Mästarmötet

1988 i januari träffade jag Nils - som ser ut som en blek version av indianen i Gökboet - vid Karlaplan eftersom vi skulle fika på Café Oscar på Narvavägen. Han hade spelat innebandy. Jag var blond och hade nytt gråblått nagellack och en grågrön stickad tröja från Benetton på mig.

Då mötte vi honom! Och jag sa:

- Men det är ju Jarl Kulle!

- Lägg av, svarade Nils. Han är ju död.

Något jag egentligen var mycket medveten om eftersom det ganska nyligen hänt. Båda tittade igen på mannen jag nyss kommenterat och sa samtidigt:

-Ingmar Bergman!

Med basker, mörk rock och allt. Jag tror att han var ute och promenerade med sin granne Strindberg.

Första och enda gången jag sett honom live. Det var stort. Vila i frid. Ikväll läser jag om Enskilda samtal.