Esperanto!

Ett gränsöverskridande matspråk. Matlingvistik... Nej jag ska verkligen bespara er en sådan krystad travestistart. Men faktum kvarstår att sju matskribenter av olika slag åt en ypperlig middag med mat som talade för sig själv på Esperanto ikväll.


Menu du Marché


Amuse 1: Consommé smaksatt med Pu-erh-te, risboll, shitake och sockervadd. I den graciösa skålen flöt en späd blomma som inte syns på bilden.


Amuse 2: Madeleinekakor med smak av ål? och soja, mest soja faktiskt.


Amuse 3: En pytteportion med mycket skaldjurs- och limesmak, kaviaren kom från Frankrike.


Amuse 4: Frusen olivyoghurt med bla fänkålspollen, fick ingen bild tyvärr eftersom det var min favorit bland smakportionerna.

Nästan samma gäng åt för ett år sedan en måltid på utmärkta Carl-Michael, läs mer om den upplevelsen här.

Hoppas ingen runt bordet la märke till de kopiösa mängder smör jag åt med minilimporna som alibi. Nu bara ett par timmar efteråt är det nog smöret jag minns klarast, opastöriserat från Bretange. Det låg i små avlånga järnlådor med plomberingar som drogs av i vår åsyn.


Pilgrimsmussla i purjolökspotage med smörproteinvinaigrette och caviar. Smörproteinet hade utvunnits helt enkelt genom att bryna smöret. Purjolöken var friterad. Fint komponerat i smak och konsistenser.


Ibericogris med äppelbrässerad spetskål och hasselnötskräm, och karamelliserad nypotatis. Vad glad jag är över att gristrenden på finkrogen (som jag skrivit om här) inte verkar vara övergående än på ett tag, för det här är sådan mat jag gillar. Grisen, en bit av ryggen, var inte den möraste utan mera lättsamt stunsig, och viktigast, elegant i grissmaken



Rabarbertarte med mandelemulsion och vaniljglass. Ett frasigt skal med moln som det fraktades godsaker i, en efterrätt i min smak!


Vissa korr sker kanske under morgondagen, är lite trött nu och amningen gör mig allmänt dyslektisk och glömsk.