Kycklinglever och nakna finska män
Det doftade förmultnade löv på Djurgården idag. Solen trevade. Jag stortrivdes och tänkte att sådana här dagar är magiska, förmodligen eftersom jag alltid känt mig som en åldrig man snarare än en ung kvinna.
Målet var att äta lunch i Rosendals trädgårdar. Jag gillar inte området på sommaren men det är en helt annan sak i november. Stillsammare, kargare, vackrare. Hade inte varit där sedan jag intervjuade bagaren Tina Fernlund, hon som på sommaren jobbar på Rute Stenugnsbageri. Hennes chef, Erik Olofson, träffade jag första gången på en skrivarkurs som inte alls hade med mat att göra. Han hade bruna skinnbrallor på sig, och bar upp dem.
Jag åt gott. Risotto med stekt kycklinglever, choucroute med spicy wurst, rostade rotfrukter och paté. Även maten passar mig bättre den här årstiden. I växthuset som agerar matsal doftade det brasa och tända stearinljus. Det enda störande momentet var mina bordsgrannar, 3 generationer långhåriga blondiner, med håret i sedesamma tofsar, och med käcka kepsar på sina rara huvuden. Boutiquejeans och täckvästar. Gåstavarna lutade mot bordet. De pratade högt om glas de måste köpa på Svenskt Tenn. Tyckte att blommorna ovanför var lite för mycket färgmässigt.
Promenerade till Prins Eugens Waldemarsudde och såg utställningen Bilder från Finland. Ett tidsdokumet från 1850-1920. Tyckte särskilt mycket om kvinnornas tavlor, de var modigare än männens, skarpare. Gillade även purfinnarna arbetarkonst bättre än finfinnarnas bleka naturmålningar. Och det var härligt att se nakna män.
Novemberlandskapet utanför var ett minst lika vackert sceneri som i de flesta målningar. Och huset i sig oerhört stiligt. Det fanns tavlor av min barndoms favorit, Carl Larsson. När jag var 11 kunde jag kopiera honom som ingen annan. Förutom mig var det bara pensionärer där, precis som när jag gick på biografen Zita i somras. 90 % kvinnor, och ett och annat vänstrande par. Önskar att jag hade haft tid att fika i det fina sekelskiftsköket, kaffebrödet såg ut att komma från Rosendal.
Målet var att äta lunch i Rosendals trädgårdar. Jag gillar inte området på sommaren men det är en helt annan sak i november. Stillsammare, kargare, vackrare. Hade inte varit där sedan jag intervjuade bagaren Tina Fernlund, hon som på sommaren jobbar på Rute Stenugnsbageri. Hennes chef, Erik Olofson, träffade jag första gången på en skrivarkurs som inte alls hade med mat att göra. Han hade bruna skinnbrallor på sig, och bar upp dem.
Jag åt gott. Risotto med stekt kycklinglever, choucroute med spicy wurst, rostade rotfrukter och paté. Även maten passar mig bättre den här årstiden. I växthuset som agerar matsal doftade det brasa och tända stearinljus. Det enda störande momentet var mina bordsgrannar, 3 generationer långhåriga blondiner, med håret i sedesamma tofsar, och med käcka kepsar på sina rara huvuden. Boutiquejeans och täckvästar. Gåstavarna lutade mot bordet. De pratade högt om glas de måste köpa på Svenskt Tenn. Tyckte att blommorna ovanför var lite för mycket färgmässigt.
Promenerade till Prins Eugens Waldemarsudde och såg utställningen Bilder från Finland. Ett tidsdokumet från 1850-1920. Tyckte särskilt mycket om kvinnornas tavlor, de var modigare än männens, skarpare. Gillade även purfinnarna arbetarkonst bättre än finfinnarnas bleka naturmålningar. Och det var härligt att se nakna män.
Novemberlandskapet utanför var ett minst lika vackert sceneri som i de flesta målningar. Och huset i sig oerhört stiligt. Det fanns tavlor av min barndoms favorit, Carl Larsson. När jag var 11 kunde jag kopiera honom som ingen annan. Förutom mig var det bara pensionärer där, precis som när jag gick på biografen Zita i somras. 90 % kvinnor, och ett och annat vänstrande par. Önskar att jag hade haft tid att fika i det fina sekelskiftsköket, kaffebrödet såg ut att komma från Rosendal.
Annat viktigt att notera från dagen: Kl. 9.48 blev jag medlem i en lönnkrog. Kl. 18.45 gjorde maken legendarisk bea på smör från I`lle de Ré.
posted by Bendel at 21:02
4 Comments:
Hyr de fortfarande ut sådana segway på djurgården? SAmma ställe där de hyr ut kajaker och sånt.
Låter som en magisk dag i november:)! Översta bilden säger en hel del!
"Förutom mig var det bara pensionärer där, precis som när jag gick på biografen Zita i somras. 90 % kvinnor, och ett och annat vänstrande par."
Hoppas du menar vänslande, annars blir det litet konstigt... hur vet du det säkert liksom?
Jessika - Åh, har det funnits Segways på Djurgården! Det har jag missat, För sådär 10 år sedan ville maken importera sådana. Verkar kalaskul.
Kristina - en riktigt bra dag! Idag vabbas det och vi kommer inte så långt.
Kristian - Det är en människokännare du talar med. De vänslades, men på ett hemligt och skyggt vis, lita på mig, det vänstrades.
Skicka en kommentar
<< Home