Gillar Operabaren

Var på ett boksläpp av Operabaren - historia och gäster av Gösta Arvidsson. Tycker att restauranghistoria är vansinnigt intressant. I minglet syntes många runda glasögon på välklädda äldre män. Bengt Fritjofson hade knallgröna bågar. Trevligast var Hans Henrik Brummer som jag småpratade Birgit Nilson, restauranger och så klart stadsplanering med.

På bilden syns inte Dan Frank i baren, men han fanns där också, en legendar som kan det där med att ta folk och diskretion.

Några rader om Operabaren
I sitt nuvarande skick har Operabaren funnits sen 1905, om jag minns rätt. En American Bar som var så modernt i Europa på den tiden. Bara en fanns innan i huvudstaden, på Grand Hotel. Zorn hamnade på OB för att smaka på de alldeles för svaga drinkarna folk skrattade åt, men blev kvar, och blandade sedan själv coctails bakom disken så som han lärt sig over there. Eftersom han hängde där började alla hänga där.

En natt i Stockholm

Det var en gång ett par som stretade med vardag och jobb. Plötsligt vargavintern 2010 skulle sonen med de pussvänliga kinderna sova hos den gode farmodern för första gången. Vad gör vi nu tänkte paret? Ser Blåsningen på tv? Nope, vi klär upp oss och gör stan på tu man hand för första gången på flera år.


De bokade bord på Gondolen, en lika klassisk som högt belägen restaurang i Stockholm. Varifrån de och en blandad publik bestående av termobrallutrustade turister, uppklädda första daten-par och familjer med flughalsade tonårssöner begrundade den julkalenderlika huvudstaden till god mat och ädel dryck.


Det dracks mästerkockens egen skumpa, och åts både hummer med mandelpotatischips och hummersoppa. Kvällen fortsatte i floder av pinot noir-vin och vildandbröst med diverse feta och smakrika tillbehör.


Måltiden avslutades med en dessert som innehöll allt de gillade, whisky– och marshmallowglass toppad med rostade hasselnötter, med italiensk maräng, och fudgesås som egentligen var en mörk kolasås med valnötter i. Deras hjärtat stannade upp ett ögonblick.

De vandrade sedan vidare genom ett fruset Gamla Stan, stannade till vid Stenbecks enorma julgran och fnissade hela vägen till Bar Le Rouge. Där var det immigt och stimmigt. Det spelades samma låtar som de lyssnade på då de träffades sådär 11 år tidigare. Sveriges skådespelartrupper och mediakoketter hade också funnit vägen till denna källa av gindrinkar.

Men natten var ung och avslutades inte förrän de även tittat förbi Cadierbaren och tagit en stänkare på Anglais. Det var en kväll i frihet trots en svag konstant längtan efter en rådjursögd parvel som lär sig flera nya ord varje dag.

Julie & Julia, anka, och apelsinsås

Julias Childs kök.

Jag vet varför det dröjde så länge innan jag såg Julie & Julia, först idag var den rätta dagen. Jag småbölade mig igenom de flesta scener för att de innehöll så mycket kärlek till mat, till livet och till skrattet (såg nyss på fejan att många pals också gråtit till olika filmer, måste vara något med det nya året). Filmen påminde mig om att jag faktiskt aldrig har benat ur en anka. Vilket osökt leder mig in på att jag lagat ankbröst ett par middagar i rad. Igår på självaste nyårsafton med sötsur apelsinsås spetsad med portvin. Den hade en ljuvlig smak av...apelsin.

Apelsinsås

ca 4 port

3 apelsiner
3 msk strösocker
1/2 dl vitvinsvinäger
ca 3 dl kycklingbuljong
ca 1 dl portvin
ca 3 msk citronsaft
ca 3 msk maizena redning (brun sås)
salt, svartpeppar

1. Tvätta apelsinerna och skala dem med en potatis- eller rotfruktskalare. Strimla skalen och koka dem några minuter i 1/2 l vatten. Sila bort vattnet och skär strimlorna i mindre bitar. Lägg dem åt sidan. Filéa apelsinerna.

2. Koka socker och vinäger tills det börjat att mörkna. Tillsätt buljong, portvin och citronsaft. Rör och sjud så att det löser sig. Red såsen och tillsätt apelsinskalen så att de får koka med minst 5 min. Smaka av. Jag tillsatte sedan även en del av stekfettet. Jag kan tänka mig att en gnutta rosmarin hade funkat fint i såsen.

Jag rutmönstrade fettsidan på ankbrösten, saltade och pepprade, stekte i smör och olja. Serverade med klyftpotatis och sugar snaps. Garnerade med apelsinfiléer.

Till förätt serverades ett glatt och gott mingel hos Lisa, patén duttad med Björnekullas havtorns- och apelsinmarmelad var min favorit bland favoriter.