jag gjorde det senast. Åt en plankstek alltså, Kings Arms har jag aldrig tidigare besökt. Troligen på en hemmamidddag för sådär åtta år sedan hemma hos en man som då jobbade på Sveriges Livsmedelshandlareförbund. Ni har väl inte missat att det är värsta innerätten? Om den är gjord med fina råvaror och med hemlagad mos i duchessen såklart.

På Rolfs Kök finns en variant med hästkött. 298 pix kostar den, privärt gissar jag som en gång på ett uppdrag hemma hos Jureskog som driver restaurangen åt hans hästkött. Fin biff toppad med skira skivor läcker lardo. Det var då jag fick lära mig att hästkött ska stekas medium rare som allra mest och i väldigt hög värme, så hög att ytan nästan blir svart.

Johan Jureskog ska förresten tillsammans med sin vapendragare Klas Ljungqvist ta över sjysta Allmänna Galleriet som ligger i mina hoods. Det ser jag fram emot, det kan bara bli ännu bättre. Fast jag gillar inte att de ämnar krympa bardelen, den är grym som den är.

Haugaard Coffee Roaster

2010-09-26T11:56:00.002+02:00

Har upptäckt att kaffemannen David Haugaard bloggar. Hur har jag kunnat missa det? Hoppas bara på tätare uppdateringar.

Den brittiska ambassadörskan och Gadd som bekräftade att han spelade in sin första skiva i Horndal

2010-09-16T23:53:00.005+02:00

Published with Blogger-droid v1.5.1

Brittiska ambassadörens residens 2

2010-09-16T23:53:00.004+02:00

Published with Blogger-droid v1.5.1

Brittiska ambassadörens residens

2010-09-16T23:52:00.003+02:00

Kakan bestod av skivor av majrova och blodpudding. Lingon och whiskygelé på toppen. Småländskt isterband runtomkring.

Published with Blogger-droid v1.5.1

Kocklandslagets nya bok presenteras

2010-09-15T16:20:00.001+02:00

Published with Blogger-droid v1.5.1

Äppel- och plommonkompott revisited

2010-09-12T12:19:00.010+02:00

Här kommer en favorit i repris, sötsyrlig, halvfast och rund i smaken. Men receptet är bara en vägledning, årets sats fick koka mycket längre än förra årets eftersom äpplena var fastare och plommonen också. För att skriva ett helt korrekt recept måste man egentligen skriva ut vilka sorters frukt man använder (som man alltid gjorde i gamla kokböcker). Ibland vill man ju att äpplena ska hålla ihop som när man bakar dem hela i ugnen och då krävs en fast sort, ibland får de gärna mosa sig som när man gör just mos. Till denna rätt gillar jag mittemellanhårda äpplen och plommon, gärna ganska syrliga.

Absolut bästa frukosten, tjock turkisk yoghurt och min kompott!

3-4 syrliga svenska äpplen, i små bitar
5-6 svenska plommon, urtagna och halverade
ca 1 1/2 dl strösocker
1 msk vatten
ett par matskedar vitt torrt vin, jag använde rieslingvin
1 knivsudd ingefära
1 knivsudd kardemumma

Lägg frukt, socker och vatten i en liten kastrull. Låt koka ca 10 min. Tillsätt vinet och kryddorna, koka ca 10 min till. När den svalnat kan du toppa med den på morgonyoghurten (måste vara den tjocka sorten), kompotten kommer garanterat göra succé på frukostbordet. En variant är söta youghurten med vaniljsocker och toppa kompotten med puffad quinoa, det brukar jag servera som efterrätt.

Yes!

2010-09-11T15:50:00.004+02:00

...mmm Sidamo Kebado Dara. Har efter ett par nitlotter hittat en värdig ersättare till Picknickkaffet som nu är ur säsong. Nästan lika fruktigt och blåbärigt. Mjukt som en första förälskelsekyss. Jag maler det så att det passar min pressobryggare men kan tänka mig att det även passar utmärkt att earopressas.

Published with Blogger-droid v1.5.1

Morot- och citrusmarmelad med smak av ingefära

2010-09-05T18:39:00.002+02:00

Receptet kommer när jag provsmakat sylten!

Published with Blogger-droid v1.5.1

Utanför bourdauxprovningen

2010-09-02T16:12:00.003+02:00

Published with Blogger-droid v1.5.1

Allt om mat

2010-09-01T17:19:00.004+02:00

Allt om Mat släppte sin nya stora kokbok och fyllde 40 år. Jag, Maria och många andra var där.

Published with Blogger-droid v1.5.1

Morotspaj

2010-08-30T20:17:00.007+02:00

Känns lite 80-tal, I know, men vad är det för fel på det? Och förresten har jag använt 2000-talstjusiga morötter.

150 g smör
2 1/2 dl vetemjöl
2 msk kallt vatten

1 stor gul lök
5 mellanstora morötter
smör
1/2 - 1 tsk salt
svartpeppar efter behag
en skvätt pressad lime
1 vitlöksklyfta
3 ägg
2 dl mjölk
1 1/2 - 2 dl ost, riven, lagrad

Blanda smör (i bitar) och mjöl med fingrarna eller i en matberedare till en småklumpig massa. Häll i vattnet och arbeta snabbt ihop till en deg. Tryck ut degen i en pajform och förgrädda 10 minuter i 200 grader.

Hacka löken och riv morötterna. Fräs löken och morötterna i smör i ca 10 minuter. Salta och peppra. Pressa i lite limesaft och vitlöken.

Rör ihop ägg och mjölk. Lägg morotsfräset i pajskalet och häll över äggstanningen. Grädda ca 30 minuter i 200 grader.

Bu! Eller mu!

2010-08-29T21:07:00.000+02:00

Recept på paj och marmelad följer...

2010-08-29T21:03:00.002+02:00

Published with Blogger-droid v1.5.1

Down and Out in Paris and London

2010-08-27T19:20:00.007+02:00

Jag trodde att Down and Out in Paris and London av George Orwell skulle innehålla mycket mat i framför allt restaurangmiljöer. Men det gör den inte, bara lite. När Zola väver in tydliga politiska åsikter och mänskliga betraktelser i sina historier från samma tid, och ofta använder mat som metaforer, berättar Orwell iställer rakt upp och ner vad som händer honom när han blir fattig. Hur lögnerna blir allt fler i början för att han vill släta över saker han inte längre har råd med. Hur bekantskapskretsen förändras. Hur hotellcheferna vill hålla de som gör de allra lägsta sysslorna sysselsatta så att de inte börjar tänka och kanske till och med startar fackförbund. Läs den om du vill få en inblick i hur det kunde vara att leva utan pengar i Paris och London under 1920-talet.

Published with Blogger-droid v1.5.1

Hedh till höger

2010-08-26T18:34:00.002+02:00

Published with Blogger-droid v1.5.1

Kokboksträff på Norstedts

2010-08-26T16:20:00.003+02:00

Jag och Maria spanade in höstens skörd.

Published with Blogger-droid v1.5.1

Grymt god gris!

2010-08-21T21:37:00.003+02:00

På en husfest idag.

Published with Blogger-droid v1.5.1

En till brorsan, två till mig

2010-08-15T12:15:00.004+02:00

Har varit en sväng till brorsan i Dalarna. Snodde en del av hans vinbärsskörd och kokade sylt på bären. Självklart använde jag Hirams recept som jag har bloggat om förut (kanske får du scrolla ner lite för att se det).

Published with Blogger-droid v1.5.1

God kanin helt enkelt

2010-08-11T19:44:00.005+02:00

I söndags jobbade jag hela dagen (lämnade en hel tidning minus ledaren igår). Vid halvtid gjorde jag en paus och styckade en kanin. Och i en gryta med lock lät jag stora vitlöksbitar och tre peperoncini av den lilla starka röda sorten fräsa en kort stund i väldigt mycket olivolja och en stor klick smör. Sedan stekte jag kaninbitarna så att de fick färg. Hällde över en halv flaska vitt vin, en näve cocktailtomater och en halv burk muttitomater. Hade lite salt på det och skjutsade grytan rakt in i ugnen i ca två timmar. Jösses så gott det blev. Först åt jag spadet med bucatini som sig bör. Sedan gnagde jag på benen och åt grönsaker och bröd till.

Nu från mobilen

2010-08-11T19:40:00.002+02:00

Nu med HTC Desire.

Published with Blogger-droid v1.5.1

Lime- och myntamarinerade blåbär

2010-08-08T10:55:00.004+02:00

I vår frys finns alltid blåbär, det är en av anledningarna till att det här är familjens klart vanligaste dessert. Först gör vi en sockerlag av pressad limesaft och strösocker som får extra skjuts av limezest och lite mynta. Sedan låter vi blåbären marinera i lagen i ett par timmar i kylen. Sist häller vi upp blåbären portionsvis i skålar och toppar med rejäla klickar med creme fraiche.

Weekend på Ingarö

2010-08-01T19:45:00.006+02:00

Handlade på den månadsgamla (nya) lanthandeln Häromkring som ligger vid Säby Säteri. Köpte kanin från Vreta kaningård, griskött från Roslagen och ost från Väddö gårdsmejeri. Det fanns även mjöl från åkrarna bredvid, grönsaker, sylt och annat.

Tog även en tur till Hackmans outlet i Gustavsberg och införskaffade ett par grytor jag spanat in.

Fin kombo av samhällskritik och matporr - UPPDATERAD

2010-07-27T19:00:00.004+02:00

The belly of Paris av Émile Zola är en sån bok som är fjäderlätt och betagande när man läser den men också fastnar och väcker tankar långt efteråt. Det tog mig flera dagar innan jag kunde läsa något nytt. Texten är som en lång saga och jag är glad över att Zola var naturalist och förde enormt nogranna anteckningar som i böckerna ger pålitliga, detaljrika beskrivningar, i detta fall inte minst av mat, exempelvis i ett fantastiskt kapitel då det tillverkas blodpudding. Det känns hopplöst nu att försöka beskriva råvaror, Zola gjorde det så jävla fint redan på 1870-talet. Matporr är en underdrift.

Att mat är politik framgår också klockrent, inte minst i kampen/skillnaderna mellan de tjocka och smala människorna. En och annan politisk person är också direkt inplockad från Zolas samtida verklighet. Författaren har även otroligt begåvat byggt upp personporträtten, vem är god och vem är ond, egentligen. "Respectable people... What bastards!"

Jag rekommenderar översättningen av Brian Nelson som både har ett givande förord och fotnoter med stort mervärde. Jag hittade den på amazon.com.

Kärlek i en charkbutik i 1850-talets Paris:

"When she came into the kithen in the morning at the busiest time of day, their hands met over the sausage meat. Sometimes she helped him, holding the sausage skins with her plump fingers while he filled them with meat and lardons. Sometimes, too, they tasted the raw meat with the tips of their tongues, to see if it was properly seasoned. She gave excellent advice, for she knew some southern recipes with which he made some successful experiments. He often sensed her at his shoulder, looking into the pans, occasionally so close that he could feel her rounded breasts touching him. If he wanted a spoon or a dish, she would hand it to him."

Ur The belly of Paris av Émile Zola (skriven 1873)

På morgonen, på kajen

2010-07-23T15:09:00.001+02:00

Spektakulära citroner

2010-07-20T14:51:00.000+02:00

Det är inte som i Sorrrento där det finns platser citrusdoften ligger tung i luften, men nästan.

Har flyttat till St Angelo, på den nya terassen finns rader med kryddor vi får plocka

2010-07-12T15:57:00.001+02:00

Medium Raw

2010-07-08T21:46:00.003+02:00

Jessika frågade mig om Anthony Bourdains bok Medium Raw är läsvärd. Svaret på den frågan är ja, OM:

1. Du är uppriktigt intresserad av mathändelser, matpersonligheter – framför allt kockar och skribenter i USA - och restauranger.

2. Du har läst hans genombrottsbok Kitchen Confidential.

Däremot behöver du inte gilla honom eller hans tidigare böcker eftersom den här inte liknar dem särskilt mycket. Visst, stilistiskt gör den det, men Anthony har plötsligt vid 54 års ålder både blivit vuxen och pappa. Han åker inte jorden runt och frågar kockar vilken rätt de skulle äta om de visste att de skulle dö imorgon eller käkar kobrahjärtan. Han har slutat röka och medger att Jamie Oliver är en hjälte. I huvudtaget passar han på att balansera många av sina tidigare mer eller mindre tvärsäkra och kontroversiella påståenden och böcker (framför allt Kitchen Confidential).

I en stor del av boken kommenterar han också aktuella mathändelser, maten i USA idag och vad han fortfarande inte gillar till exempel vegetarianer och Mc Donald´s. Boken rymmer även en hel del fina och välresearchade porträtt av intressanta kockar som David Chang (Momofuko). Och han är en jäkel på att beskriva mat med både förnuft och känsla.

Jag som alltid gillat Anthonys humor och ironi tycker att Medium Raw är lite tråkigare än de av hans tidigare verk jag läst (sök på hans namn på min blogg så hittar du recensioner av dem), och att den är lite för mycket skriven till honom själv, men så är jag själv rätt barnslig fortfarande.

Änu ett par dagar som inte kommer åter

2010-07-08T11:43:00.013+02:00

Utsikten från vår terass. Tidig morgon då havet är blankt. Senare blir färgerna varmare och klarare. För att suddas ut på kvällen.

Idag är alla andra gäster på utflykt. Jag hör mina egna tankar. Vinden blåser i fikonträden. Fåglarna nynnar försynt. Jag gick upp redan kl. 6 för att få mycket av det här, det som gör att jag pallar ytterligare ett hysteriskt arbetsår med en 2-åring hemma. En två-åring som vi klippte själva idag och som nu streakar i Gustav Wasa-frisyr och pladdrar om alla ödlor han ser.

På kvällen går vi nerför berget vi bor på. Den smala vägen är buskig och benknäckande, det måste vara alla promenader på den som gett mig de nya knärynkorna jag upptäckte i poolen igår.

Färgerna på kvällen är jordiga, dimmiga och dova, som att någon spottat på fingrarna och suddat ut dem. På mig har jag glittriga svarta sandaler och en turkos strandklänning med ännu mera glitter, köpte utstyrseln som får mig att se ut som en italiensk matrona av en rödgråten ung kvinna ovanför den lokala livsmedelshandeln.

På strandhaket Nettuno känner de igen oss. Spagetti cozze? Frågade de min brunbrända skäggiga man när vi kom första gången i år. Det är precis det han beställer nu också. Jag en skaldjurs-fritto misto och semesterns första glas vin. Vi är de ensamma på restaurangen. När sonen ätit upp leker servitrisen som är dotter till ägaren och som jag minns sedan hon själv var ett barn med honom. Skaldjuren håller vad de lovar och friteringen är het, ren, tunn, krispig och välbehövligt salt. Just den stunden vill jag inte byta ut maten mot vilken måltid som helst på vilken stjärnkrog som helst, inte heller det motsträviga vinet mot bästa årgången bourgognevin. I den stunden är allt som det ska vara.

Den här texten har redigerats.

Har inget att rapportera hem om men värdinnan delade åter med sig av dagens skörd

2010-07-07T22:26:00.001+02:00

Jag går tremiljoner trappsteg i hettan upp till Barano bara för att det finns en grym grönsaksbutik där

2010-07-06T14:59:00.002+02:00

Och gott kaffe. Och ett cornettobageri.

Tipselitips

2010-07-06T14:48:00.003+02:00

Lido Nettunos strandhak på Marontistranden på Ischia gör mig aldrig besviken, sedan jag var här för första gången för nio år sedan har allt bara varit gott, strålande, fantastico. Om det fanns någon rättvisa i världen borde de äga rättigheterna till spagetti vongole. Och deras fritto misto är grym den med, friteringen är het, ren, tunn, krispig och välbehövligt salt.

Skörd

2010-07-04T09:44:00.000+02:00

Värdinnan är här och skördar. Hon delar med sig också, vi har fått nyutpluppade ägg, sallat, tomater och basilika.

Söndagmiddag

2010-07-04T07:01:00.001+02:00

Märks i lokala livsmedelsbutiken, som för övrigt har en utmärkt köttdisk, att kanin är helgmat. Bara på lördagar finns det att köpa men då finns det så att det räcker.

RIP rabbit!

2010-07-02T19:48:00.003+02:00

Värdinnan Anna-Maria på Villa Nunzia där vi bor är en riktig matmorsa, det har jag berättat förut. Det har hänt att vi fått mat förut då vi varit här, numera erbjuder hon sina läckerheter mer organiserat mot betalning. Igår slog vi till på en kaninmeny. Och som tidigare, och som de äter kanin på Ischia åt vi först såsen med pasta. Anna-Maria tycker att det ska vara penne utan räfflor, en del andra tycker att det är bucatini som gäller. Sen åt vi kaninen med tillbehör, den här gången friterade grönsaks, ris och ostbollar. Frukt och sedan typiska bakelser från ön, tusenbladiga filodegsaktiga med olika krämiga fyllningar. Recept och lite allt möjligt hittar du om du söker på kanin på min blogg.

Hänger i Mongibello som värsta mrs Ripley

2010-07-01T17:07:00.000+02:00

Eller Ischia Ponte som det heter IRL. På restaurangen som skymtar klämde jag en spagetti pomodori som inte gick av för hackor.

Under en bädd av gula hyacinter

2010-06-29T20:24:00.006+02:00

Den är makalös trädgården La Mortella på Ischia, det har jag berättat förut. Och att dricka afternoon tea i tehuset, ett ceylonte med en förnimmelse av både jasmin och rosor, gör gott ända in i själen. Ovanför surrar takfläktar och på bambutaket hjälper en bädd av gula hyacinter till att ge välkomnande svalka även de hetaste dagarna.

Bakom mig syns utomhusscenen i trädgården La Mortella, här har jag skrivit om en konsert där.

Rom i solen

2010-06-27T21:00:00.001+02:00

Den har vid utsikt över Roms tv-antenner, våningen med art decomöbler som vi bor i. Och en stor egen terass med fruktträd i enorma krukor där man kan njuta av den. Precis bredvid Spanska trappan. En gång förut har vi bott här, på vår första gemensamma semester för 10 år sedan.<>

Ultima Thule

2010-06-24T10:16:00.003+02:00

Besökte Malmö i början av veckan. På sjysta kvarterskrogen Mrs Brown används Iittalas Ultima Thuleglas, I like, klockren nostalgi för mig med finskt påbrå, född 72.

Låt mig presentera Pawel Osczyk

2010-06-22T22:23:00.004+02:00

Vanligtvis bossar han över michelinkrogen La Rotisserie i gamla stan i Warsawa och använder klassiska franska tekniker men genuina polska råvaror. Ikväll lagade han mat i gyllene salen i Stadshuset. Han bjussade bland annat på zureksoppa med buljong av bacon, surdeg, ägg, rökt skinka och mejram och krupniksoppa med svamp och potatis. Det var polska ambassaden och turistbyrån som stod för arrangemanget.

Bar i Malmö

2010-06-21T20:29:00.004+02:00

Gårdagsglimtar

2010-06-15T21:12:00.005+02:00

Tittade förbi Restaurangakademien där det pågick ett stort Draja-test. Kastades in i arbetet av Magnus Svensson (men ingick inte på något betydande sätt i panelens bedömningar). Testade drajor med fransk vermouth och med italiensk och föredrog det senare, jag testade också drajor med nyöppnad vermouth och med sådan som stått öppnad ett par år och föredrog vid ett fall det senare eftersom den hade en behaglig smak av bland annat russin, och jag testade med zest, även olika oliver. Mer om detta kommer du säkert kunna läsa här.

Hann även med en kvällsprovning av fyra kaliforniska viner (pinot noir och syrah). Ledare var Michel Jamais som är ovanligt pedagogisk och inspirerande. Min favorit: Walter Hansel Pinot Noir "Cahill Vineyard" Russian River Valley CA 2001.

Ovanligt lyckad sparrisrisotto

2010-06-12T21:46:00.008+02:00

Jag gjorde så här. Brynte en halv hackad jumbolök (motsvarar ungefär 2-3 vanliga gula lökar) och 300 g risottoris från Årstiderna (det stod inte vilken sort det var) i rejält med olja och smör. Hällde i ca 1 dl rosévin och 3 dl kycklingbuljong. Lät koka sakta och rörde och rörde med en träslev. Kokade en knippe svensk sparris i så mycket vatten att det precis täckte och lite salt, hällde av kokspadet och rörde ner i risotton. Fortsatte att röra i ca 40 minuter, pytsade portionsvis ner 2-3 deciliter torrt mousserande vin och minst lika mycket kycklingbuljong. När den härliga sörjan var färdig pressade jag i ett par matskedar citronjuice och rörde ner en näve riven parmesanost. Risotton serverade jag med den snabbt kokta sparrisen och pressade lite mer citron, parmesan, svartpeppar och flingsalt över. Resultatet var mat för gudar.

Risotton efterföljdes av grillad hängmörad entrecote och en blandad grönsallad med tomat och bara lite gräsig olivolja, flingsalt och peppar. Ett glas rött vin till för hälsans skull.

Till dessert gjorde maken en sockerlag av limejuice, limezest och socker som blåbär marinerades i och sedan serverades med en klutt creme fraiche.

Macaroner från Petite France avslutade.

Frukost i björkskogen

2010-06-12T21:32:00.003+02:00

Det blev en hotellfrukost på Björk Bar & Grill på nya hotellet Marriott. Det var bra, inte enastående bra, men bra. Trots bredd på buffén höll den mesta maten ganska hög kvalitet. Ett tips är att komma före 10, stället är populärt och något underdimensionerat så när det droppar in andra än hotellets gäster tar allt slut hela tiden och personalen hinner inte fylla på. Men alla är trevliga och miljön är ovanligt mysig för att vara i ett hotell. Dessutom lämnade jag frullen med en kontinental känsla i kroppen trots det svenska naturtemat i inredningen.

En kväll på Söder i huvudstaden i konungariket Sverige

2010-06-12T20:27:00.009+02:00

Det äkta paret Bendel gjorde stan tillsammans för första gången på mycket länge. Det blev en afton med torr champagne, spänstig vitello tonnato, tuggiga italienska korvar, sjukt långkokt chili, svettiga ostar, en pava rhonetjut och bedårande crème brulée på charmiga kvartershaket Hjördis. Därefter ett Urban deli-stopp och bellinis och negronis hedervärt rörda med antica formula-vermouth på Och himlen därtill.

Längtar till nästa gång stammishaket rue du Pont Noveau har grissida, blomkålskräm och surkål på lunchmenyn

2010-06-05T16:12:00.002+02:00

Grand Café Orient

2010-05-31T22:37:00.003+02:00

Jag har ätit och druckit så mycket de senaste dagarna att min guide/tolk/nyvunna vän häpnat över detta, och träffat så många spännande, proffsiga, trevliga och kunniga människor att jag har svårt att nu första timmarna på svensk mark sortera tankarna. Inte kan jag säga så mycket mer om mitt Prag-besök heller men kommer tids nog att återkomma.

Idag hade jag ett par timmar på stan då jag vandrade omkring som en vanlig människa. Det var lite ruggigt väder och jag hade cement i ådrorna efter många intensiva dagar. Slank in på Grand Café Orient som på alla möjliga vis symboliserar något så ovanligt som den kubistiska byggnads- och inredningsstilen, kubismen är ju mera bekant som en konststil. Huset, tapeterna, lamporna, sofforna och porslinet är kubistiska här. Och stället är bedagat på ett sätt som bara caféer i centraleuropa är. Jag drack varm trögflytande choklad och åt en fluffig croissant som serverades av unga män i vita skjortor och svarta slipsar. Begrundade ett hånglande grannpar, läste en bok och kände värmen och livsandarna återvända till tonerna av tidstypisk 20-tals-charlestonmusik.

Man kan väl nästan ana i vilken stad jag befinner mig

2010-05-28T21:45:00.009+02:00

Inte en pilsner har jag druckit än men provat många andra sorters öl. Här till ägg med dillsås och brödklimp.

Ölkaka ska så klart förtäras med flaskfermeterad dito. Synd att jag inte kan berätta så mycket mer förrän repet jag gör publicerats, det här mikrobryggeriet är ett hett tips för ölälskaren.

Rätt stad är förresten Prag.

Skumpa, bourgogne och franska bagerier

2010-05-26T20:42:00.012+02:00

I måndags arrangerades en champagnedag på Operaterassen och en stor bunt vinleveranörer/importörer ställde ut sina drycker. Jag provade nog ett 40-tal olika sorter, skrev inga anteckningar men dem på bilderna testarr jag gärna igen, särskilt Perrier- Joüetskumporna inkl. rosén från 2002.

Samma dag blev jag sådär 20 bourgognevinerfarenheter rikare. Lyckades få en vit favorit, Puligny Montrachet, Domaine Hubert Lamy, 400 kr. När jag berättade detta på fejan tipsade en pålitlig vän mig om att fira bröllopsdagen eller liknande på värdshuset Le Montrachet i själva byn Puligny-Montrachet utanför Beaune (se Guide M). Det ska vara Très wow liksom.

Läste en artikel idag om matbloggar där det tipsades om den här, att man gärna följer min vurm för franska bagerier. Hm tänkte jag, har jag en sådan vurm? Jo, det stämmer nog. Räcker att i tanken fara tillbaka till i lördags då jag åt en tvåtimmarslunch med en matskribentkollega och vän på Petite France. Det var sommarvarmt, trångt på uteserveringen och hjärtligt. Fåglarna hade dårpippi och maten var lika förbannat god som vanligt, eller tom lite bättre, den enda bristande länken - kaffet- var åtgärdad och det serverades fint java från Johan & Nyström till frullen. Insladdandes på cykel kom en annan kollega och vän som cyklat från andra sidan stan och skulle köpa bröd till kvällens middag. Han stannade och pratade en stund över en kopp kaffe och en perfekt brioche. Mer romatiskt än så kan det knappast bli.

Pippi på pippi

2010-05-23T22:38:00.003+02:00

Skrev en upplysande text om hur jag fick den här ekologiska storpullan att smaka gudomligt men retligt nog försvann den. Som tur är har jag skrivit receptet tidigare. Ett rieslingvin är gott till, till exempel 50 Parallel Riesling Trocken (5824).

Till dessert serverade jag lime och myntamarinerade blåbär med en klick creme fraiche. Därefter chokladbitar och Moscatel till kaffet.

Varför kommisarie Brunetti borde börja matblogga

2010-05-23T11:02:00.005+02:00

...För att hänga med i årstidsväxlingen hade Paola lagat risotto di zucca och innan hon tog av den från spisen tillsatte hon färsk ingefära i tunna strimlor åtföljt av en rejäl klick smör och riven parmesanost för att mildra och balansera smakerna. Den ljuvliga risotton jagade bort all bävan för Raffis musik ur Brunettis medvetande och den ugnsstekta kycklingfilén som var smaksatt med salvia och vitt vin som de fick efteråt ersatte den musiken med en annan som inte kunde beskrivas som något annat än änglasång...

...I det lilla kuvertet finns lite rosmarin som Maria har fått av sin son på Sardinien. Hon berättade att man tar ungefär en halv tesked till ett kilo musslor och ett halvt kilo tomater och att man inte ska tillsätta några andra kryddor...

Ur Dödligt arv av Donna Leon (vars deckare är de enda deckare jag läser)

Sjyst vin strax under hundralappen

2010-05-13T11:42:00.004+02:00

För ett par veckor sedan jobbade jag på Vinordicmässan på Älvsjö, jag hann inte provsmaka så mycket men med hjälp av Jerry Lindahl hittade jag ett rieslingvin jag kommer att köpa hem några flaskor av. För att det var som jag vill att det ska vara, mycket sötma men också hög syra och mycket friskhet. Schloss Vollrads Riesling Trocken Qba 2009, 99 kronor.

Fem fina kombon

2010-05-12T21:31:00.008+02:00

I måndags träffade jag Garrett Oliver, bryggmästare på Brooklyn Brewery, på Matbaren. Garrett visade sig vara verbal, kvick och underhållande. Framför allt var han en öl-nörd som hade råkoll på smaker och smakkombinationer.

Mathias Dahlgren lagade 5 rätter som vi provade lika många öl till. En av höjdpunkterna var Dumplings på rotistekt gris, pepprig sirapssås, råa grönskaer och knaprig svål tillsammans med Brooklyn Sorachi Ace. Rätten var i sötaste laget men det matchade ölet bra eftersom det var välbalanserat med både sötma och beska. Doften var otroligt blommig. Dryckesupplevelsen går att jämföra med att ligga i en hängmatta och höra ett propellerplan i bakgrunden. Sorachi är förresten lite av det senaste i den här världen, ett urspungligen japanskt humle som numera bara odlas på en gård i Oregon. Såg idag att Nils Oscar också kommit med en öl med samma humle.

Avslutningen bestod av ungsbakad vildchoklad, gräddfil, toffeeglass och nötter, till det drack vi Brooklyn Black Ops som har lagrats på bourbontunnor (Brooklyn Brewerys exklusivaste öl). Det var klockrent ihop, middagens bästa kombo, och då var alla matchningar lyckade. Opsen var inte söt men den och desserten gungade smakerna mellan sig.

Garrett Oliver.

Veckan som gick och aldrig kommer åter

2010-05-09T22:03:00.005+02:00

Den här veckan har jag varit på en vertikalprovning av samma sorts vin i 8 olika årgångar, gjort ett barrep hos världens skönaste snubbe som snart arrangerar finsk tangoafton på Södra teatern, bevakat Sprit och Vinleverantörernas årsmöte och därmed träffat både en och annan som bestämmer vad som hamnar på bolagshyllan samt en bunt politiker, tryckgodkänt en tidskrift, haft ombrytning på en annan, arrangerat en romprovning, grillat korv hos bästa Alice och jobbat hela helgen.

Jubileumsfest

2010-04-28T21:37:00.002+02:00

Fast jag sitter mitt i lämning så gick jag på Gourmets 30-årsfest på Berns Asiatiska. Åt väldigt god sushi men missade ostronen och det generösa dessertbordet. Det blev mer prat än mat kan man säga eftersom väldigt många var där.

Bröllop i Fjällnäs, sista delen

2010-04-27T21:52:00.005+02:00

Bröllopskapellet.

Det var ett vackert, avslappnat bröllop. Brudparet hånglade nästan hela tiden. Brudgummens brorsa som aldrig tidigare lämnat Kerala åkte skidor, det var skoj. Allra roligast var det dock att träffa de nygifta och flera andra gamla vänner som jag sällan har tid att umgås med. Det är en speciell känsla att mötas på en avlägsen plats och dela en helg nära varandra på det viset. Man blir helt enkelt lite lyckligare.

Och maten! Och dryckerna! Jösses!

Inkokt fjällröding med persiljerot och picklade grönsker. Till detta ett finfint rieslingvin.

Svamp och örtfärserad rostbiff av renkalv med viltsky och rotselleri. Till detta ett fintfint Chateau-du-Pape-vin.

Urval av ostar från Kullen mejeri i Klövsjö. Late bottled Vintage Nieport, Vila Nova de Gaia, Douro.

Tarte Fine på röda äpplen med mandel och gräddglass. Till detta en finfin calvados.

Bland det godaste jag ätit på länge!

Soft brunch

2010-04-25T13:17:00.001+02:00

Bröllopsklädd ung dam på vift

2010-04-25T13:15:00.000+02:00

Dragit till Fjällnäs

2010-04-25T08:32:00.002+02:00

Efter flera dagars Vinordic-mässande tog jag och familjen nattåget till fjälls. Fjällnäs är ett makalöst vackert ställe och igår firade vi en väns bröllop här i strålande vårväder. Goda vänner, lika god mat, finfina drycker och en naturupplevelse (som senast uppmärksammades av New York Times som utsåg Fjällnäs till 6e coolaste platsen i världen).

Glimtar ur en helt vanlig vecka

2010-04-17T14:32:00.006+02:00

Kanske kan det roa mamma och någon gammal faster.

Jurgen berättar om sin smultronbalamico som har varit lagrad i 10 år. Bärsmaken är tydlig och mycket vital.

I samband med en vinprovning åt jag en av årets godaste måltider, en trerätters lunch på GQ. Rätterna var signerade Jurgen Grossman, en av stadens bästa kockar enligt mig.

Loungefika med Magnus Svensson, rektor för sommelierutbildningen på Restaurangakademien. Innan han ska till TV4-sminket. Innan han ger dryckestips i strålkastarljuset. En man med mycket finurliga idéer, jag blir alltid lite smartare när jag träffar honom.

Möte med kocklandslags-Daniel. Konditorn på modet. I köket bakom Operakällaren.

Årets Bartender 2010

2010-04-11T15:37:00.007+02:00

Har ägnat ett par timmar av min söndag åt att sitta i juryn för Årets Bartender 2010. Jag vet inte vilka som vann eftersom tävlingen pågår fortfarande, är du nyfiken kan du kika in här ikväll. Vad jag vet är att vinnaren får tävla för Sverige i VM i Singapore.

Flairing, skitskoj, den här killen var grym och fick hela Vinterträdgården på Grand Hotel att gunga.

Tredje heatet pågår, jag bedömde de två första.

Här har jag ett ansvarsfullt uppdrag framför mig.

Nice var nice

2010-04-07T22:29:00.015+02:00

Jag har aldrig fått så många tips som när jag nu skulle åka till Nice under påsken. Egentligen borde jag radda alla ställen här, kanske skulle någon få nytta av det. Men det blir korta glimtar från min tripp istället.

Jag och min familj reste med vänner som inte varit på Rivieran tidigare, därför blev det en del utflykter, men sista dagarna satt vi mest på en blå stol och kollade på havet. Vi avslutade hela långweekenden med en tre timmar lång frukost på en sommarvarm strand.

Har du inte besökt Villefranche, en by ett par tågstationer norr om Nice, har du missat ett fantastiskt vackert ställe. Jag har bott och besökt många ställen efter vattnet men det här var nog det charmigaste. Där åt vi en riktigt fin lunch på Les Garcons, bland annat en köttsallad som bara var gjord på helsjysta grejer, finns bild på den nedan. Enligt en vän som bott i Villefranche varje sommar i 8 år ska man tydligen också käka musslor på Loco Loco, de och den hemkryddade rommen säger hon är höjdpunkter i byn.

Olika smaksatta salter i en butik i Antibes.

I skyltfönstret hos en butik med bara olika konserver.

Köttsalladen på Les Garcons i Villefranche, köttet var perfekt och smakrikt, salladen krispig med pikant, väl avvägd dressing, söta tomater och sjyst parmesan. Mer behövs inte för att jag ska bli glad. Restaurangen har en fin utegård med springbrunn mitt i den trappiga staden.

En del av vår altan, som jag bland annat åt sista middagen på, endast iförd nattlinne och kofta.

Åter igen en av rätterna på den helt ok restaurangen La Gironda i Cannes. Deras kaninpaté var en höjdare.

Flerrätters italiensk lunch i Ventimiglia.

En restaurang värd att nämna i Nice ärLa Maison de Marie på Rue Droit. Vällagad mat med ambitioner, dessutom med en uteservering i en fin innergård. Vi åt flera olika skaldjursrätter, och sniglar, till belåtenhet

Krogen La Merenda verkar vara ett stekhett tips, dit skulle vi ha gått sista kvällen men fick förhinder (läs det funkade inte att ta med barn dit). La Parte des Anges har jag också hört ryktas om från säkra källor.

Snygga snubbar på stan i Nice

2010-04-04T22:48:00.001+02:00

Bus

2010-04-04T20:50:00.000+02:00

Dagens lunch i Cannes

2010-04-01T19:22:00.000+02:00

Vi firade lille Ts gudmor på urfranska Paname

2010-03-28T11:19:00.009+02:00

Det gäller att hänga på låset på den populära kvarterskrogen Bistrot Paname (Hagagatan, Stockholm) eftersom de inte tar emot bordsbokningar. Menyn är inte lång och innehåller klassiker som moules mariniers, sniglar och omeletter. Hit ska man gå om man gillar det verkligen enkla vällagade franska köket, tillbakalutad men vital atmosfär, chosefri service och gott rödvin till vettiga priser.

Ost med mask 2

2010-03-23T19:54:00.004+01:00

Ni vet den där osten som görs av fåraherdar på Sardinien som det bildas massor med mask i, den som är förbjuden att sälja tom på Sardinien, men som påstås älskas av sardinierna. Jag har skrivit om den förut. Träffade lite turistmänniskor från just Sardinien idag och vi provsmakade lokala produkter, bland annat bottarga (soltorkad och saltad multerom), cardi (vild kronärtskocka) i lag och det spröda krispiga brödet Carasan. Passade då på att fråga om de kände till Casu marzu-osten. Alla runt mig tittade på mig och sa avmätt att det var klart att de gjorde, den var godare än pecorinon vi åt och maskarna var inte så farliga. Och plötsligt fick jag tips om flera väldigt lokala ostar, en som gjordes i fårmage, och en ricotta som röktes.

Broarna i Bilbao borde besjungas på samma vis som dito i Paris

2010-03-13T13:08:00.003+01:00

Att vandra längs med vattnet, en dimmig kväll i mars, är bland det mest romatiska jag kan tänka mig.

En glimt av Bilbao

2010-03-13T12:50:00.007+01:00

Pratvänliga Café Iruna.

Har varit på jobbresa till baskiska Bilbao. Två genuina krogar/caféer jag besökte där du kan äta bra pintxos är Colomado Ibérico och Café Iruna. Utöver all möjlig oemotståndlig chark smaskade jag aromatiska pepparfrukter på olika vis, framför allt picklade och friterade (alltid lika spännande att se om man råkar få en stark en), friterade torsk- och ostbullar, tonfisk och patéer. Nedan även en bild på en av de tre rätterna jag åt på en landsbygdskrog, en potatis- och chorizosoppa, inte alls olik den finska korvsoppan min finska mamma brukar laga, men hon kryddar inte med paprika.

Höjdarchark.

Potatissoppa med chorizo.

Colomado Ibérico.

Typ espressobryggare

2010-03-07T17:42:00.001+01:00

Har tvingat mig att skriva en text idag trots att jag mår illa. Har därför ingen lust att prata mat ovanligt nog. Men jag kan inte låta bli att visa den här fina, antika, svenska bryggaren som funkar ungefär som en espressobryggare. Finns på ett café där jag brukar köpa lunch.

Tiden går fort när man jobbar

2010-02-26T21:35:00.008+01:00

Amexräkningen var inte stor den här gången. Det betyder att jag haft en fattig fritid den senare tiden. Hinner inte fröjda mig eftersom jag tokjobbar mest.

Jag brukar gilla att läsa månadsnotan. Inte helt olik korta bloggrapporter eller facebookstatusrader, små dagsboksanteckningar som minner om roliga saker som hänt. Restauranger jag besökt med sköna vänner, gott kaffe jag druckit och kanske något någon enstaka pryl.

Ovan en vacker frukost som passerade i veckan, på Atrium i Nationalmuseum, i samband med en förhandsinformation om Gastronordmässan. Mer om frullen kan du läsa här hos en kollega som jag inte känner men ser på tillställningar ibland, igår kväll senast.

Nedan frusna och hungriga fåglar plåtade i tisdags morse, de har förmodligen tinat upp idag.

Hua!

2010-02-21T17:18:00.001+01:00

I kökslådan hemma hos en förvirrad äldre person? Nope, så här kan det se ut när man öppnar lådan hemma hos en familj med en två-åring. Skräpet i högra hörnet är bulle.

Smakrikt utan procent

2010-02-18T20:41:00.004+01:00

Var på en provning av Systembolagets alkoholfria sortiment som har blivit bredare. Hittade en del bra grejer. Och det kändes fint eftersom det 0%-iga ofta blir styvmoderligt behandlat. Man behöver inte vara gravid för att ibland inte vilja dricka alkohol, och det är sjyst om det finns något annat än juice eller mineralvatten då.

Närmast på hyllan står flaskor av Stirring Simple Mojito (1953, 59 kr), en sötsyrlig cocktailmix med smak av lime och mynta. Känns naturlig. God att blanda med sodavatten.

Skyltar på en krog med fantastisk crêpe suzette

2010-02-17T20:55:00.004+01:00

Planeta och Choco Etal - läckerheter funna i det som borde vara Stockholms Meatpacking District

2010-02-16T22:12:00.009+01:00

Skulle träffa en stjärna mellan sminket och showen i en studio i Frihamnen. Var för tidig och behövde något i magen, tänkte att vad som helst skulle duga bara det innehöll socker. Då såg jag Carotte, ett café, jag klev in och hamnade i någon slags svensk variant av Dean & Deluca. En snygg industrilokal med grova bröd och läckra bakverk i diskarna, och en mängd intressanta matvarumärken i de rostfria hyllorna.

Åt årets första semla, den innehöll fin bulle, fin mandelmassa och fluffig grädde. Det visade sig vara Oscar Målevik, en prisbelönt konditor bakom Carottes bakverk.

Köpte Planetas olivolja, siciliansk och hypad med rätta. Den har den där gräsigheten, pepprigheten och lättheten jag gillar. Jag fick dessutom en ny mjölkchokladfavorit med mig därifrån, 48%-ig med Pollachivanilj, från ChocoLate Organiko i Madrid. Len, vaniljig och helt omöjlig att sluta äta.

Pia favoriter 3 - Chokladfabrikens lakritskola

2010-02-15T22:28:00.009+01:00

Chokladfabrikens finstämda lakritskola har ett chokladtäcke och är toppad med några flingor salt. Ljuvlig. Tydligen deras storsäljare och det kan man ju förstå. Annat värt att satsa på i Chokladfabriken är hasselnötsgijandujan, nötsmaken får en extra skjuts om du dricker Moskatel till. Maracaibon är också smarrrig. Gillar du kardemumma slinker säkert kardemummatryffeln lätt ner, jag tycker att den är lite för kryddstark, men ihop med porter kommer den till sin rätt.

Om du som jag bor på andra sidan stan kan jag meddela att Chokladfabriken snart öppnar en ny butik på St Eriksplan, bredvid Cajsa Warg som också ska expandera till Vasastan i vår.

Det här inlägget skriver jag direkt efter en chokladprovning på ovan nämnda ställe.

Pias favoriter 2 - Primo olivolja och Hav

2010-02-14T12:12:00.006+01:00

Någon gång varje dag öppnar jag skafferiedörren bara för att skruva upp korken och dofta på oljan, milda aromatiska pustar av alldeles nyklippt gräsmatta når då näsan. Mild och aromatisk är den också att äta, och gräsig och pepprig. Förhöjer verkligen sallader, pastarätter, bröd och annat. Primo Olio Extra Vergine från Frantoi Cutrera kostar ca 130 pix för en liten flaska som snabbt tar slut, och finns att köpa någonstans i Hötorgshallen (det är maken som hittat och köpt oljan).

Och om ni ändå är i Hötorgshallen, jag säger det igen, kvalitén på Havs utbud slår det mesta i fisk- och skaldjursväg. Köpte senast ostron som var sensationellt fräscha, de fick en vän, tillika ostronjungfru (dock konnässör), att sukta efter fler - kärlek vid första ögonkastet. Inhandlade även väldigt mycket musslor (redan borstade) och fick knappt kasta någon.

Pia favoriter 1 - Sibyllans kaffe & tehandel

2010-02-10T20:18:00.006+01:00

Bredare och bättre utbud av kaffe och te finns på andra ställen, även om det är riktigt bra, men knappast charmigare eller äldre butik än Sibyllans kaffe & tehandel. Orginalinredning från 1916 och välklädd personal som kan sin sak. Köpte Diplomat, en blandning av mörk- och mellanrostade kaffebönor (eget rosteri) och darjeelingte Puttabong second flush (de får in first flush om ett par månader!). Är förtjust i deras färgglada papperspåsar med band. Visar en bild på plastkassen jag fick idag bara för att den ser proggigare ut än en plyschoverall för män.

Var: Sibyllegatan 35, Stockholm

Snart är de romantiska vintermornarna borta

2010-02-09T21:56:00.004+01:00

Skeppsholmen och Nybroviken en kall januarimorgon. Spankulerade till kontoret efter en pressfrulle.

Ett knyst

2010-02-05T21:49:00.003+01:00

Just nu är jag en sån där looser som bara jobbar hela tiden - dagar, kvällar, vardagar och helger. Det är därför jag för första gången på flera år inte hinner/orkar uppdatera bloggen regelbundet. Men det ska bli ordning på det snart. Då blir det kanske blir det några ord om after noon teat med en Twining, luncherna på Tysta Marie i Östermalmshallen och några trendspaninger. Eller så blir det något helt annat. Vi får se.

Gillar Operabaren

2010-01-28T20:06:00.010+01:00

Var på ett boksläpp av Operabaren - historia och gäster av Gösta Arvidsson. Tycker att restauranghistoria är vansinnigt intressant. I minglet syntes många runda glasögon på välklädda äldre män. Bengt Fritjofson hade knallgröna bågar. Trevligast var Hans Henrik Brummer som jag småpratade Birgit Nilson, restauranger och så klart stadsplanering med.

På bilden syns inte Dan Frank i baren, men han fanns där också, en legendar som kan det där med att ta folk och diskretion.

Några rader om Operabaren
I sitt nuvarande skick har Operabaren funnits sen 1905, om jag minns rätt. En American Bar som var så modernt i Europa på den tiden. Bara en fanns innan i huvudstaden, på Grand Hotel. Zorn hamnade på OB för att smaka på de alldeles för svaga drinkarna folk skrattade åt, men blev kvar, och blandade sedan själv coctails bakom disken så som han lärt sig over there. Eftersom han hängde där började alla hänga där.

En natt i Stockholm

2010-01-03T11:16:00.017+01:00

Det var en gång ett par som stretade med vardag och jobb. Plötsligt vargavintern 2010 skulle sonen med de pussvänliga kinderna sova hos den gode farmodern för första gången. Vad gör vi nu tänkte paret? Ser Blåsningen på tv? Nope, vi klär upp oss och gör stan på tu man hand för första gången på flera år.

De bokade bord på Gondolen, en lika klassisk som högt belägen restaurang i Stockholm. Varifrån de och en blandad publik bestående av termobrallutrustade turister, uppklädda första daten-par och familjer med flughalsade tonårssöner begrundade den julkalenderlika huvudstaden till god mat och ädel dryck.

Det dracks mästerkockens egen skumpa, och åts både hummer med mandelpotatischips och hummersoppa. Kvällen fortsatte i floder av pinot noir-vin och vildandbröst med diverse feta och smakrika tillbehör.

Måltiden avslutades med en dessert som innehöll allt de gillade, whisky– och marshmallowglass toppad med rostade hasselnötter, med italiensk maräng, och fudgesås som egentligen var en mörk kolasås med valnötter i. Deras hjärtat stannade upp ett ögonblick.

De vandrade sedan vidare genom ett fruset Gamla Stan, stannade till vid Stenbecks enorma julgran och fnissade hela vägen till Bar Le Rouge. Där var det immigt och stimmigt. Det spelades samma låtar som de lyssnade på då de träffades sådär 11 år tidigare. Sveriges skådespelartrupper och mediakoketter hade också funnit vägen till denna källa av gindrinkar.

Men natten var ung och avslutades inte förrän de även tittat förbi Cadierbaren och tagit en stänkare på Anglais. Det var en kväll i frihet trots en svag konstant längtan efter en rådjursögd parvel som lär sig flera nya ord varje dag.