Genus och sånt
Grabbigt i köken
Restauratören har intervjuat några kockar bla Ulrika Brydling, Mattias Pihlblad och Sven-Åke Larsson om varför tävlingar och köksmästartjänster på bättre ställen fortfarande domineras av män. Inget nytt under solen. Teorierna handlar fortfarande om att karlar hellre jobbar sena kvällar, att dagstjänster där kvinnorna överrepresenteras har lägre status, fysiska förutsättningar, den macho tävlingsinriktade köksmiljön mm.
Edit 1/10
Intervju i Allt om stockholm med kocklandslagets enda kvinna - Carina Brydling - om att de flesta stjärnkockar är män.
Kvinna - ensamföretagare - och föräldraledig?
Hittade en grej - ett förslag på hur man kan lösa barnpassning första tiden efter att man fått bebis - som som var intressant eftersom jag snart befinner mig i den rubricerade situationen. Känner mig mycket ensam om att vara där. Beror förmodligen på att jag är det också.
Ibland verkar det som det förväntas att jag som kvinnlig ensamföretagare ska lägga ned min verksamhet eller låta den självdö (vilket är resultatet om jag stannar hemma för länge). Och som att jag inte ser fram emot barnet för att jag inte vill göra så. Det förgrymmar mig även fast jag försöker negligera det.
Om det länkade är rätt väg att gå måste jag fundera över. Men jag trodde knappt att själva företeelsen ens diskuterades.
Restauratören har intervjuat några kockar bla Ulrika Brydling, Mattias Pihlblad och Sven-Åke Larsson om varför tävlingar och köksmästartjänster på bättre ställen fortfarande domineras av män. Inget nytt under solen. Teorierna handlar fortfarande om att karlar hellre jobbar sena kvällar, att dagstjänster där kvinnorna överrepresenteras har lägre status, fysiska förutsättningar, den macho tävlingsinriktade köksmiljön mm.
Edit 1/10
Intervju i Allt om stockholm med kocklandslagets enda kvinna - Carina Brydling - om att de flesta stjärnkockar är män.
Kvinna - ensamföretagare - och föräldraledig?
Hittade en grej - ett förslag på hur man kan lösa barnpassning första tiden efter att man fått bebis - som som var intressant eftersom jag snart befinner mig i den rubricerade situationen. Känner mig mycket ensam om att vara där. Beror förmodligen på att jag är det också.
Ibland verkar det som det förväntas att jag som kvinnlig ensamföretagare ska lägga ned min verksamhet eller låta den självdö (vilket är resultatet om jag stannar hemma för länge). Och som att jag inte ser fram emot barnet för att jag inte vill göra så. Det förgrymmar mig även fast jag försöker negligera det.
Om det länkade är rätt väg att gå måste jag fundera över. Men jag trodde knappt att själva företeelsen ens diskuterades.
posted by Bendel at 16:52
11 Comments:
Dominika Peczynski (stavn?) tog ju med sin bebis till jobbet redan efter två veckor om jag minns rätt... det går att lösa på olika sätt, inget är "rätt" eller "fel" i hur man som förälder väljer att disponera sin tid. Däremot finns det fler moraltanter med åsikter om föräldraskapet än någon annanstans!
dvs rådet är förstås att strunta i vad andra tycker och gå din egen väg!
Tack snälla du! Det tänker jag, gå min väg - sjävklart även med tanke på vad som är bra för barnet och min hälsa - men just när det gäller barn så känner jag ett hårdare tryck från omgivningen om vad som är rätt eller fel än nånsin och måste erkänna att jag blir påverkad av det.
Och apropå lösningar, vi får slå våra kreativa huvuden ihop, jag och Åke.
Vill även tillägga att det finns många fördelar med att vara egen nu också. Bara en sån sak som att jag har kontor hemma. Bestämmer tider själv mer än anställda. Och jag hoppas och tror att jag kan bli effektivare på den tid jag får eftersom jag måste. Idag vet jag ju att jag kan sitta och jobba halva natten också.
Om vi nu ska titta bakåt Pia, har du inte alltid valt din egen väg... Å se.. Du har ju lyckats *blink* Man lär så länge man lever, men misstagen och vinsterna här i livet, dom får man klara själv.. Fast många vill lägga sig i dom.
Kram
Det här är en sak jag förökt diskutera med min omgivning länge nu. Men i min omgivning är kvinnorna inte företagare, och männen som är företagare har mammor till barnen som gör bra mycket mmer hemma än de själva. "De måste ju sköta affärerna!".
Som företagare kan du inte VAB-a när det är dags för momsdeklaration. Inskolning på dagis är svårt att förankra hos kunder, de går till någon annan.
Bättre planering? Tja, rätt ofta händer faktiskt saker utanför ens kontroll hur noga man än planerar. Därför har jag alltid försökt "ligga före".
Det innebar att jag flera år jobbade jag när barnen gått och lagt sig, men det slutar med att man ALDRIG får egen tid. Jobbet ligger alltid och pockar. Om barnen blir sjuka påföljande vecka måste jag ha marginal.
Jobbar man dessutom hemifrån är det svårt att slappna av i sitt eget hem.
Jag har aldrig varit föräldraledig i vanlig bemärkelse. Rätt eller fel, vem vet, men om jag varit det hade mitt företag inte funnits idag.
Så se till att du de först tre åren har mer backup än du någonsin trott att du skulle behöva. Farmor, brorsa, make, granne eller barnflicka för privatsidan. Men glöm inte arbetssidan, lägg bort så mycket jobb du har råd med och sedan lite till.
Min erfarenhet är i och för sig att det är lättare at ordna barnvakt åt barnet än åt företaget. Det senare är liksom inte lika gulligt.
Det låter lite gnälligt men det var år jag inte önskar någon annan. Hade jag vetat vad jag vet nu hade jag gjort mycket annorlunda.
men det blir bättre! När barnen kommer ur blöjålder (4-5 år) och är lite mer självständiga, kan leka med kamrater lite mer och mamma/pappa inte längre är centrum i världen ...
Länkförslaget verkar skrivet av någon som faktiskt förstår hur kvinnliga företagare har det, tycker jag.
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Anna-Eva - min mamma som är ung, inte ens 60 fyllda, växte upp på en gård med väldigt många syskon. Och som du säger fick hon tidigt hjälpa till med att jobba. Det var naturligt för henne.
Kan inte låta bli att tänka på att det som förmodligen blir fel för en del hur jag än gör blir så rätt om det är en man. "Han har börjat jobba efter 10 dgr - inget mer med det. Och om han är hemma 2 månader så är han skitduktig" eller "Åh så fint och rart, han offrar egna företaget för att satsa på sitt barn".
I mitt jobb brukar jag tänka att det finns flera lösningar som är rätt. Det tror jag om detta också. Även om konventionen är ensidig. Jag tror säkert att de som tvärtom mig väljer att inte jobba alls också får känna av en del. Jag tror också att vi/jag hittar min egna väg. Och blir glad över att du också tror det.
Nu är det en fot som vill ut på sidan av min mage:)
Helena - allt är relativt.
Pipopp - de kvinnliga företagarna finns inte i min omgivning heller. Det är därför det känns ensamt med den biten ibland. Inte så konstigt kanske om det knappt är 5 % av arbetskraften som består av kvinnliga företagare. Eller så är de jag möter "frilans" och identifierar sig inte som företagare. Och de få medvetna har ofta inga barn.
Hur som helst har jag iaf en klok man och det är jag glad över. Han sköter tex nästan allt domestic nu för att jag ska kunna vila och slutföra. (För detta är han värsta hjälten - och även fast jag varje dag är så j-la glad att det är just han som är min livskamrat - kan jag inte låta bli och fundera över om jag skulle vara lika "duktig" om jag tog hand om hushållsarbetet om han blev gravid, sjuk eller liknande). Han vill också vara föräldraledig så mycket han kan/får sedan. Men det är så svårt att planera framåt eftersom jag inte vet hur lång tid jag behöver för att återhämta mig och sånt.
Tack hur som helst för att du visade dig!
Jag är en sån klant - skulle redigera min kommentar eftersom jag missuppfattat en sak i all hast och tog istället bort Anna-Evas jättefina inlägg som gjorde mig glad!
Hon skrev om att hur hur kvinnorna på bondgårdarna inte kunde vara lediga i ett år och hur barnen då integrerades i familjen och arbetet på gården. Hur det blir fel hur jag än kommer att välja att göra. Och att hon trodde att jag skulle hitta min egen väg. Förlåt Anna-Eva!
Skicka en kommentar
<< Home