onsdag, september 19, 2007

Vad är väl en bal på slottet?

Det är inte för att kokettera jag berättar att jag tackar nej till nästan alla releaser, lanseringar, jubileum mm det kommer inbjudningar till. Högst ja till en tillställning av tio ungefär. Oftast beror det på att det inte är tillräckligt intressant/matnyttigt i kombination av tidsbrist. Ikväll är jag dock uppriktigt ledsen över att inte kunna gå på releasefesten för gaylivsstilskokboken Pink (som jag tidigare skrivit om här). Pratade med Peter Norman som gjort den för ett par veckor sedan och det lät som det skulle bli ett mycket speciellt partaj. Att jag tycker mycket om honom och det han gör är ingen hemlighet. Istället sitter jag och jobbar med en text som måste bli färdig.

Vanligtvis kan jag gå upp extra tidigt, eller jobba extra sent för att slutföra jobb om det är något som hakar upp sig. Jag kan lita mycket till min förmåga eftersom jag är fysiskt och psykiskt stark. Men för närvarande säger min välsignade kropp ifrån såna kraftansträngningar. Om inte direkt så när det gått för långt. Igår var jag tvungen att vila en stor del av dagen eftersom det uppenbarligen varit för hektiskt ett tag. Så nu gäller det att prioritera hårdare vad som är viktigt. Hälsa och kunder tex. Annat får vänta. Även fast jag har förbaskat svårt att acceptera det.



10 Comments:

Anonymous Lotta said...

Visst är det frustrerande, men det lönar sig ju till slut även om man kan bli galen under tiden. Så sköt om dig och vila vila vila :)

onsdag, september 19, 2007 10:05:00 em  
Blogger Kristina Eriksson said...

Du har en klok inställning och du kommer få din belöning med råge!

torsdag, september 20, 2007 10:43:00 fm  
Blogger Bendel said...

Tack Lotta och Kristina! Alla mammor säger som ni, gissar att det finns en anledning till det så jag försöker lyssna på er.

torsdag, september 20, 2007 5:15:00 em  
Blogger Anna-Eva said...

Och sen när du kan och orkar igen så vill du inte längre. Då vill du vara hemma med ditt lilla under verk :)

torsdag, september 20, 2007 7:28:00 em  
Blogger Anna-Eva said...

Urs�kta den hemska s�rskrivningen ovan :)

torsdag, september 20, 2007 7:29:00 em  
Blogger Helena H:son Blogg said...

Måste bara säga, jag tror du behöver detta, med eller utan bäbis i magen, som jag förstått är ju du med på nästan (å då menar jag nästan) allt, kan vara skönt och koppla ifrån lite, någon gång under livet.. *blink*

Kramen

torsdag, september 20, 2007 7:55:00 em  
Blogger Kristian said...

En bekant till oss jobbade så hon höll på att gå in i väggen för att få allting avslutat på arbetet innan barnafödseln. Resultatet blev att barnmorskan såg till att hon blev sjukskriven i vecka 30. Barnet föddes fullt friskt och det rullade på som vanligt på jobbet utan henne. Slutet gott allting gott. :)

fredag, september 21, 2007 12:55:00 em  
Blogger Bendel said...

Tack för omtänksamhet och sånt.

Det är uppenbart enklare att vara gravid och föräldraledig om man är anställd. Jag har ett enmansföretag som jag inte vill kasta i sjön. Kan inte vara borta för länge vare sig före eller efter, då har jag snart inga uppdrag kvar och måste börja om från början. Branschen klarar sig utmärkt utan mig, men inte tvärtom. Och det är ok för mig eftersom jag inte vill bli anställd igen. Som tur är finns det även en far som nu tex fixar hushållsarbetet för att jag ska få vila samt ha ork att slutföra saker på ett vettigt sätt och som sedan gärna är föräldraledig så mycket han kan/får. Dessutom är supersnäll svärmor som snart går i pension och mer än gärna finns där sedan när det kniper.

Min barnmorska ville också sjukskriva mig men fick inte. Istället har jag prioriterat mera och maken fått ännu mera ansvar. Vips var tex de kassa järnvärdena mm bättre och tom hon medgav att jag såg pigg ut igår.

Med reservationer för att jag snart genomgår en total personlighetsförändring.

fredag, september 21, 2007 4:51:00 em  
Blogger Bendel said...

Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

lördag, september 22, 2007 4:16:00 em  
Blogger Helena H:son Blogg said...

Å då höjer vi glaset för Åke... *ler* Kankse min sambo ska läsa denna blogg oxå... Hmmm måste nog sammanföra dessa män.

Kram glad att höra att dina värden blitt bättre.

lördag, september 22, 2007 9:20:00 em  

Skicka en kommentar

<< Home