Salutorget

Vårt hotell låg ganska nära marknaden på Salutorget. Förmodligen har du besökt den då du varit till Helsingfors, de flesta hamnar där. Stannade upp där en dag och åt sötsyrlig kvargpirog och köpte med en halvliter finska jordgubbar. Hoppade sedan på spårvagnen. Framför mig satte sig en välklädd gammal skröplig man med en likadan påse som han åt ur. Han klev tafatt av i Berghäll. Mitt hjärta skrynklade ihop sig av nån sorts ömhet när jag betraktade honom.

Jag tyckte jag hela tiden såg företeelser som jag aldrig tidigare tänkt på som specifikt finska. Exempelvis åt många finländare havregrynsgröt med en klick smör till frukost, det har grötälskaren jag gjort hela min uppväxt. Är det typiskt finskt att göra? På frukostbufféerna fanns små sockermunkar. Min mamma har alltid gjort sockermunkar, är det finskt att göra? Osv.

Ungefär som när jag läste Susanna Alakoskis Svinalängorna och huvudpersonens finska familj hade en foxterrier som hette Terrie. Min farmor hade en likadan hund med exakt samma namn. Det kändes förbannat förutsägbart. Som tur var identifierade jag mig inte så mycket med övriga historian.