Walking down the memory lane

Var på en barndomsväns bröllop i helgen. Det ägde rum i den ort där jag växt upp, i den kyrka där jag tillbringat oändligt många timmar med kör, skolavslutningar, konfirmation osv. Middagen åt vi i skolmatsalen i min gamla grundskola. Jösses! Allt var sig likt. På detta massor med människor från förr, en del som jag inte har träffat på 20 år. Några jag vaktat som barn och inte träffat på länge hade sina egna barn med sig, kopior av dem själva i samma ålder vilket gav en surrealistisk känsla.



Där uppe skymtar självast bruden som inledde bröllopsakten med att sjunga Oh happy day! före hon och den blivande maken gick fram till altaret. En hel kör körade. Mäktigt.


En svensk charktallrik med pepparrotskräm i en tunnbrödskorg fick vi till förrätt. Smaskens. Hade glömt hur gott det är med O.P. Anderson.

Älgstek med rotfruktgratäng till varmrätt och glass med hjortonsylt till dessert.


Plankan charktallriken serverades på återanvändes som ved till nattamatskorven.