måndag, mars 30, 2009

Tack, tack

Första gången jag hyrde lägenhet i Italien trodde jag att den påvra köksutrustningen berodde på att det var just en lägenhet för uthyrning. Sen så kom jag hem till några italienska familjer och såg att deras kök varken hade fler eller bättre prylar. Så ser det kanske inte ut hemma hos alla 52 miljoner (eller hur många de är idag) italienare men de jag besökte var ändå riktiga syditalienska matmorsor.

Det här förbryllade mig i flera år. Hur kan de stå ut med de där enkla pannorna? Borde de inte köpa rejälare träslevar? Inga mått? De är ju ändå matmänniskor, och har det ganska så gott ställt.

Jag är fostrad sedan hemkunskapen att utan grundutrustning går det inte att laga mat. Och senare - om jag inte har rätt ergonomiska och hållbara märke på kniven, spisen och taklampan då kan nog inte maten bli god egentligen.

Ah, det är ju för att de använder så fiiina råvaror som det går bra ändå, förklarade jag såsmåningom prylfattigdomen. På senare år har mycket fokus legat på råvaran, ALLT hänger på den. Lite väl mycket ibland. Den perfekta köttbiten, cous cousen och basilikan.

Här borde jag knyta ihop texten men ni får tänka själva. Jag vill komma till att jag i helgen nästan bara lagat och ätit sånt jag växte upp med som en hyllning till de (framförallt) kvinnor som långt ifrån storstadens livsmedelsutbud, och utan japanska knivar och Le Creuset-grytor, trollat fram god mat dag ut och in, år ut och in.
Har redigerat ett par gånger efter att jag la ut texten.



18 Comments:

Blogger Ilva said...

precis så är det, det behövs inte en massa fina prylar för att de ska kunna laga sin fantastiska mat! Det är ju maten man ska lägga pengarna på och inte grejerna för de kan ju inte få maten att smaka bra utan bra råvaror. Och trots att Italien är ett prylland och man lägger vikt på märken etc. så är det ganska så prestigelöst när det kommer till matlagning. Det är väldigt skönt känner jag nu när jag skriver detta, tack för att du tog upp det, jag har nog aldrig riktigt reflekterat över detta.

måndag, mars 30, 2009 12:56:00 em  
Blogger Bendel said...

puh, det var ju skönt att just du förstår vad jag menar!

sen måste man ju kunna laga mat också, min mamma tex kunde välja det som var ok i vanliga livsmedelsbutiken, och visste hur man får det bästa ut det.

måndag, mars 30, 2009 1:03:00 em  
Blogger Jessika said...

Det som blir lite konstigt är människor som skaffar sig riktigt dyra kök med kopparkastruller och hela kittet och sedan inte använder dem. Och laga mat. Jag har ätit en mycket mycket förträfflig måltid som lagades över ett spritkök på ett tak i Marocko vilket bevisar att det inte hänger på utrustningen. Men jag vill ha en le creuset-gryta ändå.

måndag, mars 30, 2009 1:27:00 em  
Blogger Bendel said...

Jessika - jo, för det är jag är glad över en hel del i mitt kök och önskar en del annat.

måndag, mars 30, 2009 1:43:00 em  
Blogger Jessika said...

Ska ni åka till Italien i vår också?

måndag, mars 30, 2009 3:36:00 em  
Blogger Bendel said...

Jessika - Japp, inte till Ischia som vi brukar utan till Toscana, och inte i juni utan i juli.

måndag, mars 30, 2009 4:14:00 em  
Blogger Jessika said...

Jag tänker inte argumentera för att man ska ha så mycket grejer så att köket ser ut som en köksaffär, man öppnar ett skåp och grejer trillar ut. Fast jag har ju ett skåp som är sånt (mitt bakskåp - alldeles för mycket formar för alla tillfällen och kavlar och ja, det mesta). När jag var student och åren efter då var man sådär att ja vem behöver en si eller en så, det går ju lika bra med...
Sedan skaffade jag en bra kniv, vad har jag gjort hela mitt liv utan den här?
Jag hittade en märkesgryta på rea, och här snackar vi rea. Den var nedsatt med 75 procent. Så mycket att jag frågade i kassan om det var sekunda. Nej nej, de bara reade ut föregående år. Dittills hade jag klarat mig bra på IKEA. Fst ikeas stekpannor, ett halvår och eländena slog sig. Sedan har jag köpt enastående förvaringsgrejer för spottstyver, likaså slevar och sånt. Var matlagare får se till sina egna behov. Men ibland, när man skaffar nåt så kan det slå en att varför skaffade jag inte det här tidigare?
Jag med mina fumliga fingrar skaffade food loops i silikon istället för att binda upp kött etc., med bomullstråd. Bra uppfinning. Hade de inte funnits hade jag slutat med uppbindning. Mitt kök är ingen köksaffär men det finns bra grejer som någon annan tycker är slöseri, och i någon annans kök sånt som jag inte kan se vitsen med.
Men så var det ju det där spritköket i Marocko då :).

måndag, mars 30, 2009 6:32:00 em  
Blogger Bendel said...

Jessika - håller med om att det man behöver verkligen är individuellt, det som är viktigt för en behöver inte vara det för en annan. Och inte tycker jag att det är fel med grejer, särskilt inte kvalitet, kan ibland tycka att det handlar lite väl mycket om grejer och sånt bara. Och så går det ju att laga mat ändå liksom.

måndag, mars 30, 2009 8:15:00 em  
Blogger Jessika said...

Håller med precis! En kastrull, något att röra med, okej, två kastruller kanske, några tallrikar, en vass kniv, bestick eller ett par eller fler ätpinnar. All set.

måndag, mars 30, 2009 8:58:00 em  
Blogger Kristian said...

Visst är det råvarorna det hänger på och inte utrustningen, men lika mycket känslan i händerna och erfarenheten som säger "la mama" att här är det 100 gram smör och där är det 150 grader i pannan utan att ha varken måttsats eller termometer... och ingen kokbok heller eftersom receptet är i huvudet

måndag, mars 30, 2009 10:31:00 em  
Anonymous Victoria said...

Var bara tvungen att dela med mig av denna sketch om "äkta husmanskost", den är ca 39 minuter in på klippet:www.sr.se/laddahem/podradio/SR_pr_cirkus_kiev_090317060048.mp3.

tisdag, mars 31, 2009 8:28:00 fm  
Blogger Bendel said...

Kristian - Visst har jag berättat om när jag ber mammma om recept som jag kanske tänkt lägga ut här; "Så tar du lite av det, och efter en stund lite av det."
Hur mycket och efter hur lång tid? "Så mycket som behövs då det är dags."

Victoria - funkade inte att kopiera länken men jag kan gå in på deras webb och lyssna, vilket datum? Blev så nyfiken.

tisdag, mars 31, 2009 9:20:00 fm  
Blogger Kristian said...

Visst har du berättat om din mammas recept, tänkte själv på det igår.

Min farmor är likadan, hon har alltid lagat mat och bakat efter eget huvud, det är först på senare år (hon blir 89 i sommar) som hon börjat laga från recept i kokbok

tisdag, mars 31, 2009 9:26:00 fm  
Blogger Kristian said...

Cirkus Kiev avsnittet är från den 17/3, på http://www.sr.se/sida/laddaner.aspx?ProgramID=2640

tisdag, mars 31, 2009 9:28:00 fm  
Blogger Bendel said...

Det är ju hur coolt som helst att din farmor börjar laga efter recept som 80+are.

Ha ha, låter som Hemlige Kocken skrivit manus.

tisdag, mars 31, 2009 9:49:00 fm  
Blogger Jessika said...

När jag började laga mat då ringde jag ofta hem till mamma. Särskilt när jag började baka. Jag: jamen, när är det klart då? Mamma: Det känner du.
Jag: När är det färdigjäst? Det ser du.
Gee, thanks.
Samma sak om såsen, lasagnen, potatisgratängen.
Nu känner och ser jag. Och kan steka elakt bra japanska fläskkotletter som jag bara brände vid i början. Erfarenhet ger färdighet.

tisdag, mars 31, 2009 11:04:00 fm  
Anonymous Victoria said...

Cirkus Kiev är ju mest roligt eftersom jag syltar och saftar (Kristian) själv, och sällan kan köpa något...

onsdag, april 01, 2009 7:09:00 fm  
Blogger Bendel said...

Victoria - jag tyckte det var roligt, och påminde mig om att jag borde lyssna mer på radio.

onsdag, april 01, 2009 8:17:00 fm  

Skicka en kommentar

<< Home