Petite France (2)

Egentligen hade jag tänkt vänta ett par veckor och ett par besök till innan jag skrev om bageriet Petite France igen men jag kan inte hålla mig. Var där idag och hämtade en beställning. Den rara och generösa uteserveringen var proppfull och kön bakom kassan lång. Precis som tidigare var inte den kompetenta personalen stressad över det utan tog den tid det behövdes för att bekräfta, ge tips, förklara och berätta. Att jag blev charmad över att bagaren pratade franska med mig får mig att inse att jag nog är sjukt romantisk.



Sneglade på frukosten. Baguette, som skulle göra sig som stilleben, med oxblodsfärgad salami. Apelsinjuice som pressas a la minute bakom disk, apelsinerna rullar ut ur en ställning som påminner om en bingotombola. Ett litet glas med yoghurt (tror jag) med plommonkompott ovanpå(vet jag eftersom jag frågade). Och gott kaffe med krämigt skum (har testat).

Utbudet av bröd, söta bakverk och lunchrätter är genomgående klassiskt franskt och inte mer än att det blir greppbart. Det finns även några hyllor med rostade mandlar, te från Chaikhana, marmelader och lite sånt. Stämningen är nybyggaranda, stolthet och stillsam glädje.

Macaronerna jag köpte där häromdan är uppätna. En smakade publikfriande nougatigt, en kokos utan sololjetoner och den sista hade en förnimmelse av aprikos. Mycket söta, alltså att äta. Min äkta hälft diggar sötmaaspekten men jag tycker mer om brytningar med grapefruktkräm och sånt. Trots allt var det de näst bästa macaronerna jag ätit i 08-området.

Hallonmacaronbakelsen, som bara finns då det är säsong för hallon, avsmakades idag. Macaronen som fyllningen låg i var inte alls så söt som de tidigare nämnda och lite seg, inte heller fyllningen som var en marsansåsliknande kräm med någon citrusfrukt i. Hallonen i och på smakade sommar. För några år sedan då jag for omkring som mest på matuppdrag åt jag likadana på Boyley bakery i New York och Harvey & Nichol´s i London (där de var mycket populära). Ursprunget gissar jag kommer från macaronmästaren Pierre Hermé.

Ja, just ja, glömde nästan berätta att durumpavén jag köpte för några dagar sedan var lika god imorse.

Det kan vara bageriet jag saknar på Kungsholmen.