Läget och kalajs
Jag beklagar mig inte, min nu två månader gamla son är både frisk och världens mysigaste och det är jag så tacksam över, men jag är förundrad över att det känns som jag blir lite tröttare för varje dag. Jag vet att jag hakat upp mig på detta med tröttheten men jag trodde att man vänjer sig vid att aldrig sova en hel natt och så där. Men det gör man kanske, jag kanske har lite bråttom och jag gissar att amningen gör sitt. Och jag borde nog lägga mig lite tidigare. Jag har också väntat på att den stora lusten att labba i köket ska drabba mig. Lusten glimtar förbi men inte riktigt energin som behövs. Ja, ja, jag håller iallafall koll på det som händer och er trots att jag inte är på plats, bara så ni vet!
Födelsedagsfesten, en av mina få IRL-utflykter för närvarande, ägde rum på restaurang Skeppargatan 16, tidigare Miro´s, kvarterskrogen som är lite av en stamkrog för släkten. Stora delar av den var också där. Det serverades rosa bubbel när vi kom och senare medelhavsbuffé. Jag vet att det även bjöds på mer gott efter att vi lämnat byggnaden, vilket vi var tvungna att göra alldeles för tidigt.
Alla var så snälla mot lille T. Det var förresten första gången min gosse käkade på restaurang, visserligen lite undanskymt, men ändå. Det ska börjas i tid!
Födelsedagsfesten, en av mina få IRL-utflykter för närvarande, ägde rum på restaurang Skeppargatan 16, tidigare Miro´s, kvarterskrogen som är lite av en stamkrog för släkten. Stora delar av den var också där. Det serverades rosa bubbel när vi kom och senare medelhavsbuffé. Jag vet att det även bjöds på mer gott efter att vi lämnat byggnaden, vilket vi var tvungna att göra alldeles för tidigt.
Alla var så snälla mot lille T. Det var förresten första gången min gosse käkade på restaurang, visserligen lite undanskymt, men ändå. Det ska börjas i tid!
posted by Bendel at 10:47
10 Comments:
Oj vännen, ska jag säga så här, jag har en som snart är fyra å en som snart är 2, trött är man jämt, men..... som Tony i let´s dance säger... Man lär sig med tiden. Vissa kvällar slocknar jag kl 8, med barnen när jag läst saga.
Å ibland går min Pappa P upp med barnen, å då kan klockan bli vid nio innan dom hittar drörren o kommer hoppande in i sängen..
*ler sött* Men vissa barn lär sig sova hela nätter tidigt, när dom slutat ammas.. Så än kan du hålla tummarna..
Kramar i massor Helena
Jag vet inte om jag ska vara ärlig eller inte... Sant är dock att man vänjer sig med lite sömn. Innan barn krävde jag 8 tim per natt för att må bra. Nu kan jag inte ens sova 8 timmar, har vi barnvakt vaknar jag ändå tidigt. Men då är det ju härligt att få njuta av frukost och DN ifred. :)
MEN när man har slutat amma så brukar det bli bättre, just nattamning är jävligt krävande. Så är det bara. Och att det där oxytocblaha blaha hormonet ska hjälpa en att vila - bah säger jag bara. Skitsnack!
Å andra sidan kan man få en sådan som vår första. Hon sov inte en hel natt förrän hon var 2,5. När hon var bebis sov hon i 15 minuters intervaller. Dygnet runt. Hon fick max ihop 12 timmars sömn per dygn, då andra bebisar sov 2X2 timmar per dag och i stort sett hela nätter så var hon vaken mellan 01-07 och såg på film med sin kära far. På dagen var hon också vaken... Helt galen. Fortfarande har hon minst sömnbehov i familjen.
Och det blev en väldigt lång kommentar... Se hur engagerande det är med sömnbrist...
Lilla E sköter sig dock mycket bra, förutom när hon är sjuk. :)
Förresten. VAr det du som fyllde år? STORT GRATTIS i så fall! Kram!
Tack för grattis, tyvärr var det inte min fest, det var en faster som fyllde 65. Men trevligt var det den stund vi var där!
Tack för att ni delar mer er! Det där sömnhormonet verkar ha gått ur min kropp om det funnits, i början somnade jag direkt efter amning, det gör jag inte nu. Och då var jag riktigt pigg några dagar. Jag kanske somnade för att jag var övertrött efter BB och allt. Flera nätter på rad nu har jag ammat andra gången kl. 03 sedan har jag varit klarvaken till ca 06.30 då det varit dags igen...
Oj vad lite din nr 1 sover Pernilla! Undrar om jag skulle palla det. Tur ni är två!
Man pallar. Det är liksom inget att välja på. Och ja, tur att vi är två. :)
Sömn (eller snarare bristen på sömn) är det enda som helt förenar alla småbarnsföräldrar ;-)
Jag trodde nog som du att man skulle vänja men jag blir fortfarande tvärgrinig och helt slut av sömnbrist (även om jag numera klarar mig på knappt 8h mot över 9h prebarn).
/Ulrica (kompis till Pernilla)
Vi har också haft vår beskärda del av sömnbrist men det blir bättre! Nu är ju jag en envis rackare med ett stort sömnbehov så till skillnad från många andra så har jag lagt 2h mitt i natten, många nätter, för att få ungarna att somna om i egen säng (alla sover bäst i egen säng ;) men avsett hur man gör så blir det bättre. För mig var det värt att ta fajten (2h första och andra natten, tredje brukade gå snabbare och sen gick det några ljuvliga veckor och så var det dax igen). Men innan man slutat nattamma är det inte mycket att göra, min första slutade snabbt min andre tog längre tid på sig (blä vad trött jag var på nattamning, han åt 00, 02, 04, och sen morgon vid 06).
Signaturen hoppade visst upp lite, jag vet inte vad jag höll på med...
kram på dig.
Tröttheten är faktiskt den stora baksidan med att bli förälder, den kan vara så förlamande, värst är kanske just att man tappar lust och ork att göra saker (som att labba i köket...).
Nu vet jag inte hur era sovarrangemang ser ut - och hur man klarar av att sova varierar. Själv klarar jag inte av att ha lilltösen i spjälsäng - då måste jag gå upp för att nattamma - vips är man klarvaken, och som du säger, sen kan man ligga vaken till 06.00 (eller tills det är dags för mer tutte). Visst blir vår sömn lite störd av en snurrande liten kropp mellan oss i sängen - framför allt har både jag och maken ont på konstiga ställen av att i sömnen ha legat stilla för att inte rulla upp på tjejjan, men, jag behöver inte vakna mer än för att vända mig mot henne för nattammningen när hon börjar böka och smågrymta. Ofta har jag inget som helst minne av att hon har slutat äta, jag somnar helt enkelt om så fort hon böjat suga.
Dessutom - det var inte mer än två månader sin din kropp var med om en väldigt jobbig förlossning - det återhämtar man sig inte från särskillt snabbt. Det kan ta tid, speciellt som återhämtningen oftast ska ske i kombination med sömnbrist.
Jag har långtidsammat alla mina barn, och efter att de börjat äta riktig mat har det framför allt varit nattammning som gällt, men ändå blir man piggare. Jag antar att det beror på att de inte stjäl lika mycket energi rent fysiskt från en då de får i sig en hel del genom fast föda.
Tips har du fått flera goda (och du kommer säkert att dränkas i fler tills T blir pappa själv, äh, då kommer nog folk att tala om hur du ska göra för att vara en bra farmor :) )
Om det är till någon tröst så ser du i alla fall oförskämt pigg och fräsch ut på partyfotot :)
Ulrica - kul att du tittade in och kommenterade! Jag tycker hela tiden att alla andra mammor orkar mer än mig trots att jag försöker att inte jämföra:) Därför skönt på nåt sätt att höra att du fortfarande blir sur och så där (även om jag inte önskar dig dålig sömn och dåligt humör).
Lotta - stor kram till dig!
Just det tycker jag är värst - att det förlamar! Idag har jag haft en sådan stillastående dag.
T sover i vår säng, och jag får nog mer sömn av att ha det så än om jag var tvungen att gå upp. Tihi, bökar och smågrymtar gör min pojke också när han vill äta på natten. En natt började han också att jollra efter amningen och trots att jag bara ville att han skulle somna om kunde jag inte låta bli att tycka att han var världens gulligaste då.
Skönt att höra att man blir lite piggare då fasta födan kommer in.
Tack, det är till tröst:)
Skicka en kommentar
<< Home