Under korkeken

Utsikten från sovrummet, köket och poolen. Marontistranden nedanför och byn St Angelo i blickfånget.


Veckans

Bästa bok: Truman Capotes Med kallt blod. Ruggig, fascinerande, gripande. Har sagts många gånger förr men det gör inte boken sämre att göra det igen.

Garv: A Cook´s tour, Anthony Bourdain. Gillar hans lek med välrenommerade kockar världen över: Om du blev satt i elektriska stolen imorgon. Och visste att de kommer skära upp magen på dig och steka arselet av dig tills ögonen poppar upp som Mc Nuggets. Du har ett mål mat kvar, vad skulle du äta? Svaren är alltid enkla rätter: Bräserade revbensspjäll, linguine pomodoro – som min mamma brukade göra, kall macka med en bit köttfärslimpa på. För att fortsätta citera Tony: Ingen svarar en smakmeny på Ducasse.

Tragiska: Kellermans Rocky 12. Vissa långsökta kopplingar skulle gå att göra till Och solen har sin gång av Hemingway (som skymtas på ett nattduksbord i serien). Men det meningslösa flackandet verkade mer spännande på 20-talet. Skrattar dock ofta igenkännande. Och apropå Hemingway var denna text först anteckningar i ett Moleskine.

Smaskigaste: Parpadelle med karl-johansvamp, mild vitlök och saftig persilja. Inte så regionaltypiskt men tom bättre än min liknande senaste bästa på en krog i San Margherita för 6 år sedan. Plejs: l´ostricano, Ischia porto.

Bruschetta: Lido Nettuno, Marontistranden (där filmen Talented Mr Ripley har sin början i både 60-talsversionen och den från 90-talet). Men tomatåret här förra året dröjer nog till nästa gång.

Övrigt: Älskar tystanden här uppe på berget, och vindarna, och fågelsången. Igår flyttade italienska familjen vi hyr lägenheten av ut ur villan. Ikväll bebos den av stockholmare. Då kommer även vår vän Gustavo och hans fru Fiorella från Milano. Han är superentrepenören med egen översättningsbyrå som huvudsysselsättning. Målar även medelhavshötorgskonst (och nakna brudar), är författare, journalist mm. Ägaren till residenset, Emilio, har lovat att de två ska ha en musikkväll för oss, precis som förr. Det innebär att tenoren Emilio sjunger napoletanska sånger och Gustavo spelar zynth.