måndag, december 27, 2010

Äter mörk Bendelchoklad med mandel



Köpt på favoritvaruhuset Henri Bendel på 5e avenyn i NY samtidigt som jag införskaffade tvålar så att gäster som sover över ska kunna få egna Bendeltryck på huvudkudden. Där träffade jag också Richard Anderson, mannen bakom Per-fékt beauty, som har både svenska och tyska rötter men bara pratar Hollywoodska, och tycker att jag är rolig.


Published with Blogger-droid v1.5.1



torsdag, december 23, 2010

Red Rooster har öppnat

Marcus Samuelssons nya ställe i Harlem, Red Rooster, har nu slagit upp portarna. Retligt nog bara ett par dagar efter att jag lämnade Manhattan. Läs mer om restaurangens första dag här, det ser helnajs ut. Vill du läsa mästerkockens tillfälliga Zagatblogg hittar du den här. Där talar han gott om bland annat Sylvia´s som även jag tycker är ett bra klassiskt soul foodställe, dessutom är Sylvia är en kooling. Är du även intresserad av Marcus egna Harlem Hangouts så är de listade här. Melba´s nämns, där var jag förra veckan.



onsdag, december 22, 2010

Spridda tankar i tiden

Ibland tycker jag att trender är ganska fjantiga men det går ju inte att förneka att de finns och alltid kommer att finnas. Några saker jag går och tänker på nu:

COMMUNITY TABLE
Det är inget nytt i USA, särskilt inte på delin, med ett stort bord som alla gäster delar på istället för många små. Men det känns som det gemensamma bordet fått en ny medveten plats i restuaranglokalerna på Manhattan. I Stockholm känner jag bara till en krog ännu med detta som koncept, Pubologi i Gamla Stan. Ett skönt ställe som bland annat alltid har ett grymt uppdaterat ölsortiment. Alla öl går också att få i tre olika glasstorlekar, 12, 25 och 40 cl. Deras burgare är beryktad trots att stället bara varit öppet ett par månader, en träkolsgrillad best på 300 g, gjord på grovmalen hängmörad högrev och andra hemlagade grejer. "Det är ok att titta på grannarnas mat, och att börja prata med dem", sa ölansvariga Staffan Björck när jag träffade honom på plats för en månad sedan.

STICKNING
Att stickning, eller snarare virkning, anses koolt är inte heller en nyhet men överallt såg jag unga människor som satt och stickade, det gjorde jag inte när jag var i NY för några år sedan. På krogen, i tunnelbanan och i hotellobbyn kunde man hitta the knitters. Antagligen en del i den stora hantverksmässiga gör-själv-trenden som sköljt över oss de senaste åren, vilken också genererat i nya tidskrifter.

BAKVERK
Cupcakes och macarons är lite matvärldens motsvarighet till stickning och virkning, även om de båda känns daterade trendmässigt. Att de här bakverken känns trista ur den aspekten betyder inte att jag inte gillar dem, det är en helt annan sak. Cupcakes Stockholm som gör något försvenskade varianter (läs mindre söta) bör få cred (dessutom startat av män). Och nästa gång jag är i London tänker jag besöka Cox Cookies & Cake som gör sexigt rockiga och blingade varianter.

Under min senaste New Yorkresa såg jag att Magnolia Bakery som ursprungligen bara låg på Bleeker Street har öppnat filialer i Upper East, Rockefeller Center och Grand Central Station, även i Los Angeles och Dubai. Det fick mig av någon anledning att tappa lusten att gå in och köpa pumpkin pies vilka ursprungligen bakades av Amishfolket men nu blivit en jultradition hos en del amerikaner, just deras ska vara extra smarriga.

Jag är väldigt förtjust i Pierre Hermés macarons, liksom Ladurée har Hermé utökat sin verksamhet till London (3 Lowndes Street). I Stockholm finns det bara två ställen jag går till i detta ärende, Pont Noveau och självklart Petite France.

Läs vad jag skrivit och macarons och cup cakes för 5-6-7 år sedan (scrolla ner lite).

NÄSTAN LUNCH
Sjysta äggiga bruncher känns väldigt aktuellt, saknar det i Stockholm och har du tips på bra såna hör gärna av dig. Åker du till New York kan jag tipsa om Traif i Williamsburg och Melba´s i Harlem.

PAN-ASIATISKT
Alice har skrivit bra om asiatisk mat. Själv sörjer jag att jag inte hann med att besöka Flushing (China Town i Queens - tack för tipset Anna och Jessika), med mera matfokus än på Manhattan. Jag hade också gärna besökt bland annat Hangang i Korea Town, och Momofukus Noodle bar eller Ssäm Bar.

SIST...
...har jag noterat att madeleinekakan inte bara tillhör den tid som har flytt trots att den serverats i olika varianter länge på olika krogar. Den har i New York blivit lite av en it-kaka på caféer, i bagerier och i bättre livsmedelsbutiker, såg den på många olika ställen. Ett ställe i London som just nu ska ha fina medeleinekakor är Bougie Macaron & Tea.



söndag, december 19, 2010

Mångalen på The Met



Ända sedan jag såg en av mina många favoritfilmer - Mångalen (Moonstruck)- i slutet av 80-talet har jag velat gå på opera på The Met i New York. Filmen handlar om en ung änka (Cher) som bor hos sin italienska familj i Brooklyn. Hon går på La Boheme på just denna scen med sin blivande svåger (Nicolas Cage som för övrigt är bagare, sådärja nu fick jag med en matreferens). Det tog 20 år innan jag kom till skott, men till slut satt jag på en balkong (och trodde att jag skulle bli skjuten i gången bakom precis som i någon av Gudfadernfilmerna) och såg/hörde La Boheme på The Met, och det var min livs operaupplevelse.




lördag, december 18, 2010

siggi´s


Handlade mina middagar på Zabar´s och Westside Market. Passade på att smaka mig igenom siggi´s skyr-yoghurtutbud som jag länge varit nyfiken på. Yoghurten var tjock, lite sträv och osöt, passade min smak. Gillar företagets historia och tycker att Siggi som startade upp tillverkningen verkar sympatisk. Läs mer om siggi´s här.



Brunscher i New York

Har hängt några dagar i New York, det var inte en matresa i första hand men några matminnen och andra minnen kan jag dela med mig.




I Williamsburg, som ju är judarnas plejs i Brooklyn, åt jag en brunsch på Traif som var allt annat än kosher. Det hamnade Spritz i glaset och egg in a nest med tryffel och en sidohamburgare med portobello och brie på tallriken. Fett, frasigt och mycket gott. Kunde inte heller hålla mig från munkarna doppade i dulce de leche och sedan strösslade med små små bitar hårdstekt bacon, serverade med kaffeglass.


Williamsburg.


En timme tog det att promenera till Harlem från mitt hotell i skyfall och stormvindar. Jag valde att gå dit en söndag så jag före brunschen kunde hinna med en gospelgudstjänst på Mt Nebo Baptist Church. Lika mäktigt som jag minns det sedan förut.

Den unga manliga prästen kommer in med svart skinnrock och rakat huvud och sjunger som ett pojkband. Den kvinnliga kören bänkar sig bakom honom med ansiktena mot församlingen. Tanterna med vita strumpor och roliga små hattar småpratar bland bänkarna. Trummisen slamrar slött. Sedan sätter det igång. Transliknande tal, hurrarop och inte minst konstant sång och dans till hammondorgel och trummor. Jag älskar det, det är så välkomnande, medryckande och tillåtande. Man får/kan inte låta bli att sjunga, klappa händerna, dansa, skratta, gråta. I söndags reste sig en sjuttonårig ung kvinna i knallröd dräkt upp och tog ton, hon både såg ut och lät som en ung Barbara Henricks. Ståpäls. Och ni skulle sett ungdomarna som tog upp kollekten i vita klänningar och mörka kostymer hur de dansade loss.



Upplyft gick jag till Melba´s bara ett par kvarter därifrån. En utmärkt kvarterskrog. Beställde Mellini (typ Bellini), southern fried chicken (så klart) och eggnog waffles med jordgubbssmör. Drack även en kopp kaffe som det inte helt oväntat serverades grädde till, inte mjölk. Ursäkta ordvalet, men allt kändes väldigt fräscht, trots fettprocenten. Otroligt stilig publik, kändes som hämtad ur en amerikansk advokatserie, några med casual fridaykläderna på. Svarta väggpaneler och skvallerspeglar.