Jösses...

...vad det händer mycket! Berättar mer då min lekamen fått välbehövlig vila.

Lästips: Lisa skriver om dagens lunch som även jag avsmakade.

Uppdaterat: Elin har också reflekterat över Kellerkalaset.

SM i mathantverk - Smaklust

Det tog nästan 6 timmar att bedöma elva söta skorpor och sex surdegsbröd. Ett ansvarsfullt jobb för mig, juryordförande Manfred Enoksson - bagaremästare Saltå Kvarn, Marcus Östin - konditor/kock Storulvån och Gun-Britt Olofsdotter - kostchef.

Det krävdes 13 olika jurygrupper till de nästan 300 tävlande produkterna. Många bekanta ansikten syntes bland borden; Carl-Jan Grankvist, Niklas Ekstedt, Jan Hedh, Jens Linder, Ia Orre, Monika Ahlberg mfl. Jag blev glad av att träffa så mycket matfolk och vänner, gillar att hösten är här. Och mitt första möte med Mia Öhrn var uppiggande, fick tillfälle att kommentera hur koolt hon gjorde blå våfflor till statsministerna förra veckan. Vinnarna presenteras ikväll under en middag och sedan här. Tävlingen arrangerades av Eldrimner på upplevelsemässan Smaklust som pågår nu i helgen.

Tilltagande rondör

Hörde på omvägar att någon tyckte jag såg frodig ut. Det stämmer, jag har gått upp massor med kilon de senaste månaderna. Har faktiskt aldrig vägt så här mycket.

Helsinki 10

Gillar du mode-designbutikerna Colette i Paris och Nitty Gritty i Stockholm bör du besöka Helsinki 10. Märken som amerikanska Jeremy Scott (som annars bara går att handla på nätet om du inte far till USA), Dries Van Noten, Vivienne Westwood och ett förvånansvärt stort utbud av svenska Cheap Monday. Dessutom en secondhandavdelning som tom med jag gick igång på. Mycket rockabilly, sport och hippie. Var väldigt nära att köpa en 70-talig rosa handsydd klänning med färgstarka generösa broderier. Och en äkta bowlingblus från 60-talet.

Salutorget

Vårt hotell låg ganska nära marknaden på Salutorget. Förmodligen har du besökt den då du varit till Helsingfors, de flesta hamnar där. Stannade upp där en dag och åt sötsyrlig kvargpirog och köpte med en halvliter finska jordgubbar. Hoppade sedan på spårvagnen. Framför mig satte sig en välklädd gammal skröplig man med en likadan påse som han åt ur. Han klev tafatt av i Berghäll. Mitt hjärta skrynklade ihop sig av nån sorts ömhet när jag betraktade honom.

Jag tyckte jag hela tiden såg företeelser som jag aldrig tidigare tänkt på som specifikt finska. Exempelvis åt många finländare havregrynsgröt med en klick smör till frukost, det har grötälskaren jag gjort hela min uppväxt. Är det typiskt finskt att göra? På frukostbufféerna fanns små sockermunkar. Min mamma har alltid gjort sockermunkar, är det finskt att göra? Osv.

Ungefär som när jag läste Susanna Alakoskis Svinalängorna och huvudpersonens finska familj hade en foxterrier som hette Terrie. Min farmor hade en likadan hund med exakt samma namn. Det kändes förbannat förutsägbart. Som tur var identifierade jag mig inte så mycket med övriga historian.

Caféerna

Caféerna bidrar mycket till att Helsingfors känns kontinentalt.



Café Ekberg måste räknas till ett av de mer kända, anrika caféerna. Potatisbakelse på fatet, smakade mest mandelmassa.



Detta anonyma ljuvliga ställe, Café Photo på Museigatan 9, sprang vi på då vi behövde ett snabbt mellanmål i favvostadsdelen Töölö.

Turist, javisst!

Eftersom jag mest hälsat på släkt i Helsingfors har jag missat många av de sevärdheter som staden erbjuder. Så jag passade på att se en del av dem nu.


Cityvandring. Fontän nära Salutorget.


Tempelplatsens kyrka. UFO-liknande underjordisk kyrka från 1969 som är huggen ur berget. Taket, där 22 km koppartråd finns inlindat, släpper dock igenom dagsljus. Suggestiv, mycket annorlunda atmosfär.


Nationalromatisk interiör i järnvägsstationen byggd 1919 av Eliel Saarinen.

Fan of funkis?

Tyvärr var Glaspalatsets restaurang stängd då vi tänkte äta där men en fika i Café Lasipalatsis naturligt nötta miljö är också en sjyst upplevelse. Iallafall om man är det minsta designintresserad.

Troikka

Hemma igen! Borta ett par dagar från jobbet och det känns som jag halkat efter direkt. Men jag ska försöka behålla känslan från Helsingfors nu när jag sätter fart igen, för den tycker jag om - exotisk, kontinental, bekant, mysig och storstadig på en och samma gång. Ändå hann vi bara göra de mest självklara.

I lördags tog vi oss till västra stadsdelen Töölö och åt middag på ryska restaurangen Troikka. Har legat på samma plats och sett likadan ut sedan 20-talet. Hela besöket kändes som ett drömskt tillstånd, en resa till en annan tidsålder. Enklast att beskriva detta är med bilder. Det ni inte kan se är den nostalgiska ryska musiken som spelades och de korrekta men jovialiska kyparna.



Som att sitta i en Rembrandt-tavla tyckte maken.




Köket hälsade oss välkomna med vitlökssoppa som smakade lite som en sås jag gjorde förr till rådjur då man kokar en hel vitlök länge i några dl mjölk. Vitlökssmaken blir då mycket mild.

Min förrätt bestod av klassiska kombon finsk/rysk saltgurka (som ett mellanting mellan svensk saltgurka och smörgårgurka), smetana (ungefär som en blandning mellan gräddfil och créme fraiche) och honung.



Åke valde Vorschmack gjord på lammfärs, sill och lök + potatismos. Till detta serverades finhackad saltgurka och rödbetor samt smetana.



Till varmrätt åt jag (ox-)Filé á la Stroganov med potatispuré. Mastigt men smekande lent. Även till detta serverades hackad saltgurka och rödbetor.



Åke lät Lammstek på armeniskt vis smaka. Rätten - lammstek och rotfrukter - var tillagat i ugn på en gjutgjärnsplatta som också användes vid serveringen. Bilden ovan visar tillbehören, en sås och rödvinskokta vitlöksklyftor.



Halvlek.



Min efterätt: Sibiriska isade tranbär med varm kolasås. Det satt fint med något syrligt efter den gräddiga varmrätten.



Åke avslutade med Rysk tebricka - te som smakde lite tjära och något sött, hallonsås, sockerkaka, mördegskaka och ett par chokladbitar.

Noterat

Du har förmodligen redan lagt märke till att Linda Skugge börjat blogga igen, på amelia.se. Då och då hyllar hon välförtjänt matbloggen Curoius. Också Fredrik Virtanen har gjort come back i bloggosfären. Intressant är det att mamma Schulman nyligen gav sig in i denna värld.

Locanda

Känner mig fri idag. Har begärt ledigt från firma Bendel och fått beviljat. Innan jag stänger ner helt tänker jag i all hast berätta att jag åt fina tapas på Locanda igår under ett middagsmöte med några matskribenter. Långt bättre än dem jag åt på samma stol för 1 1/2 år sedan. Vällagat och mycket smak. Min meny:

1. Chévre, rödbetor, sidfläsk, saltstekta valnötter.
2. Gazpacho con coca, spansk pizza, timjansorbet (se bild).
3. Porchetta “della Casa" - spädgrisbringa, svamp, lökringar, skysås (se bild). Helt klart the leader of the pack!

Smakade även på grannens lockande knivmusslor (scrolla ned) med cavagelé.


Den här bruschetta och serranoskinkabilden tog jag med bara för att visa att pesto och tapenade serverades ur patentburkar, en trend jag noterat även på dessa krogar.


Spädgrisbringa


Gazpacho

Och nu fick jag mejl från storföretaget, efter flera månaders försening har deras ekonomiavdelning i Bratislava betalat min faktura. Vad fint, då blir det fest i Helsinki.

Helsinki nästa

Nej, det handlar inte om mat idag utan om annat jag tänker på då jag ska åka till den finska huvudstaden.

Farsan är en tjurig fan. Det är därför han är en duktig maratonlöpare (ex: 51 år gammal kom han på ca 1900e plats i NY Maraton, totalt 33 000 deltagare), Wasaloppsåkare, cyklist mm.

Han kom till Sverige som en liten unge. När det var dags för lumpen men ingen inkallelse kom kontaktade konservative farfar Pentti finska myndigheterna mot pappas vilja. Det skulle bli karl av honom. Och tur var att han fortfarande var finsk medborgare, svensk militärtjänstgöring var bara för mesar.

Motsträvigt hamnade pappa på ett kompani i mellersta Finland och vantrivdes. Vägrade befälsposter hans idrottsbakgrund meriterade honom till eftersom de skulle göra hans tid i lumpen längre än nödvändig. Dessutom hävdade han att det var omöjligt att stanna på grund av språkproblem.

Farsan omplacerades då till ett svensktalande elitliknande förband i Helsingfors. Vilket innebar ännu längre tid i lumpen... Men nu var han iallafall i en stad han kunde. Med vänliga och generösa släktingar som lagade god mat och som stack åt honom extrapengar. Bland annat kriminalkommissarieprofilen som till och med gav honom en egen hemnyckel så han kunde komma och gå som han ville.

Pappas främsta och nästan enda uppgift var att stå högvakt vid presidentbostaden. Många är de historier jag hört om när karismatiska Urho Kekkonen stannade och pratade med honom, framför allt när han kom hem sent från någon tillställning. För att inte tala om statsbesöken.

När jag växte upp besökte vi ibland Helsingfors där vi brukade bo hos släktingar på Katajanokka/Skatudden. Oftast i samband med maran. Jag har även varit där senare. Det är för mig en stad full av muntliga historier. Detta var den första och enda jag tänker återberätta här. Däremot utlovas matspaningar till den intresserade.

Längtar till finska inlandet

När jag pratar med mamma om hennes visit hos våra finska släktingar inser jag hur dum jag är som inte också hälsar på dem. Varje sommar vill jag men det är alltid något annat som lockar mer.

Bara en sån sak som att på gården där mor växte upp, som numera drivs av hennes bror, är det fortfarande obligatoriskt med bastubad på torsdagarna. I rökbastun vid ån som rinner genom ägorna. Självklart doppar man sig i det iskalla vattnet då kroppstemperaturen känns på gränsen till outhärdlig. Trots att det gått 15 år sedan jag var där senast minns jag dofterna från röken som ligger kvar i bastun, björkruskorna och de fuktiga trasmattorna på bänkarna man sitter på i vilorummet. Kvällen avslutas med korvgrillning, enda tillfället i veckan det tillåts att gå ned i jordkällaren och välja en läsk/öl.

I det stora lantköket finns en vedugn. Där bakar min moster rieska. När jag växte upp var det mormors jobb. Jag älskade att se på hur hela det enorma köksbordet fylldes med bröd. Och att få äta rieskan varm med bara gårdens smör på och dricka fet opastöriserad mjölk till.

Mamma berättar om hur mycket jordgubbarna och färskpotatisen de åt smakade. Och om alla charkprodukter hon köpte med sig hem.

Nästa vecka åker jag till Helsingfors. Det närmar sig.

Trick

Apropå Peter Norman, det är tack vare honom jag alltid skär citron och lime så här när jag ska pressa saft över/i maten. Det kommer så mycket mera än ur vanliga klyftor.

Uppdaterat
Här en hel skola i hur man pressar lime effektivast, funnen via Matälskaren som tagit rejäl fart igen efter semestern.

Rosa kokbok

Käkade lunch på café Annas (Drottningholmsvägen) söta, pyssliga uteservering. Känns som att fika hemma hos en gammaldags tant. Läste QX som jag brukar göra när jag är där. Och såg att världens bästa Peter Norman snart släpper en ny kokbok - Pink. "Så gay att även din mormor skulle förstå det om hon bläddrade i den" skriver QX. Se smakprov här (PDF, sid 30-31). Har jobbat en hel del med honom även om det var alldeles för länge sedan nu. Peter har en otrolig känsla för smak, färg och form. Fotografen Mikael Strinnhed har jag också positiva erfarenheter av. Kom just på att det var alldeles för länge sedan vi sågs, vi skulle ätit lunch senast jag var i London men Peter fick ändrade planer, skulle till Ibiza.

Om du skulle råka läsa detta Peter (inte så troligt men nån av dina vänner kanske googlar ditt namn eller liknande), hoppas vi ses på BQs 75-årsfest!

En vanlig ledig sensommarsöndag

Sitter med andan i halsen för att jag har så mycket att ta tag i. Borde med andra ord vänta med att blogga tills jag bockat av flera saker på min to-do-lista...
Skulle helst dela med mig något matnyttigare än att redovisa hur en dag i mitt liv kan se ut. Men det får vänta.


En bra start: Vaknade av att maken bakat scones som vi åt på balkongen.

Långpromenad med hunden på Kungsholmen:
-Matig, välsmakande woklunch på vår vänliga kvarterskrog Mamadou.
-Kaffe och bulle på lummig och mysig uteplats hos Kafé Kajak, Smedsudden (nära Rålis).


Till middag hade jag tänkt göra något med eftertanke, kanske ett storkok att fylla frysen med. Men det blev inte riktigt så. De tankarna dunstade i värmen och jag lagade lika enkelt som jag gjort nästan hela sommaren.

Jag tycker mycket om nyheter och kretivitet men har hamnat i en period då jag får stressutslag av mat som nästan enbart tillagas i syftet att visa andra vem man är. För att inte tala om vad jag får av alla "nödvändiga" och trendiga matlagningsredskap, porslin och allt som ibland får större fokus än själva maten.

Middagen bestod av spagetti med tomatsås. Liknande sås finns hos Ilva. Milda italienska smaker som jag gillar. Testade ICAs ekologiska spagetti som jag inte kommer köpa igen. Till efterrätt blev det Gino av de frukt och bär jag hade hemma.

P.S. Vad jag ser fram emot Maja Lundgrens nya bok Myggor och tigrar om bla Camorran i Neapel! En av mina absoluta favoritböcker är hennes svulstiga debutbok Pompeji.

Uppdaterat
Ett utdrag ur Maja Lundgrens Myggor och tigrar.

Blogglunch

Träffade igår en kvinna som delar min förtjusning över smågrisar (bara en sån sak!), min och många andras bloggfavorit - Ilva! Första gången men absolut inte sista om jag får bestämma. Färgstark, klok och trevlig. Måste erkänna att det var lite pirrigt innan men det räckte med ett par sekunder för att det skulle kännas som vi träffats förr. Om du mot förmodan skulle ha missat hennes fantastiska mat- och fotoblogg - gå in här nu!

Mästarmötet

1988 i januari träffade jag Nils - som ser ut som en blek version av indianen i Gökboet - vid Karlaplan eftersom vi skulle fika på Café Oscar på Narvavägen. Han hade spelat innebandy. Jag var blond och hade nytt gråblått nagellack och en grågrön stickad tröja från Benetton på mig.

Då mötte vi honom! Och jag sa:

- Men det är ju Jarl Kulle!

- Lägg av, svarade Nils. Han är ju död.

Något jag egentligen var mycket medveten om eftersom det ganska nyligen hänt. Båda tittade igen på mannen jag nyss kommenterat och sa samtidigt:

-Ingmar Bergman!

Med basker, mörk rock och allt. Jag tror att han var ute och promenerade med sin granne Strindberg.

Första och enda gången jag sett honom live. Det var stort. Vila i frid. Ikväll läser jag om Enskilda samtal.