Oaxen 2006

Jag var bakis igår, inte av vin men av upplevelser.

I onsdags åt jag lunch (Laab Gai) på East med den karismatiska omvärldsanalytikern. En ny bekantskap. Som resulterade i nya tankar. Och nya idéer.
Senare en resa till Oaxen tillsammans med kloka och trevliga matskribenten/redaktören Alice som jag inte kände innan. Hela kvällen var just en resa lika mycket som ett restaurangbesök. Alice har skrivit så bra om allt att jag bara kort berättar vad jag tyckte om Oaxen. Jag borde kanske inte göra det ens eftersom jag ännu inte sorterat alla intryck och smaker.
Servicen var perfekt, vänlig och korrekt, och de berättade lagom mycket om varje rätt.
Överlag tyckte jag också att maten var fantastisk. Men jag tror att de ibland skulle vinna på att begränsa antalet komponenter på tallriken. Det känns som man vill visa allt man kan, vilket är imponerande, men inte alltid nödvändigtvis en bra idé. Jag saknade lite mer varm mat eller känslan av att ha ätit mera varmt. Mest gillade jag mycket: de krispiga konsistenserna, de olika konsistenserna, den perfekta sockerkulan med ost i (hur gör man den?) och maltsalt på, hela ankrätten, vinerna, minimacaronerna mm mm. Och är ledsen över att jag inte hann dricka ur dessertvinet från 1959 och det etiopiska kaffet som var supergott. För vips var kvällen slut. En mycket lyckad resa och blinddate.