Filosofi på Capri

Capri är för många förknippat med flärd. För mig betyder ön framför allt estetiska och rofyllda upplevelser. Jag brukar bo på Ischia, den betydligt enklare grannön men kombinera det med några nätter i Anacapri eller Marina Piccolo.

Klockan är fem på eftermiddagen. Solen är fortfarande intensiv och försöker tränga igenom min aprikosa linnetunika. Den sista färjan lämnar kajen i Capri stad och därmed har de många dagsturisterna lämnat ön. Det blir tyst och lugnt. Solbadarna stannar upp på uteserveringarna och tar en drink på vägen till hotellet.

Drömmen om Villa San Michele
I utkanten av Anacapri ligger Villa San Michele som en gång var den svenska läkaren Axel Munthes hem. Det är en palatsliknande byggnad med en stor och genomtänkt trädgård som lockar besökare från hela världen. Längs med byggnaden löper en lång pergola med grekiska statyer, en egyptisk sfinx och vid sjöutsikt. Det var Munthe själv som lät bygga den storslagna egendomen.

”Mitt hem ska vara öppet för sol och vind och havets röster – liksom ett grekiskt tempel- och ljus, ljus, ljus överallt!”

Axel Munthe (1857-1949) var en av dåtidens kändisar. Han var läkaren på modet och livmedikus åt Drottning Viktoria av Sverige. Han är också Sveriges genom tiderna mest internationellt framgångsrike författare med Boken om San Michele.

Den filosofiska parken
En något mindre känd, idag levande, svensk på Capri är filosofen Gunnar Adler-Karlsson. I Belvedere di Migliara har han anlagt en filosofisk park. På träden finns inskriptioner av Adler-Karlssons egna tankar och citat från andra tänkare. Dessa går att fundera över på rejäla ekbänkar, tillverkade av träd från Djurgården i Stockholm.

Delar av parken har havsutsikt, drygt 1000 meter över havet. I det oändliga vattnet skjuter de för Capri typiska klippformationerna upp. Även den hetaste sommardagen vilar ett dis med fukt över havet.

Texten som jag skrev för några år sedan i dagbokssyfte har inte publicerats mer än här och nu i oredigerat skick. Caprirecept kommer att läggas ut så snart jag fått fart på min scanner. Kanske även några rader om mitt möte med Gunnar Adler Karlsson.

Capri 2007

Tillbringade ett dygn på Capri. Eftersom vi gifte oss där för några år sedan är det alltid smekmånad att återkomma.

Tidigare bloggat om Capri (scrolla ned efter att du klickat på länken).


Villa Verde - att sitta och titta på gästerna är teater. Alla är mer eller mindre spektakulära. Opererade damer i sina bästa år med 30-åriga toy boys. Gentlemän med röda, turkosa, gröna, rosa eller gula byxor med matchande skjortor och guldlänk i halsen. Mycket urringat, färgat hår och vita tänder på både män och kvinnor i alla åldrar. Och maten är helt ok.


I år bodde vi strax ovanför hamnen.


Capri har två personligheter. På dagen extrovert, det kryllar av turister som har bråttom att se allt på några timmar. På natten introvert, dagsturisterna har åkt hem och de som legat och solat undangömda smyger fram på de lugna gatorna. Därmed inte sagt att det inte kan vara livat i vissa lokaler.

Uppdaterat: Länk till restaurang Villa Verde.

Hälsning från Capri

Anteckningar

CAPRI
Hotell i hamnen. Tvåstjärnigt men med samma läge och utsikt som det femstjärniga framför. Solen gassar. Har bott här förut. Bara en gång har vi bott flådigt på ön, då vi gifte oss. Trivs i frukostmatsalen, old style, köksluckor men eftersom det bara är en som jobbar får den gå omvägen in till köket för att fixa och sedan själv hämta kaffet på andra sidan luckan som sedan serveras vid vårt bord. Har bott på otaliga liknande pensiones i Italien.

Besök på Villa San Michele. 5 år sedan vi tog de flesta bröllopsbilderna där. Sfinxen lat och mäktig.

Capri stad. Middag på Villa Verde. Huvudtorgets uteserveringar fulla som vanligt. Årets färg på herrbyxa: Gul. Inte för mesig, inte för gäll. Årets tanke kring dammodet i Capri stad: Min klänning från Indiska har samma gröna och turkosa färger som det i skyltet på Gucci, eller var det Versace. Olika prislappar med samma trendguide. Glass med utsikt. Mamma bjuder på den.

Imorgon är det 5 år sedan!

Och imorgon känner jag citrondoften i den ljumma kvällsbrisen på Capri! (eller möjligtvis sopstanken?)


Läs vad jag tidigare skrivit om Capri här (scrolla ned en bit).

Läs dokumentationen av recepten på vårt bröllop i Expressens helgbilaga.

Capri - Da Gelsomina

Frukost på vår balkong med krämig, finfin färskost från grannön.


Tillbaka till brottsplatsen. För tre år sedan hade jag och min då nyblivna man vår bröllopsfest här på restaurang Da Gelsomina, Anacapri, Capri. Då bjöd vi på flertalet pastarätter och tamburiata (antik napoletansk musik). Nu åt vi en utmärkt kaningryta och drack vin från odlingarna bredvid.

Min bröllopsmeny

För exakt 5 år sedan planerade jag mitt vårbröllop som bäst. Inbjudan var redan utskickad trots att det var långt kvar till vigseln 30 maj, detta för att jag gifte mig på Capri och en utlandsvistelse kräver planering för de flesta. Förmodligen bidrog det till att nästan alla inbjudna kom! En av gästerna, matskribenten Christina Asplund, gjorde ett reportage i Expressens Leva & Bo-bilaga och därmed blev alla recept dokumenterade. Du finner dem nedan. Kanske kan någon som planerar festligheter få några tips, framför allt tårtan är en höjdare.

Hälsning från Ischia (1)

Anteckningar - oredigerade

ISCHIA

Egendomen och trädgården La Mortella. Grandios i både det pyttiga och det stora. Med utsikt över samhället Forio som länge varit ett tillhåll för människor med kreativa yrken. En plats för eftertanke och vila. Som den grå brittiske kompositören William Walton och hans färgglada argentinska fru Susana Walton skapat. Han är bortgången, hon lever och finns kvar. Ordnar masterclasses för unga begåvade musiker i den grekiska teatern. Min trädgårdskunnige vännina och anglofil säger att detta är den vackraste trädgården hon besökt i Italien.



Maten.Vi äter det vi brukar äta. Det de flesta äter. Kanske det man bör äta. Tomater, mozzarella, vongole, cozze, pizza, ragu, kanin. Mycket frukt och grönt. Kaffe. Cornetto. Bröd.

Bröd. På mornarna innan det är för varmt går vi till den lokala baren i Testacchio. Det är Groundhog day. Möter samma gamla dam som först talar till Torsten sedan till oss. Ciao piccolo! Bellissimo! Samma smäckra 13-åriga ragazze flyger ned för trappan på väg till en ny dag. Jag vill vara 14 år och kär i henne. Samma morfar kommer gående med en gosse i handen som i sin tur håller i en skolväska. Gubbarna på bänken. Folket i bussen. Kvinnan i kaffebaren. F-n vad jag romantiserar. Omöjligt att låta bli. Snälla låt mig göra det. De veckor om året jag inte är här längtar jag hit. Bageriet. Stengolv, trädisk med marmorskiva, en röd gammal våg, en ännu äldre kassaapparat, några trähyllor på väggen med tjingade bröd i brunt papper. Det är allt. Två sorters bröd. Stänger då det är slutsålt, ibland så tidigt att vi inte hinner dit. Bagaren pratar perfekt engelska. Standa har också bra bröd, rejält, smakar finskt säger min mamma.

Kaffe. Igår gick vi lite längre för att dricka morgonkaffet. Vi gick till byn ovanför, Barano, nära fågelvägen men så många trappor att om man räknar dem orkar man inte upp. Byn är inte större men verkar rikare. Bygnader i färg, en bank och karabinjärer. När Han i Solens Mat var på Ischia såg jag att han åkte igenom på huvudvägen. Undrar var han sedan åt kanin? Undrar om det stället är bättre än Filoppos? När vi är här köper vi alltid med oss något från frukthandeln som är bättre än vår. Tomater från Sorrento. Körsbär. Persikor, fel sort märker jag då jag kommer hem. Jag vill ha dem med vitt fruktkött. Sedan jag fick barn har jag knappt druckit alkohol med undantag från besöket på Esperanto. Inget jag går och tänker på, förstår inte moraliseringen av dem som inte vill dricka med barn. Jag upplever det som svårare att säga nej än ja. Säger därför oftast ja, ingen märker att jag sedan inte dricker. Persikorna. De har rätt sort på Standa. Ska nog gå dit. Tänkte göra Bellini, och jag vägrar göra det av fel sort. Kaffet är mycket bättre på stammisstället Bar Gina än på Bar 2000. Jag tror de bytt ägare.

Kanin. Små barn ska äta kanin. Lille Ts nästan jämngamla vän i värdhuset får äta kanin minst en gång i veckan. Hans farmors syster föder upp kaniner till husbehov, mest för gossens skull. Nån dag innan vi åker hem ska vi också få. I Standa är det barnmatsburkarna med en tecknad kanin på som jag först lägger märke till. Min son. Glädjen i hans ögon. Obeskrivbar. Stillsamt sprudlande. Nyfiken. Bestämd. Obesudlad. Men vis som en gammal människas. I början kunde jag bli skrämd av det, undra vilket liv han tidigare levt, vad han visste som jag inte kände till. Ändå har jag alltid känt mig mer som en gubbe är en ung kvinna. Han har på kort tid blivit så socialiserad här nere. Vi har fullt upp med att använde sommarkläder han fått av mormor, morfar och farmor. Idag ser han ut som en rysk sjöman. De paltorna har jag själv köpt. Nya framsteg varje dag. Da-da-da! Snart kryper han. På färjan mellan Capri och Ischia stod folk i rad för att hälsa på honom, ett 100-tal skulle jag tro, 95 % italienare och 5% asiater. Mormor och morfar har åkt hem. En full Nescaféburk, toalettpapper och en stor tomhet har de lämnat efter sig. Pojken tar så mycket energi men ger ännu mera tillbaka. Plattityder, jag är medveten om dem, förstår dem, börjar kunna och leva dem.



Utsikten. Glittret i havet, små silverkristaller ända bort i horisonten. Speglingen av berget i vattnet på mornarna. Färgerna som ständigt förändras i blått, grått, grönt och rött. Horisonten, idag knivskarp, igår gick den ihop med himlen och gick inte att urskilja. Magiskt. Maklig sjö med ringar i vattnet, arga nordvågor, guppande båtar i stilla ro och skrämmande blixtrar. Kargt berg och frodiga trädgårdar. Gröna kaktusar med gul blom och porrigt röd bouganville. Jovisst den vykortslila finns också och är vanligast. Hötorgskonstbyn. Strandcaféerna. Så sceniska att de agerar fond i både nya och gamla The talented Mr Ripley. Lido Nettuno. Den lilla flickan har blivit en vänlig naturligt självsäker dam. Hur fostrar man barn så att de blir sådana? Hon visar en bild på mobilen på sin 1-åriga sladdsyster, talar ständigt till Lille T med blicken och lånar oss systerns barnresesäng så vi kan äta i ro, sedan serverar hon spagetti cozze som innehåller mer färsk peppar än tidigare år, men pastan är lika al dente, för mycket skulle många tycka. Den flygande holländaren. En av anledningarna till att jag återkommer.

Talade med en kvinna utanför den lokala livsmedelshandeln, med ägare som kör våra varor ned för den smala stupande backen utan att någonsin vilja ta betalt för den servicen. Hon var född på ön men hade levt nästan hela sitt liv i Kalifornien. Västamerikanskt snygg med en italienskt glammig solglasögonstouche. Längre och smalare än de flesta jag sett i hennes ålder här på ön. Cirka 35 år. Vita dyra tänder. Hon hade flyttat hit igen. Retade sig på att vädret inte riktigt vill ta sig. Vilket jag är glad för, mest för pojkens skull och för att det ger mig ro att tänka. I hennes familjs hus bor en mor, far och tre små barn som inte ville flytta och yrkar besittningsrätt. Lägenheten hon hyr betalar hon dubbelt så mycket för än de andra hyresgästerna. Va, pratar ni engelska där uppe? Vilken fin pojke, stor för sin ålder, grattis, jag själv har aldrig fått några barn, börjar om på nytt här. Det är underbart att det fortfarande finns ställen där man inte behöver låsa ytterdörren.

6 x Bendel

Ilva har utmanat mig i att berätta sex förvånande saker om mig själv. Mycket svårare än jag trodde. Därför är jag nu omatigare och privatare än jag brukar.


1. Jag som sällan skrattar åt något på TVn (kan iof tycka att saker är roliga ändå) har de senaste veckorna inte kunnat somna utan att se Seinfeld (som jag garvar högt åt typ 10 år senare än alla andra). Igår blev Jerry sur på en försäljare som stötte på hans tjejkompis eftersom den killen inte kunde veta att de inte var ihop. Detta har hänt mig en gång på riktigt då jag var smakråd åt en killkompis som skulle köpa möbler. Jag kunde inte förstå varför min polare blev så sur när butiksägaren flörtade med mig.


2. Jag är väldigt kär i min Jack Russell-terrier Maya. Varje dag kämpar jag mot viljan att skriva sockersöta pekoraler om henne på min matblogg.

3. Jag har målat en väggteckning till kårstyrelserummet i Göteborgs Handelshögskola (1993).

4. Jag gifte mig på Capri 2003. Det som började som en hemlig ceremoni bara mellan min man och mig slutade med en fest som 40 släktingar och vänner kom till. På bilden dansar vi till live-tamburiata (antik napoletansk musik). Fotograf är matskribenten Christina Asplund som skrev flera sidor om detta i Expressens Leva&Bo-bilaga. Framför allt dokumenterade hon recepten till de sex rätterna på ett finfint sätt.

5. Jag hade som 13-åring eget lokalradioprogram där jag pratade om relationer och spisade 80-talspop.

6. Jag är social men hatar sällskapslekar, grannskapsfester och gemensam bostadsrättsgårdsstädning.

Året som gick...

...träffade jag många grymma matmänniskor och besökte en uppsjö sköna matställen och barer. Tänkte dela med mig en bråkdel av höjdpunkterna.


Traif i Williamsburg/Brooklyn.

Förutom sonens luciatåg och en privat middag var decembers höjdpunkt självklart min New York-resa. Du kan läsa om ett par besöksvärda bruncher här.

Novembers främsta jobbminne var nog besöket hos Pubologi i Gamla Stan, jag nämnde nyligen krogen i en spaning här på bloggen.

Oktober bjöd på en tripp till Lombardiet. Jag åt åsna för första gången, i alla fall medvetet.

För första gången deltog jag också i en glasprovning, jösses vilken skillnad glasen gjorde för vinerna. På plats (i en Orreforsbutik) var bland annat en hel del munskänkar och glasformgivaren Erika Lagerbjelke.



SEPTEMBER. Landet på riktigt kan man kalla Färingsö/Ekerö och omgivningarna runt Äppelfabriken där du inte bara kan köpa fantastiska marmelader, drycker och bakverk utan också musta dina egna äpplen.


I september åt jag årets godaste maträtt och det smarrigaste lammkött som någonsin kommit innanför min mun, en lammtunnbringa som kokat sju timmar i rödvin och sedan fått en krispig yta genom att stekas i olivolja vid serveringen. Rostade rotfrukter och sky till. Detta hände sig i Umeå på Le Bistro Garage.

Augusti bestod av en hel del sköna dagar på Ingarö innan jobballvaret satte igång. Extra stolt var jag över att min redaktör på min dåvarande redaktion kirrade en intervju med den amerikanska vingurun och entreprenören Gary Vaynerchuk. Bara på twitter hade han då 852 000 följare.

På mornarna i St Angelos hamn kan man köpa direkt från fiskarna.


Nästan hela juli tillbringades med familjen i södra Italien, några dagar i Rom och fyra veckor på ön Ischia, grannö till Capri. Vi åt det vi brukar äta där, mycket tomat, citron, vitlök, mozzarella, skaldjur och pasta. En och annan köttbit och kanin.

I juni gjorde jag och maken en kvällsrepa på stan. Det blev en afton med torr champagne, spänstig vitello tonnato, tuggiga italienska korvar, sjukt långkokt chili, svettiga ostar, en pava rhonetjut och bedårande crème brulée på charmiga kvartershaket Hjördis på Söder. Därefter ett Urban deli-stopp och bellinis och negronis hedervärt rörda med antica formula-vermouth på Och himlen därtill.

Årets andra resa till Malmö blev av. Under den första åt jag grym tuppkorv på Smak vid Malmö Konsthall, en ypperlig krog som drivs av Nina Christensen som också är delägare i hajpade Bastard som jag gjorde ett jobb hos den här gången. Hann turligt nog även med ett besök i baren på Mrs Brown.


I Prag träffade jag Tjeckiens matman numero uno, Pavel Maurer. Han är personen bakom Prague Food Festival, även den oberoende restaurangguiden Grand Restaurant som finns att köpa i stadens bokhandlar, översatt till engelska.


10 maj var det fortfarande så svinkallt i Stockholm att täckjacka, vantar och mössa var ett måste. Då kom Garrett Oliver, bryggmästare på Brooklyn Brewery, NY, till Matbaren i Stockholm. Mathias Dahlgren lagade fem rätter som kombinerades av detta smakproffs med lika många olika öl.

31 maj var jag en vända till Prag där favoritstället heter Wines Home/Bilkova. Lokalerna är en blandning av industriromantik, nästan skandinavisk stram elegans och high tech. Stämningen är alldeles egen, New York goes Skandinavien utan att tappa de tjeckiska rötterna. Där drack jag europeiska, även inhemska, toppviner guidad av Stepan Mlejnek - sommelier och tidigare redaktör för ett tjeckiskt matmagasin.


Kaninpatén på La Girona i Cannes var inte dum. Skaldjurspastan på bilden åts på samma ställe.


Den tidiga påsken i april firades med familj och vänner i Nice. Jag åt en hel del gott men missade tyvärr Le Meranda vars krubb ska vara höjden av enkelhet och god smak. Min favoritkocks favoritställe och flera pålitliga källors. Ett utflyktstips är en tripp till grannbyn Villefranche, musslor i hamnen ska vara en höjdare, själv åt jag en läcker köttsallad på Les Garcons.

Roligaste intervjuerna den här månaden måste varit de med Kajsa Bergqvist, Glenn Strömberg, Annika Sörenstam och Andreas Yngvesson. Alla fd idrottsstjärnor som nu är verksamma på något vis i dryckesbranschen.

Skoj var det också att sitta i juryn på Årets Bartender.

Privat var min väns bröllop i Fjällnäs aprils hjärtligaste och coolaste upplevelse.

Colomado Ibérico i Bilbao.


I mars besökte jag Bilbao och åt osnoffsigt, gott och genuint på Colomado Ibérico och Café Iruna. Åkte även till Rioja för en heldag på Montecillo där legendariska, skinn-nästa drottningen av Rioja, aka Maria Martinez, guidade i produktionen, den enorma källaren, i provningsrummet och bland tunnbindarna.

Stjärnkockarna spelades in i februari i en lokal i Frihamnen i Stockholm. I was there och förutom att jag hälsade på ett par mer eller mindre bekanta i juryn fick jag ett snack med Alexandra Pascalidou.

I januari tog jag tåget till Göteborg och träffade Magnus Lindström på Swedish Taste. Hann även med en dejt med min gamla vän och kaffekonnässör Kristian. Tillsammans gjorde vi ett par kaffehak, inte minst hål-i-väggen-caféet Mahogny Coffee på Skånegatan.

Samlat om Ischia

Nu påminns jag om Ischia lite överallt. Igår var det The talented Mr Ripley på tv. Och den är inspelad där. I morse var Daniel på tidningen Café på tv. Han var vår granne en sommar (långsökt I know) på Villa Nunzia. Jag vet att jag har en nästan pinsam vurm för Italien, särskilt syditalien. Det var därför jag tex gifte mig där. Det spelar ingen roll att jag ofta åker till andra kontinenter och länder - Italien är alltid Italien. Nedan har jag samlat lite jag tidigare skrivit om Ischia:

Marontistranden

Italien - boktips

I mitt skafferi

Restaurang Da Gelsomina på Capri

Tomaterna

Villa Nunzias trädgård

Citat om Italien