Medium Raw
Jessika frågade mig om Anthony Bourdains bok Medium Raw är läsvärd. Svaret på den frågan är ja, OM:
1. Du är uppriktigt intresserad av mathändelser, matpersonligheter – framför allt kockar och skribenter i USA - och restauranger.
2. Du har läst hans genombrottsbok Kitchen Confidential.
Däremot behöver du inte gilla honom eller hans tidigare böcker eftersom den här inte liknar dem särskilt mycket. Visst, stilistiskt gör den det, men Anthony har plötsligt vid 54 års ålder både blivit vuxen och pappa. Han åker inte jorden runt och frågar kockar vilken rätt de skulle äta om de visste att de skulle dö imorgon eller käkar kobrahjärtan. Han har slutat röka och medger att Jamie Oliver är en hjälte. I huvudtaget passar han på att balansera många av sina tidigare mer eller mindre tvärsäkra och kontroversiella påståenden och böcker (framför allt Kitchen Confidential).
I en stor del av boken kommenterar han också aktuella mathändelser, maten i USA idag och vad han fortfarande inte gillar till exempel vegetarianer och Mc Donald´s. Boken rymmer även en hel del fina och välresearchade porträtt av intressanta kockar som David Chang (Momofuko). Och han är en jäkel på att beskriva mat med både förnuft och känsla.
Jag som alltid gillat Anthonys humor och ironi tycker att Medium Raw är lite tråkigare än de av hans tidigare verk jag läst (sök på hans namn på min blogg så hittar du recensioner av dem), och att den är lite för mycket skriven till honom själv, men så är jag själv rätt barnslig fortfarande.
posted by Bendel at 21:46
7 Comments:
Tack tack!
Bibblan ska köpa in den så jag ska läsa den så först. Bibblan i Västerås är en väldigt trevlig institution. Man kan skicka in inköpsförslag och i de fall jag har gjort det så har de köpt in boken.
Nu läser jag En kocks resa.
Jag hade väldigt svårt för Kitchen Confidential även om han är en riktigt bra författare så blev jag rätt avtänd.
Man vill hela tiden likna restauranger på michelin-stjärne nivå som akutmottagningar eller militären. Jag har ju varit på en hel del riktigt tjusga restauranger och ätit förträfflig mat men jag restauranger är ändå inte som akutmottagningar eller militärförläggningar i att det är bråttom bråttom. Då blir jag sådär att jamen det är "bara" mat. Restaurangmänniskor skulle kanske inte hålla med. Jag har nog för mycket erfarenhet av akutsjukvård för att anse att mat trumfar allt.
Därmed inte sagt att jag inte älskar bra mat och uppmärksam service. Det var den biten, samt allt skrikande som det berättades om i Kitchen Confidential som gjorde att jag blev lite sådär att nämen näe.
Hans tv-program Without Reservations är strålande. I En kocks resa beskrivs väl mycket hur påtänd/packad man kan vara.
Och förmågan att ta fram förnuft och blanda med känsla är fantastiskt.
Sjyst bibliotek!
Genomgående har jag även om jag gillat böckerna haft svårt för alla droger i alla böcker. Men få skriver så nyfiket och roande.
Det hade jag också. Det finns begränsningar i hur pårökt och tankad som en pelikan som man kan vara utan att man reagerar.
Men sedan så är ju upplägget rätt intressant. Det är ju knappast som om han går på lyxkrogar stup i kvarten i böckerna. Istället är det street food och äta hemma hos "vanliga" människor som lagar mat som de alltid har gjort och inte bryr sig ett skvatt om restauranger med stjärnor annat än i rejäla undantagsfall, om allt. Och betoningen på att det är där, i det lilla och oväntade, som man får enastående bra måltider. En restaurang med stjärnor hackar inte sådär återkommande upp allt på grisen som har grillats i timmar och serverar den med PRECIS allt. Det är vad som är särskilt intressant med tv-programmen, och böckerna också, att det handlar om mat man kanske inte letar upp bara sådär.
Fint och träffande skrivet Jessika! Du beskriver en av de största anledningarna till varför det han gör är intressant. Han trodde själv aldrig att han skulle få göra programmen så för filmbolaget, och han satte också upp villkor som att han absolut måste få vara sig själv (delvis genom att svära och röka i programmen). Hoppsan, så fick han det.
Har du sett avsnittet när de hamnar i brinnande krig i Berlin. Mycket dramatiskt.
Kitchen Confidential skrev han egentligen för likasinnade, han såg aldrig en större publik framför sig.
Jag har sett det avsnittet! I den kommande serien, den går på digital-tv, Discovery Travel & Lifestyle, så ska de åka tillbaka till Beirut. Libanesisk mat är så fantastiskt, och Libanon hade precis blivit en blommande storstad igen där kriget hade "läkt över", och så började allt om igen.
Han var i Saudiarabien i ett avsnitt och hade i stort behövt mutas för att åka dit. Mutas och bli utskälld av en matkunnig dam. Och wow, han var impad. De åt stekt kamel i öknen. Och mycket annat. Han verkar så förvånad över att man ställer fram sitt bästa och i största överflöd till sina gäster, särskilt när han äter i privata sammanhang. Jag gillar den tilltagande ödmjukheten. Kanske var det bristen på den som gjorde mig så off på Kitchen Confidential så att det har tagit mig till nu innan jag har läst en bok av honom.
Har inte haft uppkoppling på ett par dagar!
Spännande med fortsättning på Beirut! Tror jag Saudiarbienavsnittet, har för mig att även jag blev allt mer ödmjuk under programmets gång.
Skicka en kommentar
<< Home