Brännvinsbord

Brännvinsbordet åts av borgarklassen, ett förrättsmingel som kunde pågå i flera timmar. Traditionen uppkom under 1500-talets mitt och avtog i början av 1800-talet då smörgåsbordet tog vid.

Träffade igår ett gäng matmänniskor (tre gamla årets kockar, den matlagande skådespelaren, trendexperten, mitt turnésällskap från i våras, barnmatslagare och några till) över ett brännvinsbord och middag på Långbro Värdshus. Som sig bör bestod vårt brännvinsbord av fem beståndsdelar; kött, fisk, bröd, smör och trenne snapsar. Närmare bestämt; torkat tjäderbröst (som Carl von Linné hyllar i sin Lappländska resa 1732) och renkött, ostindiekryddad inlagd lax, saltat smör, Långbro kryddost, rieska, tunnbröd, knäckebröd, finsk surdegslimpa, kumminkavring och tre hemkryddade snapsar (åbrodd, fänkål, spansk körvel mm).
Richard Tellström, doktorand på Instutionen för restaurang och måltidskunskap på Örebro Universitet berättade om nordisk mat ur ett historiskt perspektiv på ett elegant och föredömligt sätt.