Några rader om Hett

Jag har funderat över reportageböcker. Varför jag köper upplägget när det gäller en del men inte andra. Har det med den drivande eller icke drivande analysen att göra? Hur väl genomförd researchen är? Eller handlar det helt enkelt mest om temavalet?

Hur som helst, en bok som jag förmodligen borde ha läst för länge sedan är Heat av Bill Buford. Men det har jag pinsamt nog inte gjort så när jag i ett annat bokärende råkade se den svenska översättningen bestämde jag mig för att det var lämplig sommarläsning.

Den handlar inledningsvis, som ni säkert redan vet, om journalisten/redaktören Bill Bufords tid som köksslav på eleganta Babbo, krogen som drivs av excentriska kocken Mario Batali. En tid som för honom vidare till Italien där han praktiserar både som pastabagare och slaktare.

Det är driv både i storyn och analysen, researchen är imponerande och det handlar om mat på ett njutbart, kunskapsbejakande och livsviktigt sätt. Människorna Buford möter är udda även i sina miljöer och personporträtten utblommade utan att vara för romantiska. Det är råbarkat emellanåt både i språk och händelser och jag kommer på mig själv med att gilla det i detta sammanhang.

Text ur boken:

I det vanliga livet betyder "enkelt" detsamma som "lätt att laga", men när en kock använder ordet betyder det "tar en livstid att lära sig". Jag tog därför till vana att fråga Mario om riktigt enkla saker.
En gång frågade jag hur han kokade ägg.
"Ajdå" sa han, ett ägg är VÄLDIGT viktigt. Ge en kock ett ägg och man fattar direkt vilken sorts kock han är. Det ställs stora krav på den som ska koka ett ägg. Man måste förstå ägget för att kunna koka det, särskilt om det är ett ägg man vill äta.
Vi pratade ägg i två dagar...