Har Whole Foods övergivit sina rötter?

Brödavdelningen på Whole Foods, Chelsey, NYC.

En läsvärd NY Times-artikel om Whole Foods. Jag besöker alltid deras butiker då jag har tillfälle. De har ett stort, brett och välsorterat utbud av ekologiska och lokala livsmedel, snygga (pekorala) exponeringar, mycket premiumprodukter och fräsch färsk färdiglagad mat. Stora lokaler men på många sätt sinnliga.

Whole Foods var först med att bli stora med denna mix. Marknadsföringsmässigt och affärsmässigt är det tacksamt att ha den positionen. Men det är inte lätt att förhålla sig till sina kärnvärden om de är idealistiska och företaget blir för stort. Enligt artikeln får butikskedjan växande kritik av kunder för sådant som att de inte stöder de lokala köttproducenterna på ett bra sätt och för att kvalitén på varorna upplevs ha försämrats.

Jag har de senaste månaderna funderat över när den brytpunkten kommer för expansiva Saltå kvarn. När blir de för stora för sina kärnvärden? Och den samlade kritiken börjar att komma?

Garlic and Sapphires (2)

"Aldrig färre än tre besök, oftast flera, och anonymt" är Ruth Reichls ledord då hon jobbar som restaurangkritiker på The New York Times.

Det här är ingen recension utan snarare en fragmenterad resumé av boken ovan som går att beställa här.

I ett kapitel besöks fashionabla Le Cirque både av Molly (en av Rutch förklädda karaktärer) och av matkritikern Ruth. Några dagar efter att Molly fått ett ganska uselt bemötande möts Ruth av orden: The King of Spain is waiting in the bar, but your table is ready. Skillnaden på service och mat är så stor att hon bestämmer sig för att göra två separata recensioner. Det är två olika restauranger beroende på vem du är. Vilket inte godkänns av tidningsledningen och slutar med att texterna slås ihop till en och restaurangen får medelbetyg istället för ett bra och ett dåligt. Att hon inte ger den lika många stjärnor som tidigare är en stor sak.

I huvudtaget har Ruth många för tidningen nya idéer om vad som är bra och dåligt, en enkel sushisylta får högt betyg för att maten smakar lika bra som på de bästa ställena i Japan (där hon bott ett kort tag) och instutioner skrivs ned då det enligt henne förtjänas.

Jag tycker alltid det är intressant att läsa om mat och kommunikation, ännu mera om författaren är Gourmets chefredaktör. När historien dessutom utspelas i New York och det namedroppas ställen som jag har/vill besöka har jag svårt att se på historien analytiskt (eller så vill jag kanske inte det här alt. har inte tid att göra det). Men jag törs säga att det är underhållande och välskrivet. Linjen mellan självbiografiska händelser och skrönor är ofta tunn eftersom boken innehåller många goda historier.

Tack Alice för lånet!

Detta har jag också skrivit om Garlic and Sapphires.

Hemmahelg

Bokstunder.
Garlic and Sapphires - Ruth Reichl (utläst, recension kommer snart). The Nasty Bits - Anthony Bourdain. Istället för vykort - Johan Johansson - ett spontanlån från biblioteket, är lite nyfiken på denna musiker som jag träffade i våras. Stieg Larsson - Män som hatar kvinnor - avd. onödigt vetande; på sidan 18 utspelas en scen på café Anna där det hänt att jag lata mornar köpt mitt morgonkaffe.



















Projekt vardagsrum
Riva ned gamla halvruttna vävtapeter, skrapa bort ytterligare 5 lager gamla tapeter, spackla och måla grundfärg (på bilden). Nästan allt gör vi själva som värsta käcka Timells i sann nutida renoveringsanda. Kroppsarbete kräver schweizisk mjölkchoklad till mellanmål (se bild ovan).

Mera Tony

Skvaller och pladder: Anthony Bourdain ska bli pappa för första gången.

Och här har han gästbloggat i sitt typiska manér om kockarna på Food Network. Kanalen som bl a sänder helt galna Iron Chef. För ett år sedan var jag väldigt nära att se ett program live då jag träffade en av showens PR-ansvariga i New York. Istället besökte jag Balduccis Foodmarket.

The Nasty Bits

Renoveringen av lägenheten ger mig blåsor på händerna. Och stjäl viktig bokläsningstid. Jag vet inte vilket som är värst.

När jag läst ut Garlic and Sapphires av Ruth Reichl ska jag fortsätta med The Nasty Bits av Anthony Bourdain (som jag köpte idag). Här kan du läsa ett smakprov.

Macarons, cup cakes och bagerier

Efter att ha läst lite olika tidningar som jag inte brukar läsa så ofta i helgen verkar det som dessa postningar är värda att damma av:

Tidigare postat i juli 2006.

Det finns en tydlig njutningstrend. /.../ Jag har sett mycket av det i London, Paris och NYC de senaste åren. Cup cakes och macarons är en del i detta.


Tv, utsmyckning av cup cakes på legendariska mysiga Magnolia Bakery, NYC. Th, cup cakes på Hummingbird Café, Notting Hill, London.


Macarons på Maison du Chocolat, Madison Aveny, NYC.

I Paris är Pierre Hermé bagaren på modet. Han bakar färgglada finsmakar-macarons med många olika smaker, en favorit innehåller exempelvis camparigrapecréme och grapesylt. När jag för några år sedan köpte en stor förpackning på Hermé kom folk i Paris spontant fram till mig och sa: - Åh, har du köpt macarons där, de är de bästa i stan! Den gode bagaren Johan Sörberg har bekräftat dess fina kvalitet. Apropå Johan så kan man ibland köpa sådana här biskviliknande bakverk på Riddarbageriet.


Tv cup cake från matmarknaden Zabar´s egna bageri E.A.T., NYC.
Th populär macaronbakelse på ett av NYC bästa bagerier, Bouley. Liknande finns på Harvey & Nichols, London.

I NYC finns legendariska Magnolia Bakery som folk vallfärdar till för att äta deras, i flera bemärkelser, söta cup cakes. De omnämns ofta i populärkultur tex i Bergdorf Blondes och i tv-serien Sex and the city. Magnolia Bakerys egna recept och andra cup cake-böcker hittar du här på amazon.com

Foto: Pia R Bendel och Åke Bendel.



Mera om macarons och cup cakes, tidigare postat i juli 06

Två exempel på Pierre Hermés macaroner. By the way råkar jag känna till att Pierre inself firat en jul i Sverige. Naturligtvis hemma hos en duktig och känd bagare.

Blev du sugen på macarons eller cup cakes efter gårdagens postning? Och ska till Paris eller London? Kul, då har jag flera tips. I Paris ligger det fantastiska konditoriet Ladurée. (Med en av de sötaste hemsidor jag vet). De är liksom Pierre Hermé kända för sina macarons. I vintras öppnade de en filial på Harrod´s i London. Och om du ändå är i London och får lust att baka fantasifulla cup cakes finns det finfina pyssel-lådor enbart för detta ändamål på Sainsbury`s kakavdelning. Vardagliga men goda cup cakes hittar du på utmärkta take away-kedjan EAT.

Menutool - miljöanpassa måltider

På menutool kan du planera klimatanpassade måltider. I ett diagram visas hur ingredienserna du väljer påverkar miljön och näringsinnehållet. Bakom projektet, som utvecklats vid KTH, står bla två av mina gamla föreläsare från Göteborgs Universitet, Helena Shanahan och Helena Wåhlander.

Under Shanahans ledning har jag gjort flera små projekt, det jag minns bäst är ett där jag räknade ut de ekonomiska fördelarna med att vara flera i ett hushåll. Jag skrev också under samma tid en liten uppsats om Äldres syn på miljö och miljöarbete i hushållet. En professor i pedagogik var handledare. Snabbt sammanfattat tyckte inte de 70+are jag intervjuade att miljöarbete var så viktigt (1993) men levde ändå omedvetet miljövänligare än de flesta eftersom de lärt sig att vara måttfulla och sparsamma. Undrar om det ser likadant ut idag?

Egna märkesvaror

EMV har nämnts i förbifarten och skrivits om i bloggosfären på ett par olika ställen de senaste dagarna. Det fick mig att tänka på en av mina gamla postningar.

Äntligen fredag! Nu ska jag äta Martellispagetti med tävlingsbolognese och dricka minst ett glas rött vin.

Breakfast at Tiffany´s

Ibland klär Holly Golucky upp sig till tänderna och besöker Tiffany´s eftersom det har en ångestdämpande effekt på henne.

När jag var lite nere härom dagen såg jag Breakfast at Tiffany´s. Jag tror inte filmen ger Truman Capotes roman (utan att ha läst den) fullständig rättvisa. Men den funkar fint som tröst.

För några år sedan ville jag äta frukost på Tiffany´s och frågade en storbyggd vakt var cafét fanns. Han skrattade och sa; Nej här kan du inte äta frukost, har du inte sett filmen? Nej, då hade jag inte det.

Italienska på Söder

Besökte Cajsa Warg idag och köpte spagetti från Martelli. Det blir intressant att se om jag kommer uppskatta pastan lika mycket som K mfl. Kom även över kaffe från Neapel - Passalacqua (diggar estetiken på deras hemsida). Napoletanska konkurrenten Kimbo är annars huskaffe hemma hos Bendels.

Lunch med matveteran

På köksväggen hänger en inramad personlig teckning och hälsning från Hiram, ett brödstilleben arrangerat av Allt om Mat på 80-talet och en bild på Tore Wretman. Jag äter lunch med en pensionerad matjournalist. Vi talar om nutida mediafenomen och om svensk matpresshistoria.

Hon tycker att flera recept är värda en medföljande historia, om människorna och platserna bakom.

Bildtext: Vi dricker kaffe ur koppar köpta på en matresa till Peking.

Pyttipanna

Gångtunnel i Stockholm.

Önskar att jag hade mer tid och kraft att laga mat, skriva och reflektera. Men det är fortfarande stökigt hemma. Igår (2 mån. efter att vi flyttat hit till Kungsholmen) packade vi upp de sista flyttkartongerna och därmed också de sista grejerna till köket. Vi rev även ned vävtapeter och förberedde för spackling och målning i vardagsrummet. Det kostar alldeles för mycket tid och pengar att flytta, särskilt om något måste fixas. Även om det inte är frågan om någon lyxrenovering, för oss handlar det mest om lite nya tapeter och färg eftersom det verkligen behövs.

Lite socialt liv hanns dock med i helgen: Var på en förhandsvisning av The Dreamgirls. En film om The Supremes. Snygg, bra skådisar och skön musik - inte mycket mer än så men alldeles tillräckligt en lördag eftermiddag. Och igår var jag på ett 60-någonting-kalas. Klassisk buffé med chark, hemlagad potatissallad, goda ostar osv, vin och hallonpannacotta.

Jag tror jag drack vin varje dag förra veckan och inte att glas betalade jag själv. Jag skulle kunna fortsätta så redan idag men har tackat nej till det mesta en tid framöver. Inte tänker jag läsa all info som kommit till mejllådan heller. Surströmmingsglassar och allt vad det handlar om. Sparar det tills jag har mera tid.

Är på ovanligt dåligt humör idag (beror kanske på att jag har visdomstandvärk). Jag retar mig på allt möjligt. Sånt som att alla betydande mattidningar i västvärlden skiver om samma saker och samma personer, det finns framför allt några få kockar som snurrar överallt. Och varför hyllar alla Wilmas knäckebröd? Det är roligt med ett nytt märke i vanliga livsmedelsbutiken, och det är gott men alldeles för stenhårt för mig.

Viktiga diskussioner

Om ett par veckor ska äntligen nätverket VRNB träffas igen:

"Ibland kan man sakna utrymme för det mer allmänna, anspråkslösa och fritt florerande samtalet i arbetslivet. Andra gånger är man sjukt nyfiken på vad vissa människor säger om vissa saker när de inte får betalt. Så vi skapade ett litet forum för att uttrycka oss, i all omdömeslöshet. Om olika ämnen som behandlas fritt, både allmänna aktualiteter och specifika områden. För att det är kul, och kul är bra".
T.S. för VRNB

Nästa ämne har underrubriken: Snabbare och viktigare. Fler och svårare. Tillgängligare och flyktigare.

Kanske kommer jag berätta mer om huvudrubriken och vad vi kom fram till. Kanske kommer jag länka till VRNBs eventuella blogg. Kanske.

Det var ett års sedan vi träffades första gången.

Oväntad invit

-Vad fint klädd du är! Och jag gillar hur du har håret. Du ser fransk ut.
Jag åkte tunnelbana till ett matevent och blev först lite rädd för de okända otroligt elegant klädda herrarna som började tala med mig trots att jag försökte se bister och avståndstagande ut.
Det visade sig att den ene driver en klädesbutik på Östermalm och snart ska öppna en karibisk restaurang bredvid där den andre ska bli köksmästare. Jag fick en inbjudan till invigningen.

Nörderi som nörderi?

Är bjuden på vernissage ikväll och hoppas verkligen jag hinner dit efter styrelsemötet ikväll. Det är (såklart) inte mat som ställs ut, det är möbler (1900-tal). Men jag känner igen det genuina nörderiet hos värden som även en del matmänniskor ägnar sig åt, kolla själv in hans blogg här. Det får mig att bli intresserad av ämnet.

Italiensk affärsmans bolognese

Jag frågade Fernando di Luca hur en bolognese ska tillagas. Hans recept påminde mycket om mitt. Ingen kycklinglever eller mjölk, poängterade Fernando. Och tagliatelle till. Louise (frugan) blev häpen över att en del inte använder tomat. Men hon skippar gärna moroten.

Uppdaterat: Fläsk eller inte, rökt osv hann vi aldrig prata om.

Republik

Träffade ett par vänner som också jobbar i matbranschen på Republik. Det var länge sedan vi tänkte gå dit första gången men då kom jag inte ens fram på telefon så jag kunde boka bord.



Lokalen är finbrasserieinspirerad. Mörkt rött och svart dominerar i färg.
Medaljongtapeter, klotlampor och lite palmer. Eftersom jag alltid jämför allt med något annat tycker jag att restaurangen är besläktad med China Club i Paris - ett av alla mina favoritställen.




Maten då? Intervjuade köksmästaren för inte så länge sedan. Han var noga med att påpeka att det inte är brasseriekäk som lagas på Republik, utan franskinspirerad mat med modern touch. Och ja, så kan man nog beskriva menyn.
Jag käkade en mör, sjyst biff med jordärtskocks-skum, små smörstekta champinjoner och en potatisbakelse. Till efterrätt kaffebrûlée med mandelglass. Vännerna åt halstrad tonfisk med fläskgoyza och chorizogryta med vita bönor. Jag var nöjd, de verkade nöjda, inte himlastormande, men ändå. Tråk-jag hade gärna ätit riktigt brasseriekäk i dessa lokaler. Sån mat och jag skulle utan tvekan bli stammis. Nu återkommer jag men kanske bara för en drink i den sköna baren. Det är ändå miljön jag gillar mest. (Om man räknar bort det fräscha men helt galet stilbrokiga damrummet).

Böcker

Gillar Lisas feministiska bokinitiativ. Jag läser många kvinnliga författare, mest från Sverige och har gjort så länge. Ändå rekommenderar jag oftare böcker av män, tex i min profil här på bloggen. Förstår inte riktigt varför. Nån slags feghet? Det ska det hur som helst bli ändring på. Här följer några böcker jag av olika anledningar tycker är bra:

1. Maja Lundgren - Pompeji. Burlesk, originell, obeskrivbar favorit
2. Donna Tartt - Den hemliga historien
3. Märta Tikkanen - Två, Århundradets kärlekssaga
4. Joyce Carol Oates - Blonde
5. Kerstin Thorvall - Hur man skjuter en arbetare, Från Signe till Alberte
6. Birgitta Stenberg - Kärlek i Europa
7. Francoise Sagan - Bonjour Tristesse
8. Bodil Malmsten - Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån
9. Maria Wine - Utan längtan inget liv
10. Kristina Lugn - Bekantskap önskas med äldre bildad herre
Fortsättning följer


Apropå detta har jag följt en diskussion om elitism hos Isobel. Jag läste varje ord i Äcklet av Sartre på en charterresa till Mallis. Det var konstigt roligt. Sedan fick jag nog av honom.