Alla älskar Ernst nowdays

Skrev på fejan att jag träffat Ernst vilket möttes med jubel. Kanske har en ny våg av nyfolklighet rullat in. Eller så är man bara sjukt trött på att ironiska, hårda människor förnedrar varandra i tv-rutan. Ernst inte bara är god, han har ju liksom alltid varit snäll, och barfota.

Det var igår på Formex jag passade på att hälsa på honom.

Hej jag heter Pia. Jag tycker att det är roligt att du kan så mycket om matlagning.

- God inredning doftar nystekt strömming och panerad lever.

Efter den starten plockar jag omedelbart upp mitt Moleskin ur väskan fast vi inte hade något möte inbokat. Vi connectar direkt. Kanske för att vi båda har växt upp i bruksorter, flyttat därifrån så fort vi fått chansen och slutligen hamnat i mediasvängen.

Kommer du att designa matprylar?
- Det är ofrånkomligt, jag har mönster hemma som bara måste hamna på porslin någon gång.

Jag fortsätter med att ställa en fråga som jag ställt till flera som jobbar med design:
Ett kök som är vackert men inte alls funktionellt, är det vackert egentligen?

Ernst säger nej blixtsnabbt (liksom alla andra jag frågat):

- Det är bara en bild. Ett kök som inte funkar är som ett öppet sår och man blir ledsen varje gång man går in i det. (Visst är det lite DiLeva över den frasen?) I ett kök behöver man inte ha en hög estetisk ambitionsnivå, ett som funkar blir vackert med tiden.


Vi pratar länge om hur viktig maten är för oss båda.

- En sås kan bli en textil, ja inte direkt så klart, men för att jag hamnar i ett meditativt tillstånd när jag lagar den.

Ernst berättar också att han föredrar enkelhet, både vad det gäller inredning och mat:

- I det enkla växer ofta vänskap.

Här tänker jag runda av återgivningen av vårt samtal som var mycket längre i verkligheten. Jag gick från mötet med en skön feeling i magen och och Ernst sista ord klingande i öronen:

- Möten ska man inte slarva med!

Ernst köksbord, med löstagbara zinkunderlägg.

Pratade även med Lisa Bengtsson, mest om hennes nya porslin Tillsammans. Serien med taxar som kom till när hon började jobba igen efter sin föräldraledighet med tvillingar. De är lika men ändå olika. "Hugo är lik sin mamma. Sixten är lik sin bror. Kanske nästan samma men med lite olika skor ..."

Sweet, eller hur?