Svart är stockholmarens färg
posted by Bendel at 20:51
onsdag, september 10, 2008
Om mig
- Namn: Bendel
- Plats: Stockholm, Kungsholmen, Sweden
Jag började jobba med mat innan det blev hajpat, för 15 år sedan. Det här är en privat blogg som bara skrivs i uppdrag av mig själv även om jobbrelaterade händelser ibland kommenteras.
Previous Posts
- Galleristen och konstnären
- Ni missar väl inte Ilvas vernissage i Uppsala imorgon
- Höst, Bondens egen marknad och spridda tankar
- Peter Rabbit Organics
- Babybio/babynat
- En flört, långvarig ska jag nog tillägga
- Fredag!
- London -postnummer W2
- Pladder
- Falukorv for dummies
Länkar
- Aglio e olio
- Bacon
- Brax on food
- Christoffers mat
- Curious
- Daniel Roos
- En penna i köket
- Ett annat New York
- Foodnet
- FruHatt
- Husmodern
- Kardemumma
- Kristinas Kastruller
- Lagers tabberas
- Lata mamman
- Lucullian delights
- Längst in i skafferiet
- Matforum
- Mat och blommor
- Mat och politik
- Mia Öhrn
- Matälskaren
- Mormors mat
- Nyfiken på mat
- Petite France
- Ragazze
- Rebecca´s kitchen
- Ruhlman
- Skrivarmamma
- Skånska skafferiet
- Smaskens
- Taffel
- Tankar från 39:e gatan
- The foodie sthlm
- The Food Section
- Ung och arg
23 Comments:
Kan man lugnt säga.
Var på stockholmsbröllop. Chica människor. Alla bar svart. Uhum...
Ha ha. Jag förstod inte att stockholmare var svartare än andra förrän för några år sedan. Har pluggat på Berhgs, där är det kolsvart.
Eller alla var inte svarta där, det fanns några andra också och de hade toppluva på sig inomhus.
Jag gillar svart. Ett tag gillade jag för mycket. Började slänga in lite färgglada tröjor och sånt.
Jag gillar också svart, det är den vanligaste färgen i min graderob. Men har en hel del färg också.
Min första reflektion (utan att ha läst rubriken).
Varför visa bild på en mängd fyllda sopsäckar, utan någon förklarande text?
Efter att nu ha läst rubrik och kommentarer. Nu ser jag bilden föreställer
Ha ha, svarta sopsäckar.
Bara svarta barnvagnar, en del med svarta överdrag, dessutom har jag fått för mig att lattemorsagrejen (utan att jag tycker något särskilt om den) är väldigt mycket en stockholmgrej.
Fast inne i fiket hade ju en hel del besökare toppluvor. Inomhus :)
Så sant, minisarna.
Och Göteborgsgrej...fast jag måste erkänna att jag fikade rätt mycket när jag var småbarnsmamma för 10 år sedan oxå, det modet har nog pågått ett tag:)Idag verkar det mer accepterat (eller har jag fel?), då på den tiden blev många caféägare sura, faktiskt.
å jag tror inte att fikande är någon ny företeelse, inte heller att ta med barn på krogen osv. Men ett faktum är att det procentuellt bor bra mycket mer barnfamiljer i stan (i Stockholm vet jag men säkert i Gbg, Malmö också) jämfört med tidigare vilket förändrat stadsbilden en del. Vilket fått tex Johanne Hildebrand att skriva en krönika om att ungar inte har något i stan att göra. Och ett fenomen vilket bla uppmärksammats i en stor morgontidning med en serie reportage. Begreppet lattemorsor och farsor är inte heller helt nytt men har med en viss tidsanda att göra.
Precis som du skriver att caféägare var sura på dem då är det många som är på dem idag, även andra som beöker näringsställen. (Ett café jag bodde granne med hade ett maxabtal på 30 vagnar).
Själv kan jag nog räkna på en hand då jag fikat med andra innerstadsmorsor.
Förra veckan köpte jag en begagnad barnvagn som var brun och grå. Jag tyckte den var fin och det tyckte min man också. Inte förrän flera dagar senare såg vi att det bruna faktiskt var solblekt svart... Då var den inte riktigt lika fin längre (men jag låtsas fortfarande att vagnen är brun, det känns bättre så).
Ha ha. Klart du ska låtsas!
Jag har aldrig känt mig så uttittad som när vi hade en beggad liggvagn i början. Trodde jag klarade av att stå emot sånt men det var inte så lätt när halvdiskreta blickar från bugabo och teutoniamorsor och farsor blev många och menande.
Ok den artikeln har jag inte läst. Var det länge sedan och i vilken tidning? Apropå begagnade barnvagnar så känns det väldigt mainstream just nu, jag hade en begagnad första vagn till August (den var blå och säkert 10 år gammal då och kostade 300 kr) men det var faktiskt ok upplevde jag det som. Idag finns det ju inte en kotte som har en begagnad barnvagn, det är lite trist. Det verkar som det finns en massa måsten (saker man "måste" ha)kring det här med barn och att ganska många oreflekterat går på det. Jag tror du förstår vad jag menar:)
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Här är en av artiklarna i barn-i-stan-serien. Knappt 7500 barn i stan för 30 år sedan, idag 19000.
http://www.svd.se/stockholm/nyheter/artikel_1410375.svd
Det är som du säger, det är mycket "måste ha" och märkesfixering även för barn som ännu inte förstår sånt. Jag känner mig duktig när jag köper begagnat men alla tycker uppenbarligen inte det. Just med vagnen tittade man på mig som jag vore konstig. Träffade en annan mamma runt hörnet som upplevt precis samma sak.
Kläder är ok att köpa beggat men bara en viss sort. Iaf i vår lilla innerstadsvärld. Samtidigt är det ju babyboom och massor med tex nya och gamla mamma(sällan pappa)tidningar mfl eldar på allt detta. Mycket ekologiska grejer- allt från kläder till mat till leksaker- och det är ju bra men det bästa borde vara att inte konsumera så mycket, det blir ju mycket ändå märker jag när man har en liten.
En kompis fick deras nya vagn stulen. De köpte en ny, då snodde nån hjulen för vagnen var fastlåst. De köpte sittsulky (heter det det nu?) till minstingen begagnad. Det är inte klokt vad en vagt kostar.
Jag vet inte om latte-mammor är just ett storstadsbegrepp men det förekommer här också fast de flesta fick är så små att det inte går att bre ut sig. Vi var på ett fik i Stockholm och där hade fem eller sex mammor brett uuuuuuuuut sig rejält. Man ska ju inte behöva be om ursäkt för att man har barn, men fem treåringar som springer omkring medan deras mammor inte verkar ta någon notis blir lite enerverande efter ett tag. Nuförtiden verkar jag främst gå på fik där det inte är bekvämt för mammor med barnvaknar att ta sig. Gammaldags fix, trixiga trappor, etc. Mammorna verkar hamna på Coffee by George eller något liknande och dit går inte jag.
Lattemammor är nog mest ett-barn-av-sin-tids-begrepp. Det enda jag menar att det är ett faktum att det bor mycket fler barnfamiljer i stan. Och det påverkar stadsbilden på olika sätt.
Jo det nog gallerior, Hamburgerkedjor och kaffekedjor som är smidigast för mammor/pappor. Även fast jag är mamma kan jag tycka att en del andra föräldrar är lite för nonchiga vad gäller att ha hyfs på uteställen och gå i bredd på gatan. Samtidigt tycker jag att det är tråkigt att inte alla ska få finnas i stan, på caféerna och på krogen. Borde vara det mest naturliga. När Hilderbrand tex skrev att hon gjort sina tråkiga år i förorten men nu när barnen blivit stora flyttat in till stan och alla borde göra lika tänkte jag, tänk om man sa så om äldre människor, att det är så jobbigt att hjälpa dem över gatan och det är så drygt att höra dem snacka minnen att de alla borde bo på sjysta pensiohem i förorten. Eller invandrare, arbetslösa osv. Hur skulle stan se ut.
...att det bor fler barnfamiljer än vad det gjort på minst 30 år, menar jag inledningsvis.
Usch vad jag stavade fel i mitt sista inlägg. Nästan så att jag skäms. Skyller på att jag inte hade tagit det medicinen som underlättar för det motoriska nervsystemet ;). Eller nåt ditåt. :)
Ingen fara. Lider själv fortfarande av amningsdyslexi:)
Känner så väl igen mig i vagnproblematiken. (Tyckte också det såg ut som sopsäckar först). Jag kör fortfarande med ettans vagn, den var helt okej då - 2003-2004 men nu... Hmmm. Ja ja, jag bor ju inte i storstaden så jag slipper.
OCh den eviga diskussionen om vilka som har rätt att vara var. Blir rätt trött. Hörde en gång på radio Sthlm att barn som skriker inte skulle få vara pår estauarang. Problemet är väl att barn inte direkt är "en sådan som skriker" eller "en sådan som är tyst".
För övrigt tycker jag också att vissa borde hålla bättre ordning på sina barn. Och jag har två.
Det kan bli ett himla hallå över ammande mammor också, även mammor som sköter det så snyggt med draperade sjalar där man knappt ser att det finns ett ätande barn därunder. Allt kan skötas mer eller mindre snyggt. Barn på restaurang, vi hade en liten diskussion på en annan blogg att trötta barn med blodsockret i knäveckshöjd, vem är inte grinig då? Vi var på Grand Hotel och de fixade och servade barnen lika väl som de vuxna och hade grejer för alla eventualiteter. Hur svårt kan det vara att ge en unge en vanlig macka medan man väntar plus ett ritblock och kritor? Medan vi var på Grand uppförde sig barnen exemplariskt, må så vara att de inte hade samma lust och ork att sitta till bords lika länge som vi.
Skicka en kommentar
<< Home