måndag, maj 31, 2010

Grand Café Orient



Jag har ätit och druckit så mycket de senaste dagarna att min guide/tolk/nyvunna vän häpnat över detta, och träffat så många spännande, proffsiga, trevliga och kunniga människor att jag har svårt att nu första timmarna på svensk mark sortera tankarna. Inte kan jag säga så mycket mer om mitt Prag-besök heller men kommer tids nog att återkomma.

Idag hade jag ett par timmar på stan då jag vandrade omkring som en vanlig människa. Det var lite ruggigt väder och jag hade cement i ådrorna efter många intensiva dagar. Slank in på Grand Café Orient som på alla möjliga vis symboliserar något så ovanligt som den kubistiska byggnads- och inredningsstilen, kubismen är ju mera bekant som en konststil. Huset, tapeterna, lamporna, sofforna och porslinet är kubistiska här. Och stället är bedagat på ett sätt som bara caféer i centraleuropa är. Jag drack varm trögflytande choklad och åt en fluffig croissant som serverades av unga män i vita skjortor och svarta slipsar. Begrundade ett hånglande grannpar, läste en bok och kände värmen och livsandarna återvända till tonerna av tidstypisk 20-tals-charlestonmusik.



fredag, maj 28, 2010

Man kan väl nästan ana i vilken stad jag befinner mig


Inte en pilsner har jag druckit än men provat många andra sorters öl. Här till ägg med dillsås och brödklimp.


Ölkaka ska så klart förtäras med flaskfermeterad dito. Synd att jag inte kan berätta så mycket mer förrän repet jag gör publicerats, det här mikrobryggeriet är ett hett tips för ölälskaren.

Rätt stad är förresten Prag.



onsdag, maj 26, 2010

Skumpa, bourgogne och franska bagerier



I måndags arrangerades en champagnedag på Operaterassen och en stor bunt vinleveranörer/importörer ställde ut sina drycker. Jag provade nog ett 40-tal olika sorter, skrev inga anteckningar men dem på bilderna testarr jag gärna igen, särskilt Perrier- Joüetskumporna inkl. rosén från 2002.



Samma dag blev jag sådär 20 bourgognevinerfarenheter rikare. Lyckades få en vit favorit, Puligny Montrachet, Domaine Hubert Lamy, 400 kr. När jag berättade detta på fejan tipsade en pålitlig vän mig om att fira bröllopsdagen eller liknande på värdshuset Le Montrachet i själva byn Puligny-Montrachet utanför Beaune (se Guide M). Det ska vara Très wow liksom.

Läste en artikel idag om matbloggar där det tipsades om den här, att man gärna följer min vurm för franska bagerier. Hm tänkte jag, har jag en sådan vurm? Jo, det stämmer nog. Räcker att i tanken fara tillbaka till i lördags då jag åt en tvåtimmarslunch med en matskribentkollega och vän på Petite France. Det var sommarvarmt, trångt på uteserveringen och hjärtligt. Fåglarna hade dårpippi och maten var lika förbannat god som vanligt, eller tom lite bättre, den enda bristande länken - kaffet- var åtgärdad och det serverades fint java från Johan & Nyström till frullen. Insladdandes på cykel kom en annan kollega och vän som cyklat från andra sidan stan och skulle köpa bröd till kvällens middag. Han stannade och pratade en stund över en kopp kaffe och en perfekt brioche. Mer romatiskt än så kan det knappast bli.



söndag, maj 23, 2010

Pippi på pippi



Skrev en upplysande text om hur jag fick den här ekologiska storpullan att smaka gudomligt men retligt nog försvann den. Som tur är har jag skrivit receptet tidigare. Ett rieslingvin är gott till, till exempel 50 Parallel Riesling Trocken (5824).

Till dessert serverade jag lime och myntamarinerade blåbär med en klick creme fraiche. Därefter chokladbitar och Moscatel till kaffet.



Varför kommisarie Brunetti borde börja matblogga

...För att hänga med i årstidsväxlingen hade Paola lagat risotto di zucca och innan hon tog av den från spisen tillsatte hon färsk ingefära i tunna strimlor åtföljt av en rejäl klick smör och riven parmesanost för att mildra och balansera smakerna. Den ljuvliga risotton jagade bort all bävan för Raffis musik ur Brunettis medvetande och den ugnsstekta kycklingfilén som var smaksatt med salvia och vitt vin som de fick efteråt ersatte den musiken med en annan som inte kunde beskrivas som något annat än änglasång...

...I det lilla kuvertet finns lite rosmarin som Maria har fått av sin son på Sardinien. Hon berättade att man tar ungefär en halv tesked till ett kilo musslor och ett halvt kilo tomater och att man inte ska tillsätta några andra kryddor...

Ur Dödligt arv av Donna Leon (vars deckare är de enda deckare jag läser)



torsdag, maj 13, 2010

Sjyst vin strax under hundralappen



För ett par veckor sedan jobbade jag på Vinordicmässan på Älvsjö, jag hann inte provsmaka så mycket men med hjälp av Jerry Lindahl hittade jag ett rieslingvin jag kommer att köpa hem några flaskor av. För att det var som jag vill att det ska vara, mycket sötma men också hög syra och mycket friskhet. Schloss Vollrads Riesling Trocken Qba 2009, 99 kronor.



onsdag, maj 12, 2010

Fem fina kombon

I måndags träffade jag Garrett Oliver, bryggmästare på Brooklyn Brewery, på Matbaren. Garrett visade sig vara verbal, kvick och underhållande. Framför allt var han en öl-nörd som hade råkoll på smaker och smakkombinationer.



Mathias Dahlgren lagade 5 rätter som vi provade lika många öl till. En av höjdpunkterna var Dumplings på rotistekt gris, pepprig sirapssås, råa grönskaer och knaprig svål tillsammans med Brooklyn Sorachi Ace. Rätten var i sötaste laget men det matchade ölet bra eftersom det var välbalanserat med både sötma och beska. Doften var otroligt blommig. Dryckesupplevelsen går att jämföra med att ligga i en hängmatta och höra ett propellerplan i bakgrunden. Sorachi är förresten lite av det senaste i den här världen, ett urspungligen japanskt humle som numera bara odlas på en gård i Oregon. Såg idag att Nils Oscar också kommit med en öl med samma humle.


Avslutningen bestod av ungsbakad vildchoklad, gräddfil, toffeeglass och nötter, till det drack vi Brooklyn Black Ops som har lagrats på bourbontunnor (Brooklyn Brewerys exklusivaste öl). Det var klockrent ihop, middagens bästa kombo, och då var alla matchningar lyckade. Opsen var inte söt men den och desserten gungade smakerna mellan sig.


Garrett Oliver.



söndag, maj 09, 2010

Veckan som gick och aldrig kommer åter

Den här veckan har jag varit på en vertikalprovning av samma sorts vin i 8 olika årgångar, gjort ett barrep hos världens skönaste snubbe som snart arrangerar finsk tangoafton på Södra teatern, bevakat Sprit och Vinleverantörernas årsmöte och därmed träffat både en och annan som bestämmer vad som hamnar på bolagshyllan samt en bunt politiker, tryckgodkänt en tidskrift, haft ombrytning på en annan, arrangerat en romprovning, grillat korv hos bästa Alice och jobbat hela helgen.