Espressokurs i Göteborg
Fick detta mejl från min gode vän Kristian Lissvall. Naturligtvis har han godkänt att jag postar hans text.
Pia, jag gick en espressokurs (steg 1) i butiken Kaffemaskinens regi häromdan, och det var en inspirerande stund! Jag har en sex år gammal Krups espressobryggare, kaffekvarn med ställbar malningsgrad, gott om hela bönor i frysen och jag vet skillnaden mellan Arabicabönor och Robustabönor, men likväl lärde jag mig mycket. Det var trevligt bara för att ha möjligheten att ställa dumma frågor som man kanske inte skulle våga kläcka ur sig annars.Jag anlände till butikslokalen en halvtimme efter stängningsdags och mötte mina kurskamrater som jag med ett undantag känner sen tidigare - ett roligt och annorlunda sätt att umgås med vänner o bekanta.
Det började med en allmän genomgång av kaffebönor, malning och rostning, samt hur kaffet eller bönorna påverkas av olika aspekter av bryggningen men även förvaring och hantering. En av de intressanta sakerna jag lärde mig (men nästan glömde bort igen) var att med större andel Robusta-bönor i blandningen måste man ha kaffet mer finmalet eftersom de bönorna är torrare än Arabica-bönor.
Med teorin avklarad demonstrerades maskinerna och några av de yrkestricks en "barista" använder.T.ex är det bra att vrida tampen (den "stämpel" som används) ett halvt varv efter att ha pressat ned kaffet med c:a 15 kg tryck. Detta för att kaffet då kommer upp litet på väggarna på metallfiltret och täcker bättre. Det tilltryckta kaffet ska vara vågrätt, inga sneda kanter för vattnet tar då alltid den kortaste vägen och sprids inte i filtret.
Med huvudet malande av allt man skulle komma ihåg delade vi upp oss på några olika stora rostfria proffsmaskiner och började brygga espresso i större mängder än vad vi själva kunde dricka upp.
Väl varma i kläderna plockades mjölken fram och de kunniga kursledarna demonstrerade hur de skapar s.k. "latte art".Våra taffliga försök att åstadkomma vanliga konstverk som hjärtan o blad blev oftast något odefinierbart i början men på slutet tog det sig. Mycket tekniksnack här också om hur man skummar mölken, bäst handgrepp på kannan (av metall givetvis) och rätt lutning på kaffekoppen samt när man börjar vicka med den sista lilla skvätten mjölk.
Summa summarum tog det 2.5 timme och kostade 400:- vilket var väl investerad tid och pengar. Dock hade kursen konsekvensen att jag insåg att min gamla maskin inte längre håller måttet (om den nu nånsin gjorde det) och i förlängningen kommer det med stor säkerhet att kosta mig ytterligare 3-4000:- för en ny Gaggia-maskin. Det är i och för sig trevliga bekymmer att ha!
Länk: Kaffemaskinen
-Kristian
Pia, jag gick en espressokurs (steg 1) i butiken Kaffemaskinens regi häromdan, och det var en inspirerande stund! Jag har en sex år gammal Krups espressobryggare, kaffekvarn med ställbar malningsgrad, gott om hela bönor i frysen och jag vet skillnaden mellan Arabicabönor och Robustabönor, men likväl lärde jag mig mycket. Det var trevligt bara för att ha möjligheten att ställa dumma frågor som man kanske inte skulle våga kläcka ur sig annars.Jag anlände till butikslokalen en halvtimme efter stängningsdags och mötte mina kurskamrater som jag med ett undantag känner sen tidigare - ett roligt och annorlunda sätt att umgås med vänner o bekanta.
Det började med en allmän genomgång av kaffebönor, malning och rostning, samt hur kaffet eller bönorna påverkas av olika aspekter av bryggningen men även förvaring och hantering. En av de intressanta sakerna jag lärde mig (men nästan glömde bort igen) var att med större andel Robusta-bönor i blandningen måste man ha kaffet mer finmalet eftersom de bönorna är torrare än Arabica-bönor.
Med teorin avklarad demonstrerades maskinerna och några av de yrkestricks en "barista" använder.T.ex är det bra att vrida tampen (den "stämpel" som används) ett halvt varv efter att ha pressat ned kaffet med c:a 15 kg tryck. Detta för att kaffet då kommer upp litet på väggarna på metallfiltret och täcker bättre. Det tilltryckta kaffet ska vara vågrätt, inga sneda kanter för vattnet tar då alltid den kortaste vägen och sprids inte i filtret.
Med huvudet malande av allt man skulle komma ihåg delade vi upp oss på några olika stora rostfria proffsmaskiner och började brygga espresso i större mängder än vad vi själva kunde dricka upp.
Väl varma i kläderna plockades mjölken fram och de kunniga kursledarna demonstrerade hur de skapar s.k. "latte art".Våra taffliga försök att åstadkomma vanliga konstverk som hjärtan o blad blev oftast något odefinierbart i början men på slutet tog det sig. Mycket tekniksnack här också om hur man skummar mölken, bäst handgrepp på kannan (av metall givetvis) och rätt lutning på kaffekoppen samt när man börjar vicka med den sista lilla skvätten mjölk.
Summa summarum tog det 2.5 timme och kostade 400:- vilket var väl investerad tid och pengar. Dock hade kursen konsekvensen att jag insåg att min gamla maskin inte längre håller måttet (om den nu nånsin gjorde det) och i förlängningen kommer det med stor säkerhet att kosta mig ytterligare 3-4000:- för en ny Gaggia-maskin. Det är i och för sig trevliga bekymmer att ha!
Länk: Kaffemaskinen
-Kristian
posted by Bendel at 14:11
8 Comments:
Kristian, vilket espressokaffe gillar du bäst, om du ska köpa färdigmalt? Och varför?
PS Eftersom jag inte har några köksgrejer ännu har jag ätit frukost på stan sedan vi flyttade hit. Nya kvarter gör att jag testar morgonlatten på ett nytt ställe varje gång. Bäst hitills är ett Bagel Deli (St Göransgatan) med NY-känsla. Latten är perfekt avvägd, dessutom finns det en muskelkille som gör finfin kaffekonst.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Åh vad det dummade sig. En gång till:
Passalacqua Mehari är en favorit bland många, t.ex. hos kaffesnobben.com. Bar Centro i GBG använder dem, kommer du ihåg när vi var där? Sen kan man ju också prova espresso i lokala kaféer som också säljer kaffe, och när man hittat något man tycker om köper man det kaffet och får malet.
Jag är litet mindre sur på min gamla Krups numera efter att jag lyckats kalibrera den till att brygga god espresso igen förresten. Tar du bort min första kommentar är du söt.
Verkar som jag missuppfattat nåt angående tampen. Så här ska det tydligen gå till:
1.Fyll filtret ända upp med nymalet kaffe.
2.Jämna till ytan genom att stryka ett lillfinger fram och tillbaka över filtret. Se till att kaffet är jämnt fördelat.
3.Tampa första gången genom att trycka tampen rakt ner med 2,5 kg tryck.
4.Använd tampen för att försiktigt knacka på sidan av filterhållaren så att det kaffe som fastnat på sidorna av filtret lossnar.
5.Tampa andra gången genom att trycka ner tampen med 15 kg tryck.
6.Fortsätt trycka ner tampen och avsluta genom att vrida den två varv för att jämna till ytan.
Jaja, det var mycket att komma ihåg på en gång den kvällen.
Kristian, tack för all info du delar med dig. När jag dricker espresso gillar jag Kimbo från Neapel (finns i sthlm att köpa på Tintarella di luna) och Cubita från Kuba (känner till ett kubansk café som använder men abolut inte säljer, så det brukar svärmor köpa till mig då hon hälsat på släkten i Havanna).
Visst minns jag Bar Centro, postar en bild därifrån när jag återfått min jobb-dator.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Skicka en kommentar
<< Home