Troikka

Hemma igen! Borta ett par dagar från jobbet och det känns som jag halkat efter direkt. Men jag ska försöka behålla känslan från Helsingfors nu när jag sätter fart igen, för den tycker jag om - exotisk, kontinental, bekant, mysig och storstadig på en och samma gång. Ändå hann vi bara göra de mest självklara.

I lördags tog vi oss till västra stadsdelen Töölö och åt middag på ryska restaurangen Troikka. Har legat på samma plats och sett likadan ut sedan 20-talet. Hela besöket kändes som ett drömskt tillstånd, en resa till en annan tidsålder. Enklast att beskriva detta är med bilder. Det ni inte kan se är den nostalgiska ryska musiken som spelades och de korrekta men jovialiska kyparna.



Som att sitta i en Rembrandt-tavla tyckte maken.




Köket hälsade oss välkomna med vitlökssoppa som smakade lite som en sås jag gjorde förr till rådjur då man kokar en hel vitlök länge i några dl mjölk. Vitlökssmaken blir då mycket mild.

Min förrätt bestod av klassiska kombon finsk/rysk saltgurka (som ett mellanting mellan svensk saltgurka och smörgårgurka), smetana (ungefär som en blandning mellan gräddfil och créme fraiche) och honung.



Åke valde Vorschmack gjord på lammfärs, sill och lök + potatismos. Till detta serverades finhackad saltgurka och rödbetor samt smetana.



Till varmrätt åt jag (ox-)Filé á la Stroganov med potatispuré. Mastigt men smekande lent. Även till detta serverades hackad saltgurka och rödbetor.



Åke lät Lammstek på armeniskt vis smaka. Rätten - lammstek och rotfrukter - var tillagat i ugn på en gjutgjärnsplatta som också användes vid serveringen. Bilden ovan visar tillbehören, en sås och rödvinskokta vitlöksklyftor.



Halvlek.



Min efterätt: Sibiriska isade tranbär med varm kolasås. Det satt fint med något syrligt efter den gräddiga varmrätten.



Åke avslutade med Rysk tebricka - te som smakde lite tjära och något sött, hallonsås, sockerkaka, mördegskaka och ett par chokladbitar.