Fin kombo av samhällskritik och matporr - UPPDATERAD

The belly of Paris av Émile Zola är en sån bok som är fjäderlätt och betagande när man läser den men också fastnar och väcker tankar långt efteråt. Det tog mig flera dagar innan jag kunde läsa något nytt. Texten är som en lång saga och jag är glad över att Zola var naturalist och förde enormt nogranna anteckningar som i böckerna ger pålitliga, detaljrika beskrivningar, i detta fall inte minst av mat, exempelvis i ett fantastiskt kapitel då det tillverkas blodpudding. Det känns hopplöst nu att försöka beskriva råvaror, Zola gjorde det så jävla fint redan på 1870-talet. Matporr är en underdrift.

Att mat är politik framgår också klockrent, inte minst i kampen/skillnaderna mellan de tjocka och smala människorna. En och annan politisk person är också direkt inplockad från Zolas samtida verklighet. Författaren har även otroligt begåvat byggt upp personporträtten, vem är god och vem är ond, egentligen. "Respectable people... What bastards!"

Jag rekommenderar översättningen av Brian Nelson som både har ett givande förord och fotnoter med stort mervärde. Jag hittade den på amazon.com.



Kärlek i en charkbutik i 1850-talets Paris:

"When she came into the kithen in the morning at the busiest time of day, their hands met over the sausage meat. Sometimes she helped him, holding the sausage skins with her plump fingers while he filled them with meat and lardons. Sometimes, too, they tasted the raw meat with the tips of their tongues, to see if it was properly seasoned. She gave excellent advice, for she knew some southern recipes with which he made some successful experiments. He often sensed her at his shoulder, looking into the pans, occasionally so close that he could feel her rounded breasts touching him. If he wanted a spoon or a dish, she would hand it to him."

Ur The belly of Paris av Émile Zola (skriven 1873)