Cevennerna/Languedoc

Getosten jag köpte på Petite France var lagom i ordets bästa bemärkelse. Lagom stor för en person, med lagom mjuk kärna och lagom styrka. Den var underbart getig, och underbart god. Den kom från Cevennerna. Och den smakade Cevennerna.

2005, i september, var jag på en fullspäckad matresa i Languedoc. Jag bodde i fantastiska byn Sauve på fina Oliven (som iaf då drevs av Kajsa Wargbutiksägaren).

Jag åt förbjudet fet rillettes och mustigt tjurfäktningstjurkött. Mumsade hemkokt krubb serverat av en husmor som berättade sina tricks. Jag såg de svarta hästarna och saltfälten i Camargue. Besökte ekologiska vinbönder och ett par olika restaurangskolor. Men det jag uppskattade mest var nog förmiddagen hos ekologiska bönder i Cevennerna. För de hisnande vyerna, för värdparets ödmjukhet och för den goda och bonniga maten skull.

De hade Aubrac-kor. Fina, eller hur? Köttet används av många franska stjärnkockar.

Lunch.

Värdparet.


Vy över Sauve.

Oliven, i köket.


Frukost före matmarknadsröj. Till höger den internationellt etablerade konstnären Maj-Siri Österling som bland annat gör sådana här sköna och stora installationer. Hon var vår tolk under veckan. Ett kärt återseende, Maj-Siri var min franskalärare i åk 8 och jag hade inte sett henne sedan dess. Vi gjorde även skoltidning ihop, minns hur vi skumpade runt i hennes gamla Renault till tryckeriet 10 mil bort. Jag hade ingen aning om att vi skulle ses igen förrän hon dök upp på det gamla pilgrimspensionatet där vi bodde. En annan av resans höjdpunkter var besöket i hennes hus och atelje.