Några dagar i Lombardiet

Utsikten från restaurangen La Terazza.

Bruschettor med rå och kryddig korv, tomat. skaldjur och lardo (något vi åt minst en gång om dagen).

Tycker du om hisnande vyer, gamla italienska städer och god mat så är det inte helt fel att åka till Bergamo. Där har jag precis varit med min familj.

Vi bodde i Città Alta, den gamla stan som stolt ligger högst upp på en rejäl kulle omkramad av en mur. Hotellet Hotel Piazza Vecchia har fina stora rum och frukosten är rejäl, förutom en buffé med olika bröd, marmelader, flingor och lite sånt så bordsserveras det kaffe, olika chark, ett par grovhuggna lokala ostar och polentasockerkaka. Servicen är inte den gladaste men korrekt.
Mitt över gatan ligger Ristorante Pizzeria Franco som är ett riktigt trevligt ställe. Välkomnande, livligt och populärt. Det var där vi bland annat åt bruschettorna på bild ovanför, även läcker citronrisotto vars varenda smaknyans och munkänsla jag lätt kan frammana bara genom att nämna den, perfekta pizzor, underbar carpaccio med ruccola, gudomlig olivolja och parmigiano. Därutöver smarriga rödviner på glas till skämsigt låga priser.

Från Bergamo gjorde vi utflykter. Vi drack varm trögflytande choklad på en Comosjönära uteservering i Varenna, vi hade en dag i Milano och vi åt en fantastisk måltid högst uppe på en bergstopp, på Le Terrazze. Världens mysigaste mor och dotter tog hand om oss och serverade lardobruschetta, syndigt god ravioli på deras vis med ost och svampfyllning och med hårdstekt bacon och krispig salvia, rödvinskokta killingkotletter, tjurköttsgryta, långkokt åsna och ostpolenta. Killingköttet smakade get så det sparkade till i munnen, åsnan häst med en aning sötma i och tjuren var grovtrådig med must.

Dekandens och friluftsliv på Häringe slott

Jag visste att vi skulle vara barnfria ett dygn och att vi skulle bege oss till Häringe slott för att fira min 38-årsdag, men jag visste inte att en limousin skulle plocka upp oss.

En strålande sol och ett friskt, klart höstväder mötte upp. Vi drack champagne, after noonteade, snubblade runt på ägorna, åt slottsmiddag med tillhörande starka drycker, smuttade kaffe i förmaket, gled förbi baren, sov bokstavligen kungligt under tunga fluffiga täcken, åt våfflor till frulle och gick en rejäl vända på frostnupna vägar innan limousinen hämtade oss igen.

I stan käkade vi krispig qroque på Grandpa, och fick sedan hem sonen som vi åt tårta med innan askungesagan var slut för att jag sedan skulle jobba.

Samuelssons nya i Harlem

Amerikanska Gourmet (som bara finns i nätversion) skriver långt om Marcus Samuelsson och hans nya hak i Harlem.

Och jag, jag lever, ska bara överleva ännu en lämning.