Indulgence

Ett skyltfönster i Milano med Antoinettekänsla.

Är det inte gudomligt? säger Marie Antoinette till sin bror när hon häller varmt vatten på de knutna teblommorna i det sköra guldkantade porslinet. Bladen vecklar ut sig. Det är jasminte som jag fått av den kinesiska konungen.
Filmen frossar i njutning och överdåd. Många sköna fester som varar till gryningen med choklad, rosa macaroner, champagne, bakelser och ännu fler bakelser. En skön pastellfärgad dröm. Mycket annorlunda Sofia Coppolas tidigare filmer som egentligen är mer i min smak, men precis vad jag ville se nu. Enda funderingen den lämnar efter sig är om von Fersen medvetet liknar Prins Carl Philip?

Uppdatering: Eftersom det talats så mycket om överkonsumtion i samband med filmen vill jag klargöra att jag funderar en hel del över konskvenserna med det även om jag valde att se filmen som verklighetsflykt. Jag njuter hellre av toklyx och shoppar för mycket i tanken än i verkligheten.