Nakenchock

Ni tror mig inte men nu står han där igen, med för kort t-shirt och ingenting nedtill. Begrundar husrenoveringen från sin balkong (tillfälligt utan räcken och insynsskydd). Det är nog 30e gången jag ser hans nakna bak och 60-åriga snopp. Minst. Ofrivilligt.

Carl Michael

Sex väldigt trevliga och pratsamma personer som alla på något sätt skriver om mat åt middag på Carl Michael igår.

Till förrätt åt jag kokt vit sparris med stekta tärningar av blodpudding, lagrad prästost & brynt smör. Blodpuddingen var självklart "hemlagad", krämig och fin.

Till varmrätt hade jag redan innan valt långkokt lammnacke i rödvin & enbär. Serverad med bräserade persiljerötter, ramslök, citronmarmelad & potatis matad med västerbottenost. Köttet var mört och smakrikt precis som jag förväntade mig. Milda mäktiga smaker.

Min efterrätt bestod av müsli med äppelmos & mjölksorbet. Med andra ord ett till ställe med frukosttema på middagsmenyn. Mjölksorbeten smakade som en renare variant av vaniljgräddglass. Den hemlagade müslin var god och behövdes konsistensmässigt till de andra mjuka och mosiga komponenterna. Precis som på Bockholmen serverades en del av efterrätten i konserveringsburk.

Den lilla gruppen kräsna matmänniskor gick hem med ett leende på läpparna, ett sånt man bara får av en kväll med vällagad mat, många skrönor och sköna skratt. Ärligt talat var detta bland det godaste jag ätit i år. Servicen var lite trubbig men professionell. Lokalerna gammeldags nychica.

Lektion i PR

1. Lägg inga pressträffar, fester, jubileum, kick-offer eller årsmöten i maj. I alla fall om du vill att så många som möjligt ska komma. Det är så många andra gör det. Och det är en tid då alla har mycket att göra i övrigt på jobbet och fritiden.

Om bloggande

Läste igår att en chef för ett informationsföretag i livsmedelsbranschen undrar:

- Det finns cirka 10 miljoner bloggar och varje dag skapas nya. Men hur länge kommer vi att hinna – och orka – läsa varandras dagboksanteckningar?

Borde kanske berätta vem det är men jag tycker att det är själva uttalandet som är det intressantaste. Det är en trend att sia om bloggandets framtid utan att ha en aning om vad det handlar om. Just detta att kalla alla bloggar för dagböcker gör bara de som aldrig tittat in på mer än 5 själva. Annars skulle de veta att man kan lära sig förbannat mycket om allt möjligt, att det finns många kunskapbloggar med många olika vinklingar.

Något som sällan lyfts fram är att bloggosfären kan vara en ypperlig plats att lära sig agitera (om man själv vill), något som både ger självförtroende och goda förutsättningar att klara sig i samhället. Dessutom anses man då ofta som intellektuell vilket kan vara bra.

Skulle kunna fortsätta utveckla varför det är så mycket mer än dagboksanteckningar men nu måste jag skriva färdigt en annan text så jag kan betala hyran även nästa månad. Därför marsgamla observationer nedan istället.

Tidigare noterat men inte publicerat
Såg Sigge Eklund tala om bloggar i Argument igår. En person som jag sådär korrekt och uppriktigt gillar. Han talade makligt, smart och trovärdigt som vanligt. Dock verkade inte programledarna Linda Olofsson och Helena Wink som oftast gör ett bra jobb veta vad bloggvärlden och bloggande handlar om. Ställde frågor typ: Men är det så bra med dagböcker på Internet?

Tilde de Paula intervjuade ungdomar och en vad jag tyckte vettig medelålders internetexpert om just unga och Internet i Söndagsmorgon. Hon hade noll koll på hur msn och liknande funkar. Typ: Ska föräldrar läsa barnens msn? (För mig likvärdigt med: Ska föräldrar lyssna på allt barnen talar med sina kompisar om?).

Ok, de ställer säkert rätt frågor för sin publik men det märks i diskussionerna hur lite de själva vet. Det förvånar mig.

Äntligen

Nu är den snart färdig Roy Anderssons nya film. För ganska exakt ett år sedan var jag med svärfar till Filminstitutet och såg på när Roy och hans team jobbade med en scen i denna. Ett detaljrikt vardagsrum åkte på en träräls genom den jättelika studion, i fönstret skymtade olika Stockholmssiluetter i pappersminiatyrer förbi. Jag fick tunghäfta då jag hälsade på mästaren själv trots att svärfar har en naturlig relation till honom och trots att han utstrålar ett stort lugn.

Apropå detta vill jag ge ett boktips; Lyckad nedfrysning av herr Moro. En tankeväckande antologi som också är otroligt visuell eftersom den innehåller mycket starka bilder. I redaktionen har bland annat Roy Andersson och en annan duktig filmmakare, Kalle Boman, suttit.

Apropå mat och jordnära

Kloka Lisa har listat konkreta tips till framför allt barnfamiljer.

Mat i TV-rutan

Hittade av en slump dessa filmklipp från förr i SVTs arkiv. Festligast är 80-tals-snuttarna. Inte för att jag är bekant med de flesta damer som medverkar utan för att de känns så nära i tiden men ändå så långt borta.

Nu ska jag posta ett brev till Bratislava.

Och nån stressfri dag ska jag länka till jordnära matbloggar, bland annat den här.

Bara sådär

Kunniga fiskhandlaren Pär-Anders (prisbelönt kock), Hav, berättar om skaldjurssäsonger på ett event jag anordnade ideellt (sept 05).

Jag gick ett varv i Hötorgshallen. Stämningen var skön där nere. Det var lite kommers så handlarna hade tid att prata med mig samtidigt som de skapade ordning i diskarna.

P.S. Är fåordig eftersom jag inte hinner något annat. Vill du fördjupa dig i hallens utbud rekommenderas en Matkaravan med Dag (se nedan).

Mandel- och chokladkakor

Jag är så glad att jag tackade nej till spektakulär gala och annat denna helg. Det är så sällan jag bara är hemma i lugn och ro. Nu råkar jag dessutom vara småförkyld (igen och kanske just därför) och har en hel del jobb jag bara måste braka av.

Idag har jag lagat en rejäl laddning av min bolognese (-fläsk, ++vin).





Och jag har bakat! Mandel- och chokladkakor inspirerade av engelska matskribenten Maxine Clarks recept på Hertiginnans kyssar - baci di dama. Sådana kakor som kommer från Piemonte, norra Italien och ofta bakas till speciella högtider. Vill dock poängtera att detta inte är samma sak. Men så goda att jag vill lägga dem i en söt presentförpackning och ge bort till någon snäll.


Mandel- och chokladkakor

180 C , 20-25 st

150 g sötmandel, mald
1 krm salt
150 g osaltat smör, rumstempererat
1, 5 dl strösocker
1 1/2 tsk vanilj, äkta
1, 75 dl vetemjöl
2 1/2 msk kakao

Chokladfyllning
125 g mörk choklad, 70 %
1, 25 dl vispgrädde

Blanda mandel och salt i en skål. Blanda smör, socker och vanilj i en annan skål och vispa tills smeten är porös. Rör ned mandeln, mjöl och kakao.

Rulla små bollar. Lägg dem på plåten med mellanrum. Platta till dem lite och grädda i ca 15 min. Låt kakorna svalna på plant underlag.

Fyllningen: Blanda choklad och grädde i en skål och ställ i vattenbad. Värm och rör varsamt tills chokladen smält. Ta bort skålen och vispa ordentligt tills smeten svalnat till rumstemperatur. Ställ i kyl och låt stelna. Låt fyllningen få rumstemperatur igen och fyll den mellan dubbla kakor.

Bröder och systrar

Fick en flaska av Kristians (bodde i samma studentkorridor 1992) egna limoncello. Såna presenter är roliga att få.

Ofta då man gått en utbildning, kurs, lämnat en arbetsplats eller liknande säger man att man ska hålla kontakten. Det brukar börja bra tills relationen ändå sakta tynar bort. Men några enstaka blir kvar, inte självklart de man hade mest kontakt med under tiden då man sågs ofta.

Idag fick jag ett fantastiskt roligt uppdrag av goda vänner jag pluggade information med för 6 år sedan. Igår gav jag själv ett uppdrag till en kontakt jag haft sedan jag började jobba med mat för ca 10 år sedan. Vet inte riktigt vad jag vill ha sagt med detta men hur kamratskap och nätverk funkar är intressant. Och hur det ibland är samma sak.

Guldkant

Denna pistagemacaron sågs förtäras av en 34-årig kvinna på Xoko i söndags . Det sägs att hon tyckte den smakade mer marängigt och mindre biskviit än de i Paris.

El Diablo - ...tequila!

Jag beställde Bellini eftersom det stod i menyn att de gör den på riktigt vis med puread persika. Men det kom in skumpa med aprikoslikör istället. Det började inte så bra på nyöppnade Diablo men slutade mycket bättre.


Inte heller den lilla amusen var särskilt imponerande. I mitten tonfisk med någon slags päroncrisp på. I brödet bland annat kakao och aprikoser.

Är säker på att jag läst att det serveras tapas här, det stämmer inte. Men korrekt är att det är sydamerikanska smaker i de flesta rätter och att utbudet av tequila är stort (33 sorter).


Jag valde tonfisk till varmrätt. Det smakade varm sushi. Liksom i amusen var det minst en smak för mycket. Men ganska gott.

Vi fick vi en spontan tequilaföreläsning av en servitör (personalen var mycket trevlig). Visste du att tequila måste komma från ett särskilt område för att få kallas så? Lagringen sker liksom en del whisky i fat tömda efter en omgång sherry eller bourbon. Och det tar 10 år för den blå agaven tequilan tillverkas av att växa upp.

Drack rekommenderad tequila till efterätten, den smakade fin lagrad sprit och kompletterade den krämiga, nästan smöriga crème brûléen på ett ypperligt sätt.

Skvaller

Jaha, då är det officiellt att Ingela Stenson slutar som ansvarig på Mjölkfrämjandet och börjar som omvärldskonsult på United Minds.

Mackmyra

Fjäderholmarna

Eftersom vännen Kristian äger Mackmyra-whisky i en tunna på Fjäderholmarna åkte vi dit och gjorde en koll. Vi gick först en guidad visning i spritmuseet och lagret och deltog sedan i en provning (jag doftade dock bara). Som den novis jag är på denna ädla dryck lärde jag mig lite nytt och fick även några skrönor med mig hem.


Whiskyn lagras i tre olika sorters fat; nytillverkade svenska i ek från Visingsö, eller tömda efter en omgång sherry eller bourbon. Det första tillståndet som behövs (14 st totalt) för att starta upp en produktion är det från Sprängmedelsverket.


Va, Grillbritt, det är ju jag! I alla fall Tesse och Peters smeknamn på mig. Det måste vara så att de köpt en tunna till mig i smyg. Kanske får jag den nästa gång jag fyller år.


Åh, så god denna lunch på Fjäderholmarnas Krog var! Perfekt stekt strömming med krispig yta, tjockt mos och fasta lingon. Till brödet serverades gult och milt syrligt Ålandsmör.

Terreno Vinbar och Kungsholmen

I det blandade Kungsholmsvimlet syntes en hel del kända ansikten, inte minst krögaren Melker Andersson själv.

Terreno är en vinbar och restaurang, det är också en vingård i Italien som ägs av svenskar. Vi -jag, maken och två vänner på besök från Göteborg - köpte vinkort för några hundringar. Dem stoppade vi i valfria vinautomater (ca 20 st) som gav 4 centiliter trycket och samtidigt drog en summa från kortet. På detta sätt provade vi ett tiotal viner och en grappa.

Efter denna angenäma start på kvällen fortsatte vi till Kungsholmen. Detta ställe beskrivs ofta som en upmarket foodcourt och en stimmig mötesplats. Jag kan bara hålla med. Stämningen var på topp då vi kom vid 20-tiden.


Till förrätt delade jag en delikatesstallrik med K och V och åt bland annat rökt ål med kapris, syndigt god gåslever (fy på mig) och färskpotatis med löjrom.


Till huvudrätt fick det bli vedugnsbakat chobezbröd med libanesisk kyckling från Bread Bar. Brödet var frasigt, kycklingen mild men fick skjuts av en liten bit smal pepprig och köttig korv. Till detta frisk och syrlig tabboleh. Hade planerat en efterätt men det var omöjligt att få ned en smula till då det var dags.

K beställde denna tjusiga och generösa bentolåda.

Vi åt alla olika rätter och blev nöjda. Det var vällagat rätt och slätt. Portionerna så stora att en promenad efteråt var en nödvändighet.

Andlig spis

Fånig rubrik och i matbloggar uttjatat uttryck, jag vet, men jag vill hitta en liten anledning att få skriva om en upplevelse som inte har med mat att göra.

En av världens äldsta hyttor rivs trots våldsamma protester från Horndalsborna, en vanlig dag tittar jag ut genom köksfönstret för att se på när den skyhöga tegelskorstenen sprängs i bitar och rasar samman, bruket läggs ned och samtidigt sågen, farfar talar om detta på finska i radion - vad det har för betydelse för bygden, Palme kommer till byn och håller tal för vår sak, farfar dör strax därefter sovandes i en husvagn i Norrbotten, inget jobb - inget att leva för säger farmor, jag folkdansar i en berättelse om traktens historia i TV.

Peter Carlsson och blå grodornas show på Scalateatern får mig att tänka på dessa händelser i min barndom. Kanske på grund av en så simpel sak som deras dalmål och att Peter påminner mig om min sega fortfarande maratonlöpande pappa. Eller för att jag känner igen skrönorna mellan låtarna, på detta sätt har jag hört tusentals historier berättas om bruket och om dem som jobbade där. Och om alla orginal som förr fanns i den naturliga bilden av denna lilla tätort i Dalarna. Låter kanske sorgligt för vissa? Inte alls. Jag blev glad igår, skrattade, kopplade av och njöt. Det hade själ, var osökt och berörde. Musiken kändes specialgjord för mig -visor av Taube, Cornelis och Dan Andersson, jazz, blues, klassiskt, polka, min favoritdikt av Fröding med bluskomp och Karl Gerard inte att förglömma.

Nu ska jag sova sött. Tack Maggan för biljetterna!

Söndagspromenad

Idag regnar det men igår var det strålande solsken. Jag var ledig för första gången på länge. Dessutom nästan frisk från förra veckans förkylning. Det var en fin dag.

Jag, Åke och hunden gick en lång och skön promenad.


Vi startade hemma vid Fridhemsplan och vandrade mot och över Västerbron.


Jag tycker att första delen av våren är ful. Allt skräp som gömts under snön blir synligt, ljuset är blekt och får det mesta att se sämre ut (framför allt mig). Men nu är våren fantastisk. Så mycket färg och värme som lockar fram det bästa hos växter, djur och människor.


Fikade på Långholmen, i trädgårdarna bredvid badet. Det är numera Lasse i parken som driver det cafét. Fick barndomsvibbar.


Så nära stan och så lantligt.

Efter fikat stannade vi på Långholmen och gick förbi sommarhusen och kolonilotterna.

Rundade udden och spatserade efter kanalen. Köpte glass på Reimersholme. Hunden (som hoppat i kanalen och sedan gnuggat sig i jord) fick en korv av den glada glassgubben.

Soltörstande stockholmare överallt.

Västerbron tillbaka. Jag gick i mitten (dock inte på bilden).

Folkliv i Rålambshovsparken.

Cyberkocken avgjord

Se resultaten hos Ilva! Jag och Kristina hade den stora äran att få vara domare denna jubileumsomgång (1 år) .

Bistro Bendel

Nu saknas bara några lister och lite målning tills den nya köksdelen är färdig.

Vintern har rasat

Valborg är inget jag vanligtvis firar numera. Men jag kunde inte motså Bockholmens inbjudan att celebrera sommarens intåg.

Vi fick en värmade och välbehövlig tedrink med mynta, citron och lime då vi kom. Under hela kvällen serverades också generöst med matig paella. En rätt jag nästan glömt bort men som jag ofta själv bjöd på då jag ställde till med stora fester i början på 90-talet. Det är en behändig rätt att laga till många.


Gissningsvis 1.5 m i diameter.


Huset var brandsäkrat. De som var på förra valborgsfesten vet varför.

Fest i huset, fest på bryggan och fest i tältet.

En rapport från sjuksängen.